Annons

Dick Harrison:Återigen – var är de fällande bevisen?

Olof Palme 1927–1986
Olof Palme 1927–1986 Foto: Rue des Archives/IBL

”Skandiamannen” är den senaste personen som pekas ut i spaningarna efter Palmes mördare. Har vi då kommit närmare en lösning? Nej knappast. Palmemordet kommer med mycket stor sannolikhet aldrig att lösas.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

Så har det börjat debatteras igen. Vem sköt Olof Palme? Det kan väl knappast ha varit så enkelt att en kriminell alkoholist kom på idén att döda statsministern och sedan undslapp sitt rättmätiga straff på grund av polisschabbel? Nej, här ligger många hundar begravda. Och eftersom mordutredarna inte kan – inte får? – ta reda på vilka är det fritt fram för vänner av ordning att göra det själva. Envar är sin egen mästerdetektiv.

Nu är det alltså ”Skandiamannen” som uppges vara föremål för polisens intresse. I kvällspressen läser jag att mordgåtan kommer att vara löst ”inom en inte alltför avlägsen framtid”. Jag och alla andra svenskar hoppas självfallet att så kommer att bli fallet. Men jag tillåter mig tvivla. Det förflutna är ofta en trist men god guide till framtiden, och om Palmemordshistorien är något att utgå från har vi alla skäl till pessimism.

Jag har för länge sedan tappat räkningen på alla personer och organisationer som utpekats som skyldiga. Det sägs att mordet på Olof Palme har resulterat i fler böcker än något annat politiskt mord, och det kan mycket väl vara sant, även om mordet på John F Kennedy är en god konkurrent. Och Palme- och Kennedymorden är i gott sällskap. Alla någorlunda stora och dramatiska händelser med inslag av mysterium har varit föremål för djärva spekulationer av såväl lärda forskare som glada amatörer. Frånvaron av entydiga svar kittlar intresset. Hur var det med Karl XII – dödades han av fiendens beskjutning eller av en mördares kula? Hur kunde Axel von Fersen massakreras på öppen gata 1810 – låg kungamakten bakom? Inom epidemiologisk historia var frågan om digerdödens sjukdomsidentitet länge en återkommande källa till motstridiga gissningar. Åtskilliga böcker, tv-program och debattartiklar producerades ända tills analyser av DNA-rester i massgravar för några år sedan visade att stackarna verkligen dog av pest, vilket forskarmajoriteten hela tiden trott.

Annons
Annons

Löpsedlar som utger sig för att kunna leverera den slutgiltiga lösningen på frågan om vem som sköt Olof Palme är dömda att resultera i goda upplagesiffror.

Varje nation har sina mysterier. England har ”prinsarna i Towern”, kung Edvard V och hans bror Rikard av York, som försvann i den gamla kungaborgen år 1483. Mördade? Av vem? Redan på Shakespeares tid tillhörde mordgåtan engelsk allmänbildning. Nya gissningar publiceras kontinuerligt. Nederländerna har det utstuderade, närmast rituella mordet på landets mäktigaste män, bröderna Johan och Cornelis de Witt, år 1672, som till och med innehöll element av kannibalism. Angreppet, dödandet och likskändningen var så välordnade att en dold kraft rimligen måste ha dirigerat barbariet. Men vilken? Skottland har mordet på lord Darnley år 1567 och Glencoemassakern år 1692. Danmark har det bestialiska mordet på kung Erik Klipping år 1286.

Bakom allt grävande i Palmemordet, vars spår idag har kallnat så mycket att det är extremt osannolikt att vi någonsin får veta sanningen, ligger alltså en allmänmänsklig fascination för kungliga/statliga mysterier och olösta gåtor. Poirot, Marple, Barnaby och alla de andra fiktiva morduppklararna får liv i entusiasternas hjärnor och börjar agera i realtid, i våra egna kroppar. Medierna hakar på. Löpsedlar som utger sig för att kunna leverera den slutgiltiga lösningen på frågan om vem som sköt Olof Palme är dömda att resultera i goda upplagesiffror.

Har alla mordutredare varit inkompetenta, mutade eller extremt otursförföljda?

Helt i onödan. Ty var är de fällande bevisen? Lika frånvarande som förut. Det är besynnerligt hur få människor som, med applicerande av ett minimum av intellektuell distans, ställer sig den berättigade frågan: om det verkligen går att fälla en mördare, varför har det då inte redan skett? Hur kan alla de hårt arbetande, heltidsanställda yrkesmän som allt sedan 1986 har bemödat sig om att hitta en skyldig till mordet på Sveriges statsminister ha kunnat missa de bevis som folk påstår sig ha snubblat över? Har alla mordutredare varit inkompetenta, mutade eller extremt otursförföljda?

Naturligtvis inte. Den troligaste slutsatsen är att Palmemordet – såvida inget fantastiskt nytt källmaterial plötsligt dyker upp i rensningen av någon vind – med mycket stor sannolikhet aldrig kommer att lösas. Men det konstaterandet säljer inga lösnummer.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons