Annons

Lydia Wålsten:Arenorna blev kommunala slukhål – sälj dem

Sandviken är en av de kommuner som har fått betala dyrt för en arena som inte skulle belasta skattebetalarna.
Sandviken är en av de kommuner som har fått betala dyrt för en arena som inte skulle belasta skattebetalarna. Foto: Ulf Palm/TT

Kommunerna ska spara pengar, men har samtidigt investerat i arenor som blöder pengar år ut och år in. Sälj!

Under strecket
Publicerad

Kjell är kommunalråd i en medelstor svensk kommun och han älskar att få saker och ting gjorda. Han tycker att det är för mycket motstånd i kommunfullmäktige och upplever att andra har svårt att dela de visioner han har. Projekt som kan sätta kommunen på kartan, men där det är svårt att räkna hem investeringarna på kort sikt. Kjell känner sig ofta som en driftig entreprenör bland trötta medarbetare. Det här med ”kommunal kärnverksamhet” tycker han är ett snävt perspektiv om man vill vara en kommun i framkant. Han ser till exempel hur en studsmatte-anläggning skulle kunna få småbarnsfamiljer att flytta till kommunen. Kjell är envis, duktig på att nätverka och har ett fast handslag. Därför brukar han över tid övertyga de flesta.

Kjell är en fiktiv karaktär som jag brukar spela inför vänner när jag ska förklara kommunpolitik, och tyvärr kom personen till mig i tanken när jag läste rapporten ”Arenakrasch” (Timbro) som släpptes i går. Författaren Erik Engstrand, student vid Handelshögskolan i Stockholm, har följt upp vad som hände med nio av de många arenor som byggdes runt om i landet under tidigt 2000-tal. Arenorna såldes då in som ett sätt att både skapa tillväxt och inflyttning till kommunerna med löftet att de inte skulle belasta skattebetalarna. Redan då varnade kritiker för motsatsen och att det fanns en stor risk för överetablering. I stället för att samverka började kommuner tävla med varandra. Besökskalkylerna byggde på dubbelräkning. Människor från omliggande kommuner skulle resa just till den egna kommunens arena. Problemet var bara att andra kommuner räknade med samma sak, fast åt motsatt håll. Plötsligt stod prestigearenor nära varandra.

Annons
Annons

Utfallet har blivit som befarat. Byggkostnaderna har dragit iväg, intäkterna har blivit mindre än förväntat och skattebetalarna har fått skjuta till pengar i efterhand för driften av arenorna. Just driften var vid många byggen en förbisedd kostnad som dessutom fortsätter att löpa år ut och år in. Summorna som skattebetalarna får täcka upp varierar mellan de granskade kommunerna, från 10 miljoner i snitt om året i Sandviken till 100 miljoner om året i Stockholm. Även om det inte ser mycket ut från ett år till ett annat, är siffrorna över tid alarmerande och påverkar kärnverksamheten. För Sandvikens kommun (39 000 invånare) handlar det om 200 miljoner kronor sedan arenan byggdes.

Även i Lund har det blivit dyrt. Här planerade kommunen en multisportarena och det talades om 80 miljoner kronor i byggkostnad. Men med tiden stod det klart att det snarare rörde sig om det dubbla. Arenan stod klar 2008. Sedan dess har intäkterna inte täckt driftskostnaderna och från 2010 har kommunen skjutit till omkring 5 miljoner kronor varje år, trots att löftet till skattebetalarna var att det skulle bli självfinansierande. Samtidigt har man aviserat besparingar i skolan och äldreomsorgen. 5 miljoner är dock inte särskilt mycket om man jämför med det svarta hålet Helsingborg Arena bara 5 mil bort, som har gått med ett underskott på över 70 miljoner kronor ett år.

Exemplen sticker i ögonen. 6 av 10 kommuner sparar i år på äldreomsorg, rapporterar den fackliga tidningen Kommunalarbetaren. Ett sätt att spara är att äldre erbjuds kall i stället för varm mat en dag i veckan. Arenorna har samtidigt blivit till slukhål i budgetarna. Frågan är om det finns något alternativ till att fortsätta att låta dem knapra resurser nu när de väl står på plats.

En kommun som valde att bita i det sura äpplet och tillslut accepterade att man agerat fel när man gått in som ägare i en svulstig arena är Solna. Kommunen var delägare i Friends Arena. 2016 sålde kommunen sin andel för symboliska 4 kronor till ett fastighetsbolag. Vid det laget hade skattebetalarna lagt 700 miljoner kronor på bygget. Försäljning borde fler ta efter. Stockholms stad, som äger Tele2-arena genom bolag, borde exempelvis gå den vägen. Det föreslår också Engstrand i sin rapport. Mer privat finansiering av arenorna har också lyfts av Karin Book som är lektor i idrottsvetenskap vid Malmö högskola.

Även om man skulle sälja arenorna så behövs också reformer som stärker relationen mellan kommuners inkomster och utgifter. Kommunalråd med det entreprenöriella driv som ”Kjell” har behövs i politiken. Men eftersom utjämningssystemet inte bestraffar vidlyftiga visioner utan ekonomisk bärkraft blir hans engagemang nu farligt för skattebetalarna.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons