Annons

Snart är det 1968Åsa Moberg fångar det goda och det dåliga 1968

Kravaller i Båstad i maj 1968 mot tennismatchen mellan Sverige och Rhodesia. Det var första gången som polis använde vattenkanon mot demonstranter.
Kravaller i Båstad i maj 1968 mot tennismatchen mellan Sverige och Rhodesia. Det var första gången som polis använde vattenkanon mot demonstranter. Foto: André Maslennikov/IBL

Flyhänt och levande analyserar Åsa Moberg en tid av såväl kamp för fred och jämställdhet som dogmatism och mobbning. Åsa Mobergs roman ”Snart är det 1968” lyckas säga betydligt mer om revolutionsåret som i år firar 50 år, än åtskilliga fackböcker i ämnet, skriver Yukiko Duke.

Under strecket
Publicerad

Ridande poliser bland ett gäng demonstranter i Stockholm, september 1968.

Foto: Lennart NygrenBild 1 av 3

Åsa Moberg, född 1947 i Piteå, är journalist, översättare, författare och samhällsdebattör. Utöver ett rikt skönlitterärt författarskap, ofta med självbiografiska inslag, har Moberg skrivit om frågor som jämställdhet, psykisk ohälsa, och inte minst Simone de Beauvoir – vars verk hon också översatt till svenska tillsammans med sin före detta sambo Adam Inczèdy-Gombos.

Foto: Natur & KulturBild 2 av 3
Bild 3 av 3

Ridande poliser bland ett gäng demonstranter i Stockholm, september 1968.

Foto: Lennart NygrenBild 1 av 2

Åsa Moberg, född 1947 i Piteå, är journalist, översättare, författare och samhällsdebattör. Utöver ett rikt skönlitterärt författarskap, ofta med självbiografiska inslag, har Moberg skrivit om frågor som jämställdhet, psykisk ohälsa, och inte minst Simone de Beauvoir – vars verk hon också översatt till svenska tillsammans med sin före detta sambo Adam Inczèdy-Gombos.

Foto: Natur & KulturBild 2 av 2
1/2

Ridande poliser bland ett gäng demonstranter i Stockholm, september 1968.

Foto: Lennart Nygren
2/2

Åsa Moberg, född 1947 i Piteå, är journalist, översättare, författare och samhällsdebattör. Utöver ett rikt skönlitterärt författarskap, ofta med självbiografiska inslag, har Moberg skrivit om frågor som jämställdhet, psykisk ohälsa, och inte minst Simone de Beauvoir – vars verk hon också översatt till svenska tillsammans med sin före detta sambo Adam Inczèdy-Gombos.

Foto: Natur & Kultur

Snart är det 1968

Författare
Åsa Moberg
Genre
Prosa
Förlag
Natur & Kultur
ISBN
9789127157262

Min kusin Kouji engagerade sig helhjärtat i den japanska studentrevolten 1968. Den nådde sin kulmen i januari 1969, då studenterna vid Tokyouniversitetet – däribland Kouji – ockuperade byggnader på universitetsområdet. Studenterna höll stånd i elva timmar innan kravallpolisen med stor brutalitet stormade byggnaderna. En dämpad Kouji kom hem med krossade glasögon och sönderriven skjorta. Efter en tid återgick allt till det vanliga, såväl på universitetet som i samhället. Många år senare frågade jag Kouji vad revolten egentligen hade betytt för honom. Jag kommer aldrig att glömma sorgen i hans ögon när han svarade: ”Oskuldens död.”

I år är det femtio år sedan en stark vänstervåg svepte över världen och manade unga till uppror. Natur och Kultur uppmärksammar detta med en återutgivning av Åsa Mobergs ”Snart är det 1968”. Det är ett klokt val av förlaget: paradoxalt nog lyckas detta skönlitterära verk säga betydligt mer om revolutionsåret än åtskilliga fackböcker i ämnet.

”Snart är det 1968” är den tredje, fristående delen i Åsa Mobergs halvt självbiografiska trilogi om den unga Nina Broman. Hon har brutit med sin besvärliga familj, bor i en etta i Solna och har fått praktikplats på nya, hippa klädfirman Lao Tse (läs Mah-Jong, där Moberg under en tid arbetade). Nina ställer sig skeptisk till brandtalen om revolution i Sverige, men är helhjärtat engagerad i FNL-gruppen. Samtidigt är hennes livs stora kärlek på väg bort från henne och konstnärsdrömmarna alltmer fjärran.

Annons
Annons
Bild 1 av 1

I en mindre begåvad författares händer hade det här kunnat bli svårartad läsning, men Åsa Moberg skriver så flyhänt och levande, analyserar utan att döma och håller på sitt oberoende. Skickligt ringar hon in en tidsanda och åskådliggör 68-rörelsens såväl dåliga som goda sidor. Hon ställer den enögda dogmatismen och aningslösa revolutionsromantiken mot solidaritetsrörelsen för Vietnam och kampen för jämställdhet i samhället. I en fruktansvärd scen i boken ligger Nina på sjukhus bredvid en ung kvinna som ska göra en sen abort. Sjuksköterskorna mobbar den unga kvinnan psykiskt, talar om för henne vilken oansvarig, moraliskt förkastlig varelse hon är. När Nina rullas bort från rummet, hör hon den unga kvinnan skrika av ångest och smärta. Det skulle inte kunna hända idag och det kan vi tacka 60-talets kvinnorörelse för.

Där håller Dag Myrenberg, en lätt maskerad Jan Myrdal, ett odrägligt docerande tal.

En av romanens mest intressanta gestalter är den äldre kvinnan Siri Holm, en förstavågsfeminist som nyfiket tyr sig till de unga andravågsfeministerna, men är betydligt krassare än de är. I de korta replikskiftena mellan Holm och Nina tecknas en tydlig bild av hur den svenska kvinnokampen utvecklat sig över tid.

Annons
Annons

De centrala händelserna i ”Snart är det 1968” är förlagda till en plats som blir ett koncentrat av tidsandan: Lao Tses kontor. Det är ett effektivt berättargrepp. Där håller Dag Myrenberg, en lätt maskerad Jan Myrdal, ett odrägligt docerande tal. (I verkligheten höll han talet på Aftonbladets redaktion, där en ung Åsa Moberg just anställts som krönikör.) Det är också där Grupp 8 – i romanen kallad Grupp Rosa – håller sina möten.

Det är svårt, praktiskt taget omöjligt, att analysera och skriva om en tid när man står mitt uppe i den. ”Snart är det 1968” är skriven 1984, vilket möjliggör analys och eftertanke. Åsa Moberg ser befriande osentimentalt tillbaka på den tid som formade henne som samhällsdebattör. Hon tecknar samtidigt en tydlig och intressant bild av det politiska klimat som rådde 1968.

Jag tänker på min kusin Kouji, som desillusionerad återvände till sina studier efter studentrevolten och därefter tog över familjeföretaget. Han hade mått bra av att få stifta bekantskap med Nina Broman. Då hade han förstått att han inte var ensam, att det fanns andra därute som i likhet med honom höll sitt engagemang i samhällsfrågor levande. Och att det i längden förändrar samhällen mer än ockupationer av universitet och kårhus och slagsmål med polisen.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons