Annons

Lisa Irenius: Arnault dömd – men skandalen är inte över

Många har anledning att rannsaka sig själva efter domen mot Jean-Claude Arnault. Inte minst inom Svenska Akademien där fallet kan fördjupa krisen.

Uppdaterad
Publicerad
Efter reklamen visas:
Irenius om domen mot Arnault

Hela metoo-rörelsen genomsyrades av en frustration med rättsväsendet, att sexuella trakasserier och övergrepp sällan leder till fällande domar. Att domstolar friar när det finns tvivel om skuldfrågan är en viktig och grundläggande rättsprincip. Det hindrar inte att det finns en känsla av djup orättvisa hos kvinnor som har vänt sig till rättsväsendet, men där brist på bevis och ”ord mot ord” har lett till nedlagda förundersökningar eller friande domar. Och hos kvinnor som har låtit bli att anmäla övergrepp, med känslan att det inte är någon idé.

Att Jean-Claude Arnault nu döms för våldtäkt är en upprättelse inte bara för den målsägande kvinnan i det här fallet, utan också för alla de kvinnor som har berättat om sexuella trakasserier och övergrepp från hans sida. I reportern Matilda Gustavssons viktiga avslöjande i Dagens Nyheter förra hösten var det 18 kvinnor som vittnade, i Jesper Huors P1-dokumentär i juni delade 29 kvinnor med sig av sina erfarenheter av ”kulturprofilen”. Domen får också en vidare, symbolisk betydelse i och med att detta är det första av de mer uppmärksammade metoo-fallen i Sverige som har lett till en fällande dom.

Tingsrättens besked hade också kunnat vara slutet för Arnault-affären, som genom sin koppling till Svenska Akademien har vuxit till en av Sveriges största kulturskandaler någonsin. Men ännu är den inte över. Två frågor hänger sig fortfarande kvar.

Annons
Jean-Claude Arnault och Svenska Akademien. Foto: Janerik Henriksson/TT, Vilhelm Stokstad/TT

Ingen institution har haft samma betydelse för Arnaults upphöjdhet som Svenska Akademien

1. Hur kunde Jean-Claude Arnault, trots att det var allmänt känt i Stockholms kulturkretsar att han tafsade på unga kvinnor, och trots att Expressen redan 1997 publicerade en granskning om ”sexterror i kultureliten”, få fortsatt stöd från så många håll? Utöver Svenska Akademien har Statens kulturråd och Stockholms stad varit med och finansierat Arnaults kulturscen Forum. En lång, lång rad kulturutövare, forskare, skribenter och andra intellektuella har gett scenen legitimitet genom att medverka där. Kulturredaktioner har byggt verksamhetens renommé genom att skriva om den, i princip alltid i hyllande ordalag, utan att också kritiskt granska den. Det gäller också SvD:s kulturredaktion.

Det är många som har anledning att rannsaka sig själva, och dessa processer pågår ännu.

Men ingen institution har haft samma betydelse för Arnaults upphöjdhet som Svenska Akademien, som har gett pengar och prestige till hans scen och gett Arnault tillgång till Akademiens lägenheter. Därtill har institutionen indirekt gett honom makt genom täta personliga band till ledamöter. Vilket leder till den andra frågan:

2. Har den fällande domen någon betydelse för krisen i Svenska Akademien? I princip handlar rättsfallet inte om Akademien: det rör Arnault själv och den målsägande kvinnan. Akademien har redan brutit banden med Arnault, uttalat hur allvarligt man ser på sexuella trakasserier och övergrepp och skärpt sina jävsregler och arbetssätt i flera avseenden. Institutionen själv vill gärna förmedla bilden av att man har gått vidare. I en anspråkslös monter på Bokmässan i Göteborg gjorde flera ledamöter tappra ansträngningar att lyfta Akademiens viktiga kärnuppgifter: värnandet av svenska språket; satsningen på sajten svenska.se och det angelägna projektet att utveckla en intensivutbildning i svenska för nyanlända.

Domen påminner om det som från början splittrade De aderton

Ändå tror jag att dagens besked från tingsrätten påverkar Akademien. Konflikten mellan ledamöterna är komplex och många saker spelar in. Men domen påminner om det som från början splittrade De aderton – och att Sara Danius handlade riktigt när hon agerade snabbt och resolut efter DN:s avslöjande, när hon tillsatte en advokatutredning för att närmare undersöka Akademiens kopplingar till Arnault. Horace Engdahl, som motarbetade Danius och ville stoppa advokatutredningen, handlade fel. Ändå röstades Danius bort som ständig sekreterare, vilket fick henne att lämna arbetet i Akademien, medan Engdahl är kvar.

Domen aktualiserar också det faktum att Akademien faktiskt inte har brutit banden med Arnault till fullo. Det är besvärande för institutionen att den i sin närmaste sfär har inrymt – och faktiskt ännu inrymmer, genom äktenskapet med Katarina Frostenson – en man som nu har dömts för våldtäkt.

En person kan givetvis inte klandras för det som en maka, make eller nära vän har gjort. Men om handlingarna får återverkningar på den institution man verkar inom, kan det ändå behöva få konsekvenser.

Foto: Janerik Henriksson/TT

Kommer domen leda till att Horace Engdahl, som motsatte sig utredningen av Akademiens band till Arnault, nu ompröva sin syn på krisens förlopp?

Kommer Katarina Frostenson, som hittills har viftat bort alla anklagelser mot maken som ”osanna”, fortsätta hävda att det bara är skvaller?

Frågan om hennes ledamotskap verkar ånyo ha blivit föremål för konflikt inom Akademien.

Nej, Arnault-skandalen är långtifrån över. Den är en stor tragedi för Nobelpriset och Svenska Akademien. Men den allra största tragedin är att kvinnor har utsatts för trakasserier och övergrepp, och att flera på olika vis har larmat om detta – utan att någon har lyssnat. Tills nu.

Fotnot. Jean-Claude Arnault nekar till alla anklagelser och hans advokat har tidigare meddelat att han avser att överklaga domen.

Annons
Annons
Annons

Jean-Claude Arnault och Svenska Akademien.

Foto: Janerik Henriksson/TT, Vilhelm Stokstad/TT Bild 1 av 2
Foto: Janerik Henriksson/TT Bild 2 av 2
Annons
Annons
Annons
Annons