Annons

En vit, vit dagArga isländska män på väg mot avgrunden

Ingvar E Sigurðsson i ”En vit, vit dag”.
Ingvar E Sigurðsson i ”En vit, vit dag”. Foto: Folkets Bio
Under strecket
Publicerad

Årstiderna skiftar, dimman kommer och går – Maria von Hausswolffs foto imponerar i ”En vit, vit dag”.

Foto: Folkets BioBild 1 av 1
Betyg: 5 av 6

Efterlämnad och bedragen; i sorg och i svek. Hur hanterar man de tillstånden tillsammans? Det vill säga, när sorgen visar sig rymma även svek och bedrägeri. Tar sveket över sorgen eller är det snarare så att sorgen förstärks, fördubblar känslan av övergivenhet?

Det är frågor att fundera över i det isländska dramat ”En vit, vit dag”. Här har Ingimundur förlorat sin älskade hustru i en bilolycka, sannolikt till följd av den tjocka dimman på vägen. Han är alltjämt far, morfar och polis, men numera också änkling. I stället för att chefa på den lilla stationen på landet tillbringar Ingimundur dagarna med att bygga hus åt dottern och hennes familj, samt umgås med sin ögonsten, den åttaårige dotterdottern Salka. Sorgen är inte hanterlig, men han försöker väja för den, i det att han reser murar runt sig.

En dag gör Ingimundur fynd i hemmet som ruckar på rutinerna. En skjorta med främmande doft, några låneböcker, hemmafilmer som vittnar om att hustrun såg annorlunda på tillvaron än han. Han som inte behövde någon annan, aldrig tänkt tanken att bedra sin hustru.

Annons
Annons

Årstiderna skiftar, dimman kommer och går – Maria von Hausswolffs foto imponerar i ”En vit, vit dag”.

Foto: Folkets BioBild 1 av 1

Nu blir inte ”En vit, vit dag” en ”Sex, lögner och videoband”, även om just de beståndsdelarna föreligger på ytan, utan en hantering av minnen, känslor och olösta omständigheter. Saker man förstås inte borde veta, men som när man väl fått upp spåret för måste reda ut och få klarhet i.

Efter sorgen kommer hämnd och förödmjukelse i olika riktningar på orten där alla känner alla. Ibland är det lite som att befinna sig i en dröm av mexikanske regissören Carlos Reygadas: kargt och mystiskt och med män på väg mot avgrunden. Som de suggestiva scenerna på fotbollsplanen intill hav och berg, där känslorna trappas upp. Maria von Hausswolffs kamera är imponerande väl avvägd, ekonomisk och aldrig exotifierande, men heller inte främmande för de vackra omgivningarna. Årstiderna skiftar, dimman  kommer och går, bygget fortgår i egen takt.

Årstiderna skiftar, dimman kommer och går – Maria von Hausswolffs foto imponerar i ”En vit, vit dag”.
Årstiderna skiftar, dimman kommer och går – Maria von Hausswolffs foto imponerar i ”En vit, vit dag”. Foto: Folkets Bio

För den hämmade huvudpersonen ligger inte lösningen i att prata om sig själv – terapeuten talar om bristande ”self-compassion” – utan snarare att få inta terapeutens roll, förhöra sig om fiendens motiv och möjligen spegla sig själv i dennes svar.

Den bottenlösa sorgen efter hustrun vägs hjälpligt upp av det goda livet med barnbarnet. Vilket är lätt att förstå; ständigt full av upptåg och påhitt har Salka en yster uppsyn och ett lika självklart, smittande skratt. Så mycket energi att hon inte bara blir en glädjekälla utan också en påminnelse om förlusten, kärleken som Ingimundur gått miste om, kontrollen om situationen som han tappat, oklart när.

Annons
Annons

Till sist, ledsagad av Leonard Cohens ’Memories’, tillåts huvudpersonen katharsis.

Att de undertryckta känslorna, som förstås måste komma ut i något skede, drabbar också barnbarnet är kanske något av en kliché, men det är en kliché som fungerar. Man skulle också kunna anmärka på graden av originalitet i porträttet av en man som kapslar in sig och bär så mycket vrede på sina bara, om än starka, axlar. Men det är en anmärkning som förlorar i relevans genom Ingvar E Sigurðssons rolltolkning, som är helt och hållet övertygande (liksom skådespelarprestationerna genomgående, ska sägas).

Det handlar om små åthävor, men man tror på Ingimundur hela vägen, från det tomma, vita intet till det svarta mörkret i tunneln. Och till sist, ledsagad av Leonard Cohens ”Memories”, uppnår huvudpersonen katharsis i en epilog som är mer öppen och fri än duktig och förutsägbar.

Se trailern till ”En vit, vit dag”

 

En vit, vit dag

Regi
Hlynur Pálmason
Genre
Drama
Manus
Hlynur Pálmason
Medverkande
Ingvar E Sigurðsson, Ída Mekkín Hlynsdóttir, Hilmi Snær Guðnason
Längd
1 tim 49 min

Från 15 år.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons