Annons

Arnault ofredade kronprinsessan – historisk möte vid gränsen

"Kulturscenen Forum var inte en sexsekt, det var en bländande värld." Jean-Claude Arnaults institution stod för en ny vördnad inför kulturen som många uppskattade. Men flera vittnar också om outtalade tystnadslöften.

Helgens reportage i SvD Kultur av Sam Sundberg och Malena Rydell har väckt stor uppmärksamhet. Avslöjandet om att Jean-Claude Arnault har antastat kronprinsessan Victoria vid en tillställning arrangerad av Svenska Akademien har även fått stor internationell spridning.

Hovet meddelar via informationschefen Margareta Thorgren:

– Uppgifterna om och kring Jean-Claude Arnault som media rapporterat om sedan i höstas är skrämmande. Kungafamiljen står bakom metoo-initiativet. Just den här uppgiften har jag inte möjlighet att kommentera.

Jean-Claude Arnaults advokat Björn Hurtig kommenterar till SvD: "Min klient förnekar bestämt det som påstås och menar att detta endast är illvilliga rykten med ett enda syfte; att svärta ner och skada honom."

Det har inte hänt sedan Koreakriget 1950–53: en nordkoreansk ledare sätter sin fot söder om världens mest militariserade gräns, den mellan Nord- och Sydkorea.

Veckans möte mellan Nordkoreas ledare Kim Jong-Un och Sydkoreas Moon Jae-in väcker hopp över hela världen. De båda ledarna hälsade vid den spruckna betongbalken vid gränsen innan de tog klivet in i Sydkorea för att hålla ett par timmar långt möte.

– Gränsen är låg. Kanske kan den försvinna, rapporteras Kim Jong-Un ha kommenterat.

Här har jag samlat ett urval av SvD:s bästa journalistik från den gångna veckan. Fortsatt trevlig söndag.

Under strecket
Publicerad

Arnaults klubb, tystnaden – och kronprinsessan

Magnus Florin,  Anders Olsson, Malte Persson, Stig Larsson, Göran Greider och Hans Ruin (tecknad).
Magnus Florin, Anders Olsson, Malte Persson, Stig Larsson, Göran Greider och Hans Ruin (tecknad). Foto: Lars-Erik Öller och TT

”Forum var inte en sexsekt, det var en bländande värld.” Kulturscenen Forum stod för en ny vördnad inför kulturen som många uppskattade. Men flera vittnar också om outtalade tystnadslöften. Horace Engdahl ska bland annat ha fått i uppdrag av hovet att inte låta kronprinsessan Victoria hamna ensam med Jean-Claude Arnault.

Lars-Erik Öller var van vid att Chopins Revolutionsetyd skulle vara mild och romantisk, men i pianisten Roland Pöntinens tolkning dånade den. Fyllde källarlokalen, studsade mot de vitmålade väggarna, mullrade upp genom takfönstren.

– Jag koncentrerade mig helt på att lyssna och på att teckna. Alla de fina evenemangen flyter ihop till ett enda, där särskilt musiken berör och lyfter mig, berättar Lars-Erik Öller.

När han tillsammans med sin fru flyttade till Stockholm och Dalagatan 1992 upptäckte de snabbt kulturscenen Forum på andra sidan Vasaparken. Efter det blev stället en fast punkt i hans liv. Han älskade atmosfären. Människorna. De billiga böckerna man kunde fynda. Till och med det halvdåliga vinet i plastglas. Mest av allt musiken.

Foto: Lars-Erik Öller

Varje Forumkväll hälsade Lars-Erik Öller på klubbens föreståndare, Jean-Claude Arnault, med ett artigt ”Bonsoir”. Han fick aldrig något svar. Han satte sig på fällstolen där han alltid satt, med en bra vy för att teckna porträtt med tunna linjer i sitt block.

Lars-Erik Öller kommer inte från kulturvärlden, utan har varit forskningschef på Konjunkturinstitutet och direktör på Statistiska Centralbyrån. På sätt och vis var människorna på Forum fortfarande efter alla år främmande för honom. Så han gick alltid dit med sin fru. Tillsammans lyssnade de på maratonläsningen av Marcel Prousts ”På spaning efter den tid som flytt” som pågick under 00-talet. Det var särskilt trevligt, minns Lars-Erik Öller, som när mamma och pappa läste sagor vid nattningen.

Annons

När hans hustru gick bort 2009 fanns Forum kvar. Lars-Erik Öller började teckna människorna där för att känna sig som en del av gemenskapen på Sigtunagatan.

– När jag och min fru var där tillsammans fanns vi liksom i varandras medvetanden. Tecknandet har fyllt upp en stor del av ensamheten, säger han.

Monsieur Arnault var inte vänlig mot mig. Jag tolkade det som att han hade förstått att ’han kan inte vara till någon nytta, han känner inte rätt personer’

Ofta gav han bort teckningarna till de avbildade, och han erbjöd också Jean-Claude Arnault sina bilder, tänkte att han skulle kunna ha dem till reklam eller till en utställning. Men Lars-Erik Öller fick aldrig något svar.

– En av kvinnorna som sålde vin brukade alltid fråga mig vad jag tecknade. Men monsieur Arnault var inte vänlig mot mig. Jag tolkade det som att han hade förstått att ”han kan inte vara till någon nytta, han känner inte rätt personer”.

Foto: Lars-Erik Öller
Annons

De som i Jean-Claude Arnaults ögon verkligen räknades var de som hade makt i kulturvärlden. Horace Engdahl och Stig Larsson hörde till Jean-Claude Arnaults nära vänner och beundrare. I stort sett hela kretsen kring tidskriften Kris strömmade igenom Forum. Författaren Magnus Florin, redaktionsmedlem i Kris sedan 1970-talet, lärde känna Jean-Claude Arnault redan före Forum.

Magnus Florin var på Sigtunagatan från första början. Såg den tomma lokalen förvandlas av att väggarna målades och en matta lades på betonggolvet. På mattan fann man snart en författare. En skådespelare. En musiker. Snart följde kvällar som genljöd av Bach, Beethoven, Schubert och Chopin, där poeter reciterade sin lyrik och författare som Stig Larsson, Horace Engdahl och Anders Olsson läste essäer.

Det har varit väldigt hög kvalitet, med väldigt bra människor

– Det har varit en exceptionellt viktig plats, och verksamhet. Många väldigt stora upplevelser, både litterära och musikaliska och ibland sceniska också. Det har varit väldigt hög kvalitet, med väldigt bra människor, säger Magnus Florin.

Annons

”Hög kvalitet” är det vanligaste svaret när man ber en Forumbesökare att beskriva sina upplevelser. Horace Engdahl, som inte svarat på förfrågningar om att medverka i det här reportaget, beskrev i en intervju i radioprogrammet ”Nordegren & Epstein i P1” Forum som ”en ojämförlig scen för konsterna, för den intellektuella reflektionen, som tyvärr nu är sönderslagen och borta för alltid”.

Kvalitetsvurmen är också typisk för den litterära era som förknippas med skaran kring tidskriften Kris, med Horace Engdahl och Stig Larsson i spetsen. 1975 startade Stig Larsson – som anser sig fysiskt kunna förnimma litterär kvalitet – tidskriften Kod, som två år senare blev Kris, där även personer som Horace Engdahl, Anders Olsson och Magnus Florin ingick i redaktionen. Fyra år senare romandebuterade Stig Larsson med ”Autisterna”, som kommit att betraktas som en milstolpe i svensk litteraturhistoria. Enligt Martin Fredriksson, som forskar i kulturvetenskap vid Linköpings universitet och som intresserat sig särskilt för duon Stig Larsson och Horace Engdahl, har romanen fått den statusen i kraft av att den ”tvingade det svenska litterära etablissemanget att ta ställning till ett nytt estetiskt program.”

Annons

Stig Larssons omhuldade debut visar också hur en elit av kulturella expertkonsumenter kan använda ett sådant författarskap för att ackumulera ett eget kulturellt kapital

I ”Skönheten och odjuret: En kultursociologisk essä om Horace och Stig” beskriver han hur den nya tidens kritiker slöt upp kring Larssons debutroman för att stärka sina egna positioner:

”Stig Larssons omhuldade debut är inte bara ett talande exempel på hur bilden av ett författargeni konstrueras utan det visar också hur en elit av kulturella expertkonsumenter kan använda ett sådant författarskap för att ackumulera ett eget kulturellt kapital.”

1981 utkom Anders Olsson – i dag tillfällig ständig sekretare i Svenska Akademien – med essäsamlingen ”Mälden mellan stenarna”, som i Dagens Nyheter omskrevs som ”den första stora manifestationen av en ny kritikergeneration för vilken konsten med stort K står i centrum”. Året därpå rekryterades Anders Olsson och Horace Engdahl till Dagens Nyheter som kritiker, och den senare utlöste redan med sin första artikel i tidningen den så kallade poststrukturalismdebatten, där den nya tidens kritiker ställdes mot den gamla, teori mot praktik och språk mot upplevelse.

Annons

Horace Engdahl uttryckte själv vid den tiden obehag inför att utmålas som ”hämnaren från planeten Kris, som kommit för att utrota subjektiviteten från jordens yta”, men det hindrade inte att det följde en rad intellektuella bataljer på liknande teman.

När Forum öppnade 1989 blev klubben en naturlig samlingspunkt för kretsen kring Kris. Magnus Florin säger att Forum erbjöd honom en unik möjlighet att få de tankar han intresserade sig för ”fördjupade och gestaltade”.

Göran Greider.
Göran Greider. Foto: Bertil Ericson / TT

Poeten och författaren Göran Greider läste på Forums scen då och då men var ingen trägen besökare.

– Jag förknippade Forum med en höglitterär underström från 80-talet och framåt, då det uppstod ett litterärt system med Svenska Akademien i toppen, Biskops-Arnö snett ner till vänster och DN:s kultursida snett ner till höger. Det fanns en struktur i detta där Forum spelat en liten men betydelsefull roll i ekosystemet. Det innebar ett farväl till det som jag gillar: realism, samhällsengagemang, säger Göran Greider.

Annons

I samma veva noterade Göran Greider ett skifte på bokmarknaden. Den delades upp mellan det smala och storsäljande, vilket enligt Greider innebar att Svenska Akademien fick en ny uppgift: att vara väktare för det som anses hotat.

– Det var inte en jävel som brydde sig om Svenska Akademien i slutet av 80-talet. Jag skulle vilja påstå att det är en ny Akademi som uppstår under 90-talet. Man svarar med ökad exklusivitet på en kommersialisering av bokmarknaden. Men det är komplext: Samtidigt blir exportindustrin kopplad till Akademien via Nobelpriset och man börjar tala om pr-värdet.

Horace Engdahl, som blev ständig sekreterare 1999, var den centrala figuren i omdaningen av Akademien, menar Göran Greider.

När det litterära fältet klyvs mellan det kommersiella och det vördnadsfulla, då vill världsanden kalla in någon och det råkade bli Horace Engdahl

– Det fanns mer utrymme för vördnad än för konflikter både i Kris och i den nya Akademien. Men Horace Engdahl var bara tidsandans hantlangare. När det litterära fältet klyvs mellan det kommersiella och det vördnadsfulla, då vill världsanden kalla in någon och det råkade bli Horace Engdahl.

Annons

Göran Greider menar att Horace Engdahls, Stig Larssons och Kris-redaktionens intåg i kulturvärlden sammanföll med och bidrog till en återkomst för den romantiska konstnärssynen, förkroppsligat i hyllandet av en trasig Stig Larsson.

– Stig Larsson representerade ett heligt sönderfall, helig smuts, han var den absoluta motbilden till Victor Hugo-författaren som tar upp orättvisor. Han var författaren som inte lyder någon, där texten i sig räcker, inte vad den vill. Horace var hans ledsagare.

Flera i Kris-gruppen deltog i litteraturprofessorn och akademiledamoten Kjell Espmarks doktorandseminarium. Horace Engdahls stora genombrott kom med essäboken ”Den romantiska texten” 1986, där han gör nyläsningar av svenska romantiker som Atterbom och Tegnér. Det var Kjell Espmark som såg till att den kunde läggas fram som doktorsavhandling – fast den inte alls var tänkt som en sådan.

– Det var ett erbjudande som var svårt att motstå. Jag hade ju redan skrivit boken. Så blev jag hastigt och lustigt filosofie doktor, sade Horace Engdahl i en intervju i Språktidningen förra året.

Annons

Det var litteraturprofessorn och akademiledamoten Kjell Espmark som såg till att Horace Engdahls bok kunde läggas fram som doktorsavhandling – fast den inte alls var tänkt som en sådan

Göran Greider jobbade på DN:s kulturredaktion i skiftet mellan 80- och 90-tal. Han minns att det länge fanns en stor respekt i kulturkretsar för Kris-gänget. På Svenska Dagbladets kultursidor hörde kritikern Carl-Johan Malmberg till deras allierade. Men det fanns också många kritiker som kämpade mot Horace Engdahls kultursyn när han gjorde sitt intåg på kultursidorna som kritiker. Många äldre var skräckslagna för att inte hänga med i den nya vurmen för franska filosofer, minns Greider.

– Det var likadant på universitetet, ärrade professorer som höll på med källkritik, som stod och stirrade oförstående på seminarieprogram med namn de inte kände igen. Men även vi yngre, mer samhällstillvända var emot den nykritiska läsningen.

Även om Göran Greider hörde till kritikerna av Kris saknar han de litterära ”bataljer” som kunde uppstå på kultursidorna på 90–talet – utdragna debatter med bland andra Engdahl.

Annons

– Forum och den här kretsens synsätt har för mig framstått som en återvändsgränd i synen på litteratur. Allt som bygger på stor vördnad missgynnar kritiskt tänkande. Då finns ofta en rädsla för konflikter och att ta itu med problem. Och det var ju det de hade i Akademien, säger Göran Greider.

Bläddrar man i dag igenom de 20 årgångarna av Kris slås man av den nästan totala frånvaron av kvinnor. I ett typiskt nummer från början på 80-talet publicerade en redaktion bestående av ett halvdussin män texter av ett dussin män, som skrev om andra mäns tankar, inte sällan om kontinental filosofi och litteratur. Undantag förekom givetvis, men kvinnorna var försvinnande få.

Allt som bygger på stor vördnad missgynnar kritiskt tänkande. Då finns ofta en rädsla för konflikter och att ta itu med problem.

Ebba Witt-Brattström, professor i nordisk litteratur vid Helsingfors universitet och gift med Horace Engdahl fram till 2014, karaktäriserar i sin bok ”Stå i bredd. 70-talets kvinnor, män och litteratur” skiftet i litteratursynen under den här perioden som ett maktövertagande laddat med en ”aggressiv, ungmanlig arrogans” samt tunga manliga tänkare som Jacques Derrida, Roland Barthes, Maurice Blanchot, Theodor Adorno och Jacques Lacan. Målet var, menar Ebba Witt-Brattström, att flytta fokus från innehåll och ideologi till formmedvetenhet och språkfilosofisk stringens. På så sätt skulle man befria litteraturen från 70-talets bojor och från ”varje ansats till feministisk tematisering av kön”.

Annons

Stig Larssons roman ”Autisterna” kom att bli portalverket, som den nya tidens kritiker samlades kring. Formen, med sin föränderlige jag-berättare, hyllades som Text, och de ”amoraliska” huvudpersonerna uppfattades som ett viktigt brott mot 70-tals-litteraturens ideologiskt laddade berättelser. Konkret illustrerades denna icke-moral bland annat i form av sexuella övergrepp mot unga flickor, vilket alltså ansågs helt opolitiskt, och som gav boken tillräckligt stort sensationsvärde för att uppmärksammas även utanför litteraturvetarnas begränsade krets.

Konkret illustrerades denna icke-moral bland annat i form av sexuella övergrepp mot unga flickor, vilket alltså ansågs helt opolitiskt.

I februari 1990 arrangerade tidskriften Kris en av sina kvällar på Forum. Redaktionen hade nyligen bytts ut, sju män hade lämnat över till sex andra män och kvällen tillägnades den romantiske tyske författaren Friedrich Hölderlin.

Hölderlinkvällen var den nyblivne Krisredaktören Hans Ruins första kväll på Jean-Claude Arnaults klubb.

Annons

– Forum var en plats där det var möjligt för vem som helst att till priset av en biobiljett få se och lyssna på ett urval av Sveriges mest kvalificerade musiker, författare, skådespelare och humanister, som uppträdde tillsammans inom ramen för ett tema under en enda kväll. Det var inte en sluten plats, det fanns inga vip-listor, säger han.

Teckningar från Forum
Teckningar från Forum Foto: Lars-Erik Öller

Under 90-talet uppträdde Hans Ruin vid flera tillfällen på Forum, medan arbetet med Kris fortskred. Tio år senare, då etablerad som filosofiprofessor vid Södertörns högskola och kulturskribent i Dagens Nyheter, inledde han ett samarbete med Forum. Återkommande hjälpte han till att arrangera kvällar med filosofiskt tema.

Även poeten och författaren Malte Persson har medverkat på Forum vid flera tillfällen. Första gången var runt 2002, då Stig Larsson tog med honom dit.

Annons

– Jag hade ingen koll på stället. Minns att jag försökte prata med en av de uppburna där, som dock inte verkade tycka att jag var viktig nog. Fem år senare blev jag tillfrågad om att göra en kväll med mina dikter på Forum.

I december 2017, efter Dagens Nyheters avslöjande om Jean-Claude Arnault, skrev Malte Persson en artikel i Expressen med rubriken ”Pyramidspelet i kulturellt kapital har kraschat”.

’Det störde mig att så många människor som hade figurerat där plötsligt inte visste någonting om det som alla visste’

Där konstaterade han att det fanns en ”riskabel sammanblandning av litteratur, sällskapsliv och status” på Forum, och han ställer sig idag frågande till att så många akademiledamöter och Forumvänner påstår att de inte sett något otillbörligt.

– Jag kan inte vara den enda som har uppträtt där och känt ett visst obehag. Det störde mig att så många människor som hade figurerat där plötsligt inte visste någonting om det som alla visste, säger Malte Persson.

I Expressen-artikeln skriver han att Akademiens problem i dag delvis beror på ”dess sammanblandning med en annan ofta alltför okritiskt beundrad grupp – nämligen det gäng som en gång var underdogs kring den lika sofistikerade som grabbiga tidskriften Kris, men som nu till exempel är chefer på Moderna museet eller professorer på Södertörns högskola. Det var i och genom denna överlappning som Forum spelade en roll.”

Annons
Efter reklamen visas:
Svenska akademien- vad har hänt?

Malte Persson säger att han skäms över att han inte skrev sin artikel fem år tidigare i stället för nu, efter att de 18 kvinnorna vittnat i DN om övergrepp och våldtäkter utförda av Jean-Claude Arnault. (Jean-Claude Arnault nekar till alla anklagelser.)

– Det finns åtskilliga andra som har antingen skällt ut honom eller åtminstone undvikit Forum. Jag skäms över att jag inte var stark nog att göra det. Men jag avvecklade ju min medverkan för minst sju år sen, så jag har ändå backat ut ur sammanhanget. Sen har det hänt att jag varit på krogen och så har Jean-Claude dykt upp och då har jag hälsat artigt och funnit situationen besvärande men spelat med för att det är enklast.

Forums program var bra på många sätt men där rådde också en typ av högstämdhet som jag har lite svårt för. Inte så mycket självdistans precis

Malte Persson har själv hållit flera föredrag på Forum och läst sin egen poesi där. Tidskriften Kris har också varit en inspirationskälla, men i slutändan på det sättet att han insåg att han själv ville något annat.

Annons

– Forums program var bra på många sätt men där rådde också en typ av högstämdhet som jag har lite svårt för. Inte så mycket självdistans precis. Man kan säga att Kris stod för en estetik som bygger på att man skriver lärda essäer och då behöver man en konst som passar att skriva lärda essäer om. Gärna invecklade saker som Paul Celan och Hölderlin. Samtidigt som de kanske inte efter förtjänst uppskattade konst som inte kräver avancerad uttolkning. Föredragen på Forum var också en plats för eleganta utläggningar av detta slag.

Författaren Malte Persson.
Författaren Malte Persson. Foto: Dan Hansson

Malte Persson har ofta nämnts som en av de författare som stått på kö för att väljas in i Svenska Akademien, och han uppskattar att han sammanlagt fått ungefär 200 000 kronor från Svenska Akademien under 15 års tid. Han säger han att han alltid har gillat idén om Akademien som en otidsenlig institution, och att Horace Engdahl har gjort en insats som högkulturens ambassadör när han försvarat konsten från trivialisering och kulturförakt. Just nu arbetar han med en Heinrich Heine-översättning, vars utgivning bekostas av Akademien. Likväl tycker han att det finns något osunt i en irrationell respekt för en samling människor.

Annons

– Horace har överlevt angrepp från både marxister på åttiotalet och populärkulturella häcklare på nittiotalet. Till och med ett krig med Ebba Witt-Brattström har han klarat. Men kan han överleva sina egna självmotsägelser nu? Om han verkligen menar allvar med att Akademien som institution är viktigare än individerna i den, så borde han rädda dess rykte genom att själv lämna den.

I Expressen skriver han om hur myten om Akademien utövat ett förlamande inflytande på litteraturvärlden, och att samma myt kunde användas för att få människor att hålla tyst om övergrepp.

Före detta så kallade Forumflickor som SvD talar med menar att det inte bara rått en vördnadskultur på Forum, utan även ett slags hederskultur.

– Man pratar inte om vissa saker utanför kretsen, så är det bara. Ett evigt tystnadslöfte ingår liksom, i den här klassen håller vi saker inom familjen, säger en person som har arbetat på Forum.

Flera av SvD:s källor återger exempel på när Jean-Claude Arnaults vänner och tillika akademiledamöter ska ha bevittnat kränkningar och övergrepp.

Annons

Många i kretsen kring Forum och Kris säger sig ha varit medvetna om att Jean-Claude Arnault fört ett promiskuöst leverne, men däremot aldrig sett något beteende som skulle kunna vara olagligt.

Det kan här vara på sin plats att påpeka att sexuellt ofredande – att ”genom ord eller handlande ofreda en person på ett sätt som är ägnat att kränka personens sexuella integritet” – är ett brott som kan ge fängelsestraff på upp till två år.

På fredagen offentliggjordes delar av advokatbyrån Hammarskiöld & Co:s utredning om Svenska Akademien, i samband med att Ekobrottsmyndigheten inlett en förundersökning som rör Akademien. Där skriver byrån att man kunnat konstatera att ingen akademiledamot man talat med har känt till att Kulturprofilen skulle ha gjort sig skyldig till eller anklagats för sexuella övergrepp.

Flera av SvD:s källor återger exempel på när Jean-Claude Arnaults vänner och tillika akademiledamöter ska ha bevittnat kränkningar och övergrepp.

Dramaturgen Anna Kölén minns en middag på Millesgården där bland andra Horace Engdahl, Ebba Witt-Brattström, Katarina Frostenson och Jean-Claude Arnault deltog.

Annons

– Jean-Claude var närgången och respektlös mot mig. Då sade Ebba högt, när Horace stod bredvid, att ”henne låter du bli, jag vet hur du är”, säger Anna Kölén, som gått tillbaka och läst sina dagboksanteckningar.

Middagens värdpar var akademiledamoten och SvD-medarbetaren Per Wästberg och hans dåvarande hustru.

– Det var bara ett tillfälle bland många där sådana här händelser utspelade sig. Det är klart att de visste hur Jean-Claude höll på, men de valde att se hans beteende som oförargligt, säger hon.

Horace Engdahls uppdrag ska då ha varit att se till att kronprinsessan Victoria inte hamnade ensam med Jean-Claude Arnault

Liknande saker skedde öppet och ofta utan att någon reagerade, menar Anna Kölén och många andra personer som SvD har talat med. Stefan Ingvarsson, idag kulturråd i Moskva och tidigare kulturarbetare i Stockholms litterära värld, berättar att han sett Jean-Claude Arnault antasta kvinnor ett dussintal gånger. Den första gången tog han tag i saken själv, och slängde handgripligen ut Jean-Claude Arnault från en förlagsfest. Men trots att han upprepade gånger bevittnade trakasserier försvann Jean-Claude Arnault inte från kultursocieteten och med tiden, berättar Stefan Ingvarsson, anpassade han sig till den taktik de flesta verkade välja: Att skämta bort beteendet samtidigt som han försökte styra undan unga flickor från Arnault.

Annons

– Jag blev med andra ord en av många som såg honom ge sig på tjejer med grovt tafsande men inte gjorde något annat än att skratta och försöka hålla undan potentiella offer. Hur det blev så kan jag inte förklara. Alla gjorde så. Idag skäms jag och är lite rädd för oss alla som kollektiv, säger Stefan Ingvarsson.

Tre källor, nära och i Akademien, bekräftar för SvD att de vid en sammankomst i Akademiens villa Bergsgården på Djurgården har sett Jean-Claude Arnault ta kronprinsessan Victoria på rumpan.
Tre källor, nära och i Akademien, bekräftar för SvD att de vid en sammankomst i Akademiens villa Bergsgården på Djurgården har sett Jean-Claude Arnault ta kronprinsessan Victoria på rumpan. Foto: Pontus Lundahl/TT

Det var inte bara sköra, unga, maktlösa kvinnor som Jean-Claude Arnault ska ha antastat, utan även mäktiga kulturpersoner. Svenska Akademiens förra ständiga sekreterare Sara Danius har berättat för SvD att hon fick ett skamligt förslag från Arnault.

Till och med en kunglighet ska ha antastats. Tre källor, nära och i Akademien, bekräftar för SvD att de vid en sammankomst i Akademiens villa Bergsgården på Djurgården har sett Jean-Claude Arnault ta kronprinsessan på rumpan.

Annons

Hovets informationschef Margareta Thorgren säger till SvD att hovet väljer att inte kommentera detta.

Två av varandra oberoende källor berättar att Horace Engdahl, då Svenska Akademiens ständige sekreterare, fick en anmodan från hovet om att vidta åtgärder inför Akademiens högtidssammankomst i december 2006. Horace Engdahls uppdrag ska då ha varit att se till att kronprinsessan Victoria inte hamnade ensam med Jean-Claude Arnault på mottagningen efteråt, eftersom blotta tanken väckte obehag hos henne. Detta kan hovet varken bekräfta eller dementera.

Jean-Claude Arnaults advokat Björn Hurtig kommenterar till SvD att ”Min klient förnekar bestämt det som påstås och menar att detta endast är illvilliga rykten med ett enda syfte; att svärta ner och skada honom”.

I en intervju i radioprogrammet ”Nordegren & Epstein i P1” den 24 april tillfrågades Horace Engdahl om han känt till några sexuella ofredanden, men viftade undan frågan.

– Vi grabbar talar inte om sånt, svarade han och hävdade vidare att hans vän Jean-Claude Arnault blivit ”ett logiskt mål för det kulturhat som vällde fram när han möttes av de här anklagelserna i kölvattnet av Metoo.”

Annons

’Om någon tog illa vid sig av otrohet till exempel, så ansågs det småborgerligt’

Musikkritikern Edith Söderström, som jobbade på Forum från och till i början av 00-talet, berättar att konstnärlighet ofta förknippades med sexuell dragningskraft på Forum.

– Som kvinna kunde du antingen betraktas som ett mytologiskt väsen, som kunde göra eller förgöra en man. Eller så var du en frigid galning – och där ville man inte under några omständigheter befinna sig. Det var de två rollerna man hade att välja på. Och det är ju en sunkig, gammal, trött och misogyn syn. Men de tyckte att det var progressivt. Om någon tog illa vid sig av otrohet till exempel, så ansågs det småborgerligt.

Som kvinna kunde du antingen betraktas som ett mytologiskt väsen, som kunde göra eller förgöra en man. Eller så var du en frigid galning – och där ville man inte under några omständigheter befinna sig

Flera av de kvinnor som har arbetat på Forum framhåller att de också hade bra upplevelser av stället och männen som hade formell och informell makt där. Men de är också kritiska till den kultursyn som rådde.

Annons

– Alla män som var en del av den inre kretsen på Forum skrev inte under på detta, men det var det rådande synen: du är ingen konstnär om du inte har kontakt med din libido, säger Edith Söderström.

Hon poängterar att det förvisso fanns inslag av elitism på Forum, men samtidigt kunde det vara det avantgardistiskt, bohemiskt och dekadent.

– Det var mycket som var väldigt härligt också, det var liksom inte en sexsekt. Det var en bländande värld och vi var många som åtnjöt glansen. Det är härligt att vara 22 år och dricka svindyra Bordeauxviner och lyssna på Satie klockan fyra på morgonen utsträckt på ett golv, säger Edith Söderström som knöt viktiga kontakter på Forum och fick vänner för livet under de år hon jobbade där.

– Men det var så himla skönt att lämna den konstsynen bakom sig.

’Kvinnorna som arbetade på Forum var ett slags tjänstefolk som passade upp på herrskapet’

En kvinna talar om en ”ofräsch patriarkal stil”, som hon menar hängde ihop med det estetiska programmet, att man imiterade ett hov.

– Det låter ju orimligt, att vuxna människor leker herrklubb med regler från 1700-talet, men det var många intelligenta människor som accepterade det. Man längtade så mycket efter något som man uppfattade som fint – fint som i estetiskt tilltalande men också en känsla av att vara lite bättre: ”Vi är de som förstår värdet av det här”. Där finns en klassaspekt också, kvinnorna som arbetade på Forum var ett slags tjänstefolk som passade upp på herrskapet. Det var i stort sett otänkbart att de kvinnorna, även om de var konstnärer eller författare, skulle kunna ta steget upp till konstnärernas nivå.

Annons

Det sorgliga är att de här personerna inte har utvecklats sedan de var radikala på 80-talet. Där finns också en intressant berättelse, som handlar om hur svårt det är att vara intellektuell.

Hon menar att vi nu hamnat i ett ”kejsaren-är-naken-ögonblick” när allt som accepterats som orubbliga naturlagar kring Forum plötsligt kullkastas.

– Forum och Kris var viktigt och bra. Det sorgliga är att de här personerna inte har utvecklats sedan de var radikala på 80-talet. Där finns också en intressant berättelse, som handlar om hur svårt det är att vara intellektuell.

När Forumkvällen med rubriken ”En hyllning till Idealet och Friheten” tar sin början vet ingen att det är den sista.

Det är den 9 november 2017, och ett svagt ljus faller ner genom takfönstren på de slitna, vitmålade väggarna, på golvet av grov, sprucken betong, på de tjocka pelarna som hotar att skymma scenen under fullsatta kvällar.

Hans Ruin reflekterar kring 1700-talsromantikern Friedrich Schiller och Uppsala kammarsolister spelar Beethovens stråkkvartett nummer 16 och 17.

Annons

Säkert bidrar de efterföljande händelserna till att nu kasta ett särskilt ljus över den kvällen, men det går inte att komma ifrån känslan av slutspel redan då

– Säkert bidrar de efterföljande händelserna till att nu kasta ett särskilt ljus över den kvällen, men det går inte att komma ifrån känslan av slutspel redan då. Det var Beethovens svåra och dramatiska musik, skriven när han själv redan var helt döv. Lokalen var bara halvfull, och även med Forums mått mätt var det en ovanligt ålderstigen och grånad publik som efteråt stapplade uppför trappan ut i den mörka höstnatten. Det fanns avsked i luften, berättar Hans Ruin.

Hovmästaren skäller på Jean-Claude Arnault för att han bokat ett för stort bord

När programmet är slut samlas kvällens huvudpersoner på restaurang Wasahof en sista gång. Det brukade vara ett stort, bullrigt sällskap med skådespelare, musiker och författare. Men den här kvällen är skaran decimerad. Samtalet kretsar kring musiken, samt ett pris som Katarina Frostenson mottagit från Tyska Akademien. Hovmästaren skäller på Jean-Claude Arnault för att han bokat ett för stort bord.

Annons

Vad man inte pratar om – nu heller – är de nya vindar som blåser. Den samhälleliga rannsakningsprocess som går under namnet metoo har precis nått stormstyrka. Dagen innan har Svenska Dagbladet publicerat uppropet #Tystnadtagning, där ett stort antal skådepelare vittnar om sexuella övergrepp i teater- och filmbranschen. Det ska följas av en rad liknande upprop, och om en dryg vecka ska Jean-Claude Arnault, tunt kamouflerad som ”Kulturprofilen”, anklagas för en lång rad sexövergrepp och även våldtäkter i Dagens Nyheter.

Lars-Erik Öller var stamkund på Jean-Claude Arnaults Forum och tecknade varje kväll av de uppträdande. Han förfäras av det som hänt men sörjer klubben.
Lars-Erik Öller var stamkund på Jean-Claude Arnaults Forum och tecknade varje kväll av de uppträdande. Han förfäras av det som hänt men sörjer klubben. Foto: Staffan Löwstedt

Lars-Erik Öller berättar att han under Forumkvällarna tillsammans med sin fru ofta reflekterade över att Jean-Claude Arnault omgav sig med ett entourage av unga kvinnor. Inga unga män.

Han flöt som en sultan över sitt harem

– Han flöt som en sultan över sitt harem, säger han.

Det tar emot för honom att säga detta, eftersom Jean-Claude Arnault har gett honom så mycket med sina program. Lars-Erik Öller känner stor sorg över att Forum nu är stängt. Även om det finns många små teatrar i närheten av Dalagatan finns det inget ställe som kombinerar musik, konst och litteratur som Forum gjorde.

– Det är ett tomrum som jag inte vet hur jag ska fylla.

SvD avslöjar: Arnault ofredade kronprinsessan

Kronprinsessan Victoria antastades av den så kallade Kulturprofilen, Jean-Claude Arnault.

Tre källor berättar för SvD att de bevittnade hur Arnault tog kronprinsessan på rumpan under en sammankomst i Akademiens villa på Djurgården i Stockholm.

Horace Engdahl, kronprinsessan Victoria och Jean-Claude Arnault.
Horace Engdahl, kronprinsessan Victoria och Jean-Claude Arnault. Foto: Linus Sundahl-Djerf, Pontus Lundahl/TT och Malin Hoelstad.

SvD publicerar på lördagen ett ingående reportage om kulturklubben Forum. Där framkommer nya uppgifter om den så kallade Kulturprofilen, Jean-Claude Arnault.

Tre källor, nära och i Akademien, berättar för SvD att de vid en sammankomst i Akademiens villa Bergsgården på Djurgården har sett Jean-Claude Arnault lägga sin hand på kronprinsessan Victorias rumpa.

Hovets informationschef Margareta Thorgren säger till SvD:

– Uppgifterna om och kring Jean-Claude Arnault som media rapporterat om sedan i höstas är skrämmande. Kungafamiljen står bakom metoo-initiativet. Just den här uppgiften har jag inte möjlighet att kommentera.

Det framkommer också att Horace Engdahl, under en tid då han var svenska Akademiens ständige sekreterare, har haft i uppdrag av hovet att ”vidta åtgärder” inför Akademiens högtidssammankomst i december 2006.

Engdahls uppgift ska enligt två av varandra oberoende källor ha varit att se till att kronprinsessan Victoria inte hamnade ensam med Jean-Claude Arnault på mottagningen efteråt, enligt SvD:s källor.

1/2

Kronprinsessan Victoria vid Svenska Akademiens högtidssammankomst 2006.

Foto: Henrik Montgomery/TT
2/2

2006 var Horace Engdahl ständig sekreterare för Svenska Akademien.

Foto: Henrik Montgomery/TT

Hovets informationsavdelning har undersökt uppgiften, men då många från tiden då händelsen ska ha ägt rum har lämnat sina jobb kan hovet inte bekräfta eller dementera den.

Ett evigt tystnadslöfte ingår.

reportagetav SvD:s Malena Rydell och Sam Sundberg, berättar några som var med från början om Arnaults kulturscen Forum. De vittnar om bländande kulturupplevelser – men också hur konstnärligheten förknippades med sexuell dragningskraft, och att den kulturella vördnadens pris var tystnad.

– Man pratar inte om vissa saker utanför kretsen, så är det bara. Ett evigt tystnadslöfte ingår, säger en person som har arbetat på Forum.

Jean-Claude Arnaults advokat Björn Hurtig kommenterar till SvD: ”Min klient förnekar bestämt det som påstås och menar att detta endast är illvilliga rykten med ett enda syfte; att svärta ner och skada honom”.

Nord- och Sydkorea överens om krigsavslut

Kim Jong-Un och Moon Jae-In har skrivit under ett gemensamt uttalande om att försöka uppnå fullständig fred mellan länderna, och sträva efter total kärnvapennedrustning.

USA:s president Donald Trump hyllar mötet.

Efter reklamen visas:
Korea-samtalen har inletts

De båda ledarna omfamnade leende varandra efter att ha skrivit under det historiska uttalandet där de, enligt AFP, förklarar att "det kommer inte längre att råda krig på Koreahalvön".

Kim Jong-Un och Moon Jae-In har också enats om att arbeta för att uppnå en kärnvapenfri Koreahalvö.

"Syd- och Nordkorea har bekräftat det gemensamma målet att förverkliga, genom fullständig kärnvapennedrustning, en kärnvapenfri Koreahalvö", lyder uttalandet, enligt AFP.

Vidare har de kommit överens om att Moon Jae-In ska besöka Pyongyang senare i år, och att det ska ordnas återförening för splittrade familjer.

Under deras gemensamma presskonferens försäkrade Kim att han kommer att se till så att överenskommelsen upprätthålls. Nord- och Sydkorea kommer att hålla nära kontakt för att se till så att uppgörelsen, liksom i tidigare fall, inte bryter samman, säger Kim.

– Det kan komma bakslag, prövningar och frustration längs vår väg, men en seger kan inte uppnås utan smärta, sade Kim.

Nordkoreas diktator Kim Jong-Un och Sydkoreas president Moon Jae-In.
Nordkoreas diktator Kim Jong-Un och Sydkoreas president Moon Jae-In. Foto: AP

Inget fredsavtal slöts någonsin efter den vapenvila som 1953 avslutade Koreakriget.

Vid de två toppmöten länderna hade 2000 och 2007, då Kim Jong-Uns far Kim Jong-Il tog emot Sydkoreas dåvarande ledare i Pyongyang, slutade mötena med hoppfulla tongångar om fred och återförening – men därefter har kapprustningen fortsatt.

Sveriges utrikesminister Margot Wallström (S) välkomnar överenskommelsen om fred och nedrustning på Koreahalvön.

"Dagens toppmöte mellan Moon Jae-In och Kim Jong-Un har resulterat i välkomna löften om fred och nedrustning. Båda parter förtjänar beröm för denna utveckling", skriver hon i ett meddelande till TT.

"Mötet visar på vikten av dialog framför konflikt. Förhoppningsvis kan dagens överenskommelse vara ett steg mot Nordkoreas avskaffande av sitt kärnvapen och robotprogram och till regional säkerhet och samarbete", fortsätter Wallström.

"Ännu återstår mycket arbete. Sverige kommer att fortsätta sitt diplomatiska stöd för att finna en fredlig och varaktig lösning av konflikten på den koreanska halvön."

USA:s president Donald Trump hyllar mötet mellan Kim Jong-Un och Moon Jae-In.

"Efter ett rasande år av robotuppskjutningar och kärnvapenprov hålls nu ett möte mellan Nord- och Sydkorea. Bra saker händer, men bara tiden kan utvisa (vad som kommer att hända)!" skriver han på Twitter.

"KOREAKRIGET KOMMER ATT TA SLUT! USA och dess FANTASTISKA folk kan vara väldigt stolta över vad som händer i Korea!" fortsätter Trump

Kina prisar de två koreanska ledarnas möte och berömmer dem för deras mod och politiska beslut.

– Vi hoppas och ser fram emot att de tar det här tillfället i akt att arbeta för långsiktig stabilitet på halvön, säger Hua Chunying, talesperson för utrikesdepartementet, enligt AFP.

– Nato stöder fullständigt en politisk lösning för spänningarna i regionen. Jag välkomnar dagens möte mellan de två ledarna och de framsteg de har gjort, säger Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg på en presskonferens i Bryssel.

– Det här är ett väldigt viktigt första steg. Jag tror absolut att det hårda internationella trycket (på Nordkorea) har lett dit vi är i dag, fortsätter han.

Natochefen betonar också vikten av att de politiska sanktionerna mot Nordkorea blir kvar "tills vi får se verkliga förändringar".

–Det är uppmuntrande, men vi måste vara medvetna om att vi fortfarande har mycket hårt arbete framför oss, säger Stoltenberg.

Unika mötet i bilder: De hälsar – i båda länder

Det har inte hänt sedan Koreakriget 1950–53: en nordkoreansk ledare sätter sin fot söder om världens mest militariserade gräns, den mellan Nord- och Sydkorea. Här är det historiska toppmötet i bilder.

Foto: Korea Summit Press Pool via AP

Här kommer Nordkoreas ledare Kim Jong-Un från norr och möts av Sydkoreas Moon Jae-in vid den spruckna betongbalken vid gränsen mellan de två länderna.

Det historiska mötet måste ses mot bakgrund av de senaste månadernas extremt upphetsade retorik mellan Nordkorea och USA, som har 30 000 soldater i Sydkorea, då världen stundtals stått inför hotet om ett kärnvapenkrig.

– Gränsen är låg. Kanske kan den försvinna, rapporteras Kim Jong-Un ha kommenterat vid mötet.

Foto: Korea Summit Press Pool via AP

Kom Jong-Un kommer från vänster i bild, norr, och möter Moon Jae-in vid betongbalken som markerar gränsen mellan Nord och Syd. Platsen är inne i den demimlitariserade zonen mellan Nord- och Sydkorea, nära den plats där en nordkoreansk soldat flydde till Sydkorea tidigare i år.

Ett skäl till tövädret mellan länderna tycks ha varit vinter-OS i Sydkorea i vintras. De båda länderna tågade in vid invigningen med gemensam trupp och atleter från båda länder tävlade ihop. Kim Jong-Uns syster besökte även OS.

Foto: Korea Summit Press Pool via AP

De båda ledarna sträcker ut händerna för ett historiskt handslag, mellan två länder som rent tekniskt fortfarande befinner sig i krig med varandra. Någon officiell fred har aldrig slutits efter Koreakriget 1950 till 1953.

Mötet mellan dem på fredagen var extremt noga planerat. Det skedde på södra sidan av gränsen, där Kim Jong-Un bland annat signerade en gästbok och inspekterade en sydkoreansk hedersvakt innan de båda ledarna satte sig i konkreta samtal.

Foto: Korea Summit Press Pool via AP

Kim Jong-Un tar Moon Jae-in i hand och tillsammans kliver de över gränsen in i Nordkorea, där Sydkoreas president tillbringar några sekunder.

– Du har klivit över till syd, men när får jag kliva över gränsen?, frågade Sydkoreas president.

– Varför kliver vi inte över nu direkt, svarade Kim Jon-Un enigt AP.

Ett av de ämnen som stod på dagordningen var Nordkoreas kärnvapen och förutsättningarna för att sluta ett fredsavtal.

Foto: Korea Summit Press Pool via AP

Ledarna kliver tillbaka in i Sydkorea där mötet fortsätter.

– Jag känner det som att jag tänder en fackla vid starten av en ny rörelse där de två Korea-länderna skriver ny historia vad gäller nord-syd-relationer, fred och välmående, kommenterar Kim Jong-Un enligt nyhetsbyrån AP.

Foto: Korea Summit Press Pool via AP

Mötet fortsätter med att Nordkoreas ledare Kim Jong-Un inspekterar en militär hedersvakt på den sydkoreanska sidan.

Mötet mellan de båda ledarna kommer efter att Donald Trunmp och Kim Jong-Un utbytt oförskämdheter och hot under vintern. USA:s president har återkommande kallat Kim för ”Little Rocket Man2 på Twitter med hänvisning till kärnvapentesterna. Kim Jong-Un skapade rubriker när han kallade Trump för ”dotard”, ett sällan använt engelskt ord som betyder ungefär gammal och senil person.

Foto: Korea Summit Press Pool via AP

Nordkoreas diktator Kim Jong-Un signerar en gästbok i det så kallade Fredshuset i byn Panmunjom precis vid gränsen i det ingenmansland som delar Nord- och Sydkorea. Med är även hans syster Kim Yo Jong, till höger, som besökte Sydkorea i vintras under OS och som tycks ha spelat en stor roll bakom kulisserna i att tina upp relationerna mellan nord och syd.

Foto: Korea Summit Press Pool via AP
Foto: Korea Summit Press Pool via AP

Lövin har mestadels fel om SD:s biståndsbudget

FAKTAGRANSKNING | Ordkrig har brutit ut om biståndsminister Isabella Lövins (MP) påstående om SD:s biståndsbudget. Ministerns uttalande är mestadels fel, visar SvD:s faktagranskning.

PÅSTÅENDE:

”För det första har Sverigedemokraterna som uttalat mål att ha 0,7 procent av BNI i bistånd.”

Så sade biståndsminister Isabella Lövin (MP) i en frågestund i riksdagen den 26 april.

GENOMGÅNG:

Ministern fick under frågestunden kritik av den skolpolitiske talespersonen Stefan Jakobsson (SD). Han kallade uttalandet ”fake news” och sade att det grundar sig på tre år gamla siffror.

Han sade även att Sverigedemokraterna i sin senaste budget lägger 0,98 procent av Sveriges bruttonationalinkomst, BNI, på biståndet. Den biståndspolitiska talespersonen Julia Kronlid (SD) korrigerade senare i ett inlägg på Facebook till att procentsatsen för andelen av BNI som SD i sin budget lägger på bistånd egentligen är 0,94 procent. Hon framhöll dock att ministerns påstående var felaktigt.

Så hur ligger det till?

För det första kan det påpekas att de övriga riksdagspartierna är överens om målet att den svenska biståndsbudgeten ska motsvara en procent av BNI. Detta är en internationellt sett hög andel. Regeringens biståndsram för 2018 ligger på 49 miljarder kronor.

SD har tidigare haft som mål att andelen ska motsvara 0,7 procent av BNI. Partiet använder dock i nuläget inte samma beräkningsmodell som regeringen.

SD menar exempelvis att man i sin senaste budgetmotion lägger 250 miljoner mer än regeringen på bistånd. Men då har man till skillnad från regeringen inte gjort avräkningar från biståndet till flyktingmottagandet – vilket Sverige sedan länge gör i enlighet med OECD:s regler.

I sin budgetmotion för 2018 skriver partiet så här:

”Sverigedemokraternas målsättning är att ha en biståndsram som inte understiger 0,7 procent av BNI, vilket är i linje med FN:s rekommendationer.”

När SvD kontaktar SD hänvisar partiet till den här formuleringen som bevis för att Isabella Lövins uttalande är felaktigt. Biståndsministerns medarbetare hänvisar till samma mening som belägg för att det ifrågasatta påståendet i stället stämmer.

Frågan är alltså om man kan likställa SD:s formulering ”inte understiger 0,7 procent av BNI” med Isabella Lövins påstående om ett ”uttalat mål att ha 0,7 procent av BNI”. Med andra ord: är ett minimimål samma sak som ett mål?

Isabella Lövins medarbetare skriver i ett svar till SvD att svaret på den frågan är ”ja” och att formuleringen i SD:s budgetmotion bör tolkas som ett mål om ett bistånd motsvarande 0,7 procent av BNI och ett övergivande av det så kallade enprocentsmålet eftersom detta ”uttrycker en målsättning med politiken”.

Det bör dock påpekas att i regeringens egen budgetproposition för biståndet nämns aldrig någon ”miniminivå” och här förklaras inte enprocentsmålet som en bottennivå, utan ses i stället som den andel av BNI man siktar på för biståndet. Dessutom har SD enligt sin egen beräkningsmodell i nuläget biståndsbudget på klart mer än 0,7 procent av BNI.

Detta talar för att Isabella Lövins påstående till stor del är missvisande, och att det hade varit mer sanningsenligt om hon i stället för ett ”uttalat mål” talade om ”en miniminivå”.

Biståndsexperten Staffan Landin menar att Isabella Lövins påstående om SD:s biståndsbudget inte är korrekt, men att frågan har flera nyanser.

– Även om SD inte längre har 0,7 procent som uttalat mål skulle en sänkning av minimigränsen som de föreslår utan tvekan leda till ett lägre bistånd. Det visar erfarenheter från många håll, även Sverige. Och SD:s egna förslag har de senaste åren legat närmare 0,7 procent än en procent, säger han.

SLUTSATS:

Låt er inte luras – vi ser en kollapsad bomarknad

Det mest uppenbara är ibland det som är lättast att missa. Prisraset på bostadsmarknaden går i slow motion – samtidigt har stora delar av marknaden helt slutat att fungera och går närmast att beskriva som kollapsad.

Nya bostäder byggs av Wallenstam i Solberga. Tanken var att det skulle bli bostadsrätter men de ändrades senare till hyresrätter.
Nya bostäder byggs av Wallenstam i Solberga. Tanken var att det skulle bli bostadsrätter men de ändrades senare till hyresrätter. Foto: Tomas Oneborg

Den senaste statistiken pekade på en inbromsning av prisfallet på bostadsrätter och häpnadsväckande nog en liten ökning i villapriserna. Se det som en liten andhämtning – innan priserna fortsätter pressas ner och villapriserna följer med. I alla fall i Storstockholm.

Det må vara en dyster analys, men den grundar sig på det faktum att det saknas rejält med pengar i systemet. Den svenska genomsnittsköparen av bostäder i Sverige varken har fått ett uppseendeväckande lönelyft eller fett låneerbjudande från banken. Inte heller vunnit på lotto eller ärvt storkovan. Genomsnittsköparen har helt enkelt inte råd – ens efter det tvåsiffriga prisfallet och bostadsutvecklarnas prissänkningar – att köpa en normal trea eller större.

Statistik från Property People, som SvD tidigare rapporterat om, tar Stockholmsförorter som Tyresö och Huddinge som exempel Där ligger priset på villor på blygsamma 6–6,5 miljoner kronor – och bara där krävs ändå en årsinkomst på 1 miljon kronor om man ska få ett banklån på 70 procent av villans värde.

Facit så här långt är en bostadsmarknad som i stora delar är lamslagen då varken nyproducerade bostäder eller befintligt bestånd har sjunkit tillräckligt i pris.

Barnfamiljer med ”vanliga” jobb och ett ”vanligt” sparande har därmed inte råd att flytta till drömvillan eller en större bostadsrätt. Det i sin tur betyder att alla de som byggt en förmögenhet i sitt boende, alltså äldre bostadskarriärister oavsett om de egentligen sitter i bostadsrätt eller villa, kommer ha svårt att realisera sin bostad till pengar på nuvarande nivåer.

Sedan i höstas kräver bankerna i princip att bostadsköpare säljer först och köper sedan för att vara på säkra sidan. Det är klokt, men frågan är vad som händer med alla dem som i år ska flytta in i sin nyproducerade bostadsrättslägenhet.

En stor andel av dem har idag boenden som måste säljas för att finansiera inflyttningen och slutbetalningen till bostadsutvecklaren. Det betyder i sin tur att det är på gång ett stort utbud från den här gruppen. Det kan röra sig om stora tal. I fjol var det runt 15 000 lägenheter som färdigställdes i Stockholms län, i maj kommer nya siffror med Boverkets prognos för färdigställandet 2018.

Facit så här långt är en bostadsmarknad som i stora delar är lamslagen då varken nyproducerade bostäder eller befintligt bestånd har sjunkit tillräckligt i pris för att komma ner till den nivån där det finns en stor efterfrågan. Nämligen den prisnivå som hushåll med ”vanliga” inkomster har råd att köpa på, med hänsyn till inkomsterna och amorteringskrav och krav på insatt kapital.

”Den svenska bostadsmarknaden” är onekligen ett realitydrama i smärtsam slow motion.

När man drar av plåster är tekniken enkel: för att inte dra ut på plågan, river man helst av det snabbt och beslutsamt. Men när det gäller svensk bostadsmarknad får ingen välja.

Plåstret dras sakta av en bit i taget – och det gör rejält ont under tiden.

Hittills har det varit mest plågsamt för bostadssäljare och bostadsutvecklare som vill eller måste sälja lägenheter, men effekterna riskerar att sprida sig till hela ekonomin och dämpa ekonomisk tillväxt. Det är mer som läskiga scener i skräckfilmer, som spelas upp plågsamt långsamt. Rysaren ”Den svenska bostadsmarknaden” är onekligen ett realitydrama i smärtsam slow motion.

Annons

Bomarknad i gungning – nu försenas även Hagastaden

Bostadsutvecklare skjuter upp byggstarter på grund av lägre efterfrågan. Även prestigefulla Hagastaden i centrala Stockholm påverkas när mark lämnas tillbaka.

Hagastaden.
Hagastaden. Foto: Jonas Ekströmer/TT

Svårigheterna att sälja nyproducerade bostadsrätter sätter nu avtryck även ute på byggarbetsplatserna. Till exempel har Veidekke bromsat projekt i Hagastaden. Och de två aktörerna Abacus och Järntorget har valt att inte tillträda den mark i Hagastaden som de avtalade med Stockholms stad i fjol.

– Det pågår diskussioner mellan i stort sett alla byggare och alla kommuner om att omförhandla markpriserna för att få ihop kalkylerna. Det är självklart att när det inte går att sälja nya bostadsrätter, så går det inte heller att byggstarta, säger Lennart Weiss, kommersiell direktör vid Veidekke.

Det är bara ett år sedan som markpriserna i Stockholm satte nya rekord. SvD berättade då om hur ”marken blev till guld”. Mest betalade just byggbolaget Abacus – en del i fastighetskoncernen Järntorget – som erbjöd cirka 45 000 kronor per kvadratmeter blivande lägenhetsyta för att projektera 150 bostadsrätter i Hagastaden.

Men tolv månader senare går ekonomin i projektet inte längre ihop och marken lämnas alltså tillbaka till kommunen. Liknande svårigheter att få kalkylerna att gå ihop drabbar troligen mängder av ännu ej startade byggprojekt, på grund av prisfallen i Storstockholm – byggindustrin räknar med brant fall i produktionen av bostadsrätter.

Ett stenkast från Abacus återlämnade mark i Hagastaden byggs ”Haga Boulevard”, där enbart garage och undervåningar färdigställts. Veidekke har tills vidare flyttat bort byggkranarna från projektet.

Har alltså även Veidekke bromsat projekt i Hagastaden?

– Ja, exakt. Det finns en kombination av olika skäl till det, svarar Lennart Weiss, som lägger till att ”50 procent måste vara sålt”, annars blir det ingen byggstart utöver det nödvändiga.

Klart är att säljstarten inte ska inledas förrän marknaden känns rätt – ”det är en fråga om timing” – och i brist på försäljning finns heller ingen finansiering för att bygga färdigt mer än vad man lovat kommunen, nämligen det som hör ihop med Hagastadens överdäckning.

Det är inom loppet av ett år som marknaden för nyproducerade bostadsrätter har svängt från glödhet till iskall i flera områden. Och enligt branschbedömare kan inte alla säljstarter genomföras i den takt som det var tänkt.

Men vid Stockholms stad, som har tusentals markavtal, håller man inte riktigt med om byggbranschens larm om ohållbara kalkyler.

– Det är hittills enbart Abacus och Järntorget som lämnat tillbaka mark. I det här fallet var det inte bindande avtal eftersom dessa aktörer hade vunnit en tävling, säger Håkan Falk.

Andra aktörer kan alltså tvingas tillträda marken, eller sälja vidare till andra intressenter.

–  Vi vet att många andra är intresserade av att ta över attraktiv mark, resonerar Håkan Falk vid Stockholms exploateringskontor.

Frågan är hur mycket markvärdet har sjunkit. I fjol kunde Stockholms stad dra in cirka 40 900 kronor per kvadratmeter lägenhetsyta även i perifera lägen som Slakthusområdet, Johanneshov, där Laterre Q-gruppen satte ett rekord i högt markpris. Så mycket är marken knappast värd idag – då bostadsrätter sjunkit i värde.

Och enligt en rundringning från Dagens Industri är det långt ifrån bara Abacus och Järntorget som överväger att lämna tillbaka mark till Stockholms stad. Sven-Olof Johansson, vd för Fastpartner, säger att prisfallen på mark är så stora att det som tidigare såg ut som en bra affär är ”kalkylmässigt borta”. En annan som varnar för att mark lämnas tillbaka på grund av ”ohållbara priser” är Johan Skoglund, vd i JM.

Regeringen bekräftar: Begler får sparken

Ann-Marie Begler, som tog över som generaldirektör för Försäkringskassan 2015, får lämna sitt uppdrag, avslöjade SvD på fredagsmorgonen.

Under en presskonferens vid lunchtid på fredagen bekräftades SvD:s avslöjande av socialminister Annika Strandhäll.

Efter reklamen visas:
Oväntat byte av chef på Försäkringskassan
1/3

Maria Hemström-Hemmingsson, till vänster, blir ny tillförordnad generaldirektör för Försäkringskassan. Till höger ansvarig minister Annika Strandhäll (S).

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman
2/3

Maria Hemström-Henningsson (till vänster) presenteras som ny tillförordnad generaldirektör för Försäkringskassan efter den sparkade Ann-Marie Begler, under en pressträff med socialminister Annika Strandhäll.

Foto: Claudio Bresciani/TT
3/3

Ann-Marie Begler efter att hon utsetts till ny generaldirektör på Försäkringskassan. Arkivbild.

Foto: Bertil Ericson / TT

Regeringen sparkar Försäkringskassans chef trots att hon gjort vad regeringen bad om – sparat miljarder och fått ner sjuktalen.

Oppositionen ser det som att regeringen behöver en syndabock i stället för att ta ansvar för sin egen politik.

Socialminister Annika Strandhäll (S) bekräftade på en pressträff att generaldirektören Ann-Marie Begler får sluta omgående. Som minister har hon gjort ett "aktivt val".

Begler uppger själv att hon ville fortsätta. Strandhäll rekryterade henne för mindre än tre år sedan, som en "doer", och hon hade ett förordnande till 2021.

– Skälet till att vi byter ledarskap är att vi vill se en ny inriktning på kassan. En del i det handlar om att stärka de delar som varit väldigt kritiserade, säger Strandhäll till TT.

TT: Men hon har ju gjort precis det som hon har i fått i uppdrag att göra, ändå får hon sluta. Varför?

– Hon hade ett tydligt uppdrag att stärka rättssäkerheten i handläggningen och få kontroll på sjuktalen. Där har hon lyckats mycket väl, säger Strandhäll, och talar om Beglers renoveringsuppdrag som klart.

– Det som inte har fungerat lika väl är samverkan med andra aktörer och stödet till individen.

Centerpartiets vårdpolitiske talesperson, Anders W Jonsson, kallar Strandhälls förklaringar för kvalificerat trams.

– Både Stefan Löfven och Annika Strandhäll har velat minska kostnaderna i bland annat assistansersättningen. När de sedan får stenhård kritik för det så väljer de att sparka generaldirektören för Försäkringskassan, säger Jonsson till TT.

Han anser att regeringen är nervös eftersom valet närmar sig.

Moderaternas företrädare i socialförsäkringsutskottet, Johan Forssell, är förvånad. Han har inte hört något om att regeringen skulle vara missnöjd med Begler. Hon har ju sparat pengar, fått ner sjuktalen och skärpt kontrollen.

– När hon levererar ger man henne sparken, säger Forssell.

Även Vänsterledaren Jonas Sjöstedt tycker det är orimligt hanterat, det är regeringens politik det är fel på, inte genomföraren.

– Det här är att lägga ansvaret på någon som har gjort det man själv begärt, säger han och tillägger att det också är ett tecken på att regeringen är pressad av att människor farit så illa.

Riksförbundet för rörelsehindrade barn och ungdomar (RBU) säger sig, till skillnad från andra, inte vara förvånat över Beglers sorti.

"Som myndighetschef är Ann-Marie Begler ansvarig för det haveri av rättsosäkerhet som har präglat Försäkringskassans hantering av den personliga assistansen de senaste åren", skriver förbundsordförande Maria Persdotter i ett pressmeddelande.

Maria Hemström-Hemmingsson, generaldirektör på Inspektionen för socialförsäkringen, ISF, tar över som tillförordnad chef till dess att en ordinarie kan utses.

Hon säger vid pressträffen att hennes uppdrag är gigantiskt och framhåller att Försäkringskassan är en myndighet med två ben – dels ska pengar betalas ut till dem som har rätt till det, dels ska människor stödjas tillbaka i arbete.

– Går vi för långt åt ena eller andra hållet trillar vi i diket.

Ann-Marie Begler kommenterar själv dagens besked i skrift:

”När jag tillträdde i september 2015 fick jag ett mycket tydligt uppdrag från regeringen. För att på bästa sätt utföra det uppdraget valde jag att fokusera på stärkt rättssäkerhet, service och effektivitet. Jag är stolt över vad jag har åstadkommit, framför allt när det gäller rättssäkerheten, på denna korta tid. Men jag hade naturligtvis sett fram emot att slutföra arbetet under den tid som mitt förordnande avsåg, det vill säga till 2021", skriver hon.

Så skulle Sverige styras – om kvinnor bestämde

Tänk om bara landsortsbor fick rösta. Eller pensionärer. Eller kvinnor. Så här skulle valresultatet till riksdagen se ut enligt senaste mätningen från SvD/Sifo om olika väljargrupper fick bestämma.

Kvinnor föredrar en rödgrön regering, läs mer vid bild 6 av 6.
Kvinnor föredrar en rödgrön regering, läs mer vid bild 6 av 6. Foto: TT, Grafik: SvD
Efter reklamen visas:
Väljarfrågan- hur lockar man arbetskraft till landsbygden?

L, KD och MP inte med i lantortsbornas riksdag

Om väljarna på landsbygden fick bestämma skulle Liberalerna, Kristdemokraterna och Miljöpartiet ramla ur riksdagen.

Den stora vinnaren skulle vara Sverigedemokraterna, som utanför städerna är landets näst största parti med stöd på över 20 procent.

Landbygden är också Centerpartiets starka fäste, med ett stöd på 13 procent. Däremot har Moderaterna och Vänsterpartiet svårare att locka väljare utanför urbana områden.

De båda politiska blocken är i princip jämnstora, precis som bland väljarkåren i stort.

Bara fyra riksdagspartier om LO-medlemmarna fick bestämma

Bara fyra partier skulle sitta i riksdagen om LO-medlemmarna fick bestämma. De flesta röster skulle gå till Socialdemokraterna (35 procent) och Sverigedemokraterna (29 procent).

Även Vänsterpartiet är relativt starkt bland fackanslutna arbetare, medan Moderaterna har stöd av runt 15 procent.

Hur LO-medlemmarnas röster fördelas spelar stor roll främst för S, som får mångmiljonstöd från LO i valrörelsen. LO-toppar brukar legitimera det finansiella stödet med att en majoritet av deras medlemmar röstar på S.

Miljöpartiet utraderade i pensionärernas riksdag

Bland pensionärerna befinner sig Socialdemokraterna fortfarande på fornstora nivåer i SvD/Sifos mätningar, med stöd på över 40 procent.

Men den rödgröna sidan lyckas inte samla en majoritet ändå.

Betydligt värre är det för regeringskollegan Miljöpartiet, som endast lockar en dryg procent av pensionärerna. Och Vänsterpartiet bara är hälften så stort bland pensionärer som i väljarkåren i stort.

På den borgerliga sidan är det Kristdemokraterna som går relativt sett bäst, men inte heller här klarar partiet riksdagsspärren.

S fjärde största parti bland egenföretagare

Det finns en klar högermajoritet bland egenföretagarna. Nästan var tredje skulle rösta på Moderaterna och en av fem på Sverigedemokraterna. Även Centerpartiet har starkt stöd, nästan 15 procent.

Det gör att Socialdemokraterna – som ligger på 13 procent – endast är fjärde största parti.

Intressant är också att Liberalerna skulle få färre än fyra procent av rösterna. Däremot är egenföretagare en av få väljargrupper där Kristdemokraterna når över riksdagsspärren.

Arbetslösa föredrar SD – och MP

Bland arbetslösa utmanas Socialdemokraterna av Sverigedemokraterna om titeln som största parti.

Det parti som går bäst i väljargruppen – relativt opinionen i stort – är dock Miljöpartiet, som här har stöd av nästan nio procent.

Sammanlagt har de rödgröna 45 procent, medan de fyra allianspartierna endast når 27 procent. I Kristdemokraternas fall handlar det om ett väljarstöd på blott en procent. Och Centerpartiet är bara hälften så stora som i den traditionella mätningen från SvD/Sifo.

Kvinnor föredrar en rödgrön regering

Kvinnor är den grupp som gillar den sittande rödgröna regeringen bäst. Både Socialdemokraterna och Miljöpartiet har högre väljarstöd än i väljarkåren i stort.

Även Centerpartiet och Feministisk initiativ skulle göra bättre valresultat om bara kvinnor fick rösta. Men det kan noteras att stödet inte räcker för att Fi ska klara fyraprocentsspärren.

Det parti som skulle förlora mest vore SD, vars stöd är dubbelt så stort bland män som hos kvinnor. Även Moderaterna skulle tappa några riksdagsmandat.

Känsliga uppgifter spreds av polischef till Ryssland

En hemlig lista över poliser som skulle arbeta med terrordådet i Stockholm misstänks ha läckt till den ryska säkerhetstjänsten från en svensk polischefs mejlkonto, kan SvD avslöja. Polismyndigheten bedömer att uppgifterna har ett ”mycket högt skyddsvärde” och att händelsen innebär en fara för rikets säkerhet.

Identiteten på de 474 poliser som skulle jobba efter terrordådet i Stockholm kan ha spridits via ett mail som gick via en rysk server.
Identiteten på de 474 poliser som skulle jobba efter terrordådet i Stockholm kan ha spridits via ett mail som gick via en rysk server. Foto: Staffan Löwstedt

Händelsen inträffade den 9 april förra året, två dagar efter terrordådet i Stockholm. Polismyndigheten samordnade vid den tiden olika insatser för höjd beredskap efter attacken.

Bland annat arbetade man med att förstärka polisnärvaron i huvudstaden genom att skicka specialutbildade poliser från resten av landet till Polisregion Stockholm.

En av personerna som därför kontaktades av den Nationella operativa avdelningen, Noa, var en chef vid en annan polisregion. Mannen ombads undersöka vilka personer som hade möjlighet att åka till Stockholm för tjänstgöring.

De poliser man tänkte skicka tillhör den så kallade särskilda polistaktiken, SPT. Här finns poliser som specialutbildats för att arbeta med folksamlingar vid exempelvis demonstrationer och fotbollsmatcher.

Polischefen fick via mejl en lista över 474 SPT-poliser som kunde komma ifråga för insatsen. Mannen arbetade vid tillfället hemifrån och kunde därför inte skriva ut dokumentet på polisens skrivare, vilket han enligt honom själv brukar göra vid liknande situationer.

I strid med interna riktlinjer skickade han då vidare listan till sin fru för att hon skulle skriva ut det på parets skrivare.

Det här agerandet fick stora konsekvenser.

Fruns e-postadress är nämligen belägen på en server i Ryssland. Efter att händelsen upptäcktes fick polisens verksamhetsskyddsenhet, VSE, därför i uppdrag att analysera om den känsliga informationen hamnat i orätta händer.

Rosenbad var en av de platser som fick förstärkt bevakning efter terrordådet.
Rosenbad var en av de platser som fick förstärkt bevakning efter terrordådet. Foto: Fredrik Sandberg/TT

Slutsatsen från VSE är alarmerande. I en promemoria från den 18 april förra året skriver enheten att listan över de 474 specialutbildade poliserna ”har ett mycket högt skyddsvärde” och att namnen bland annat omfattas av försvarssekretess, vilket innebär att spridning av uppgifterna bedöms riskera Sveriges försvar.

Dessutom bedömer VSE att det är ”sannolikt att uppgifterna är röjda till främmande makt”.

Enhetens experter anser att mejladressen i fråga – som slutar på @mail.ru – ”med största sannolikhet” övervakas av den ryska säkerhetstjänsten, som tros leta efter känsliga uppgifter från svenska myndigheter.

I omkring ett år har händelsen utretts av polisens Särskilda utredningar och åklagare vid Särskilda åklagarkammaren. Flera polischefer har förhörts, bland annat den utpekade mannen, som förnekar brott.

I förhör säger han bland annat att han vid tillfället var mycket stressad eftersom SPT-enheterna skulle kallas till Stockholm med väldigt kort varsel. Han har också i förhören angett att det finns rimliga skäl till att hans fru använder en rysk e-postserver.

Polischefen misstänktes för brottet obehörig befattning med hemlig uppgift och brott mot tystnadsplikten. Förra veckan beslutade åklagaren Håkan Roswall att lägga ner förundersökningen.

Foto: Staffan Löwstedt

I sitt beslut skriver han bland annat att det inte gått att bevisa att e-postservern ifråga verkligen övervakas av den ryska säkerhetstjänsten. Det står också att det brott mot tystnadsplikten som polischefen gjort sig skyldig till är av ringa art, vilket innebär att det inte är straffbart.

– Vad gäller brott mot tystnadsplikten kan man bedöma det som ett ringa brott med tanke på omständigheterna. Det sker bara dagar efter händelserna i Stockholm den 7 april. Det var storlarm i hela Polissverige. Polismannen försökte så effektivt som möjligt lösa en arbetssituation han hade och tänkte sig då inte riktigt för, säger Håkan Roswall.

Han vill i övrigt inte kommentera utredningen.

Kim Hakkarainen, informationssäkerhetsexpert som nu arbetar på Post- och telestyrelsen, tycker att händelsen är allvarlig.

– Det är anmärkningsvärt att det är så lätt att medvetet eller av misstag skicka e-post som innehåller sådan information från Polismyndighetens interna e-postsystem till internet. Informationssäkerheten för den hemliga informationen är helt klart otillräcklig, säger han.

SvD har sökt polischefens juridiska ombud.

Ärendet är nu överlämnat till Gruppen för skiljande och disciplinärenden i polisregionen. Där kommer man att pröva om polischefen ska bestraffas med exempelvis löneavdrag för sitt agerande.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons