Annons

”Gå med i Nato nu skulle provocera Ryssland”

Gärna tydlighet gentemot Ryssland – men Natomedlemskap nu skulle riskera att destabilisera vårt närområde. Det skriver Daniel Färm, chef Tankesmedjan Tiden, som på 90-talet förespråkade svenskt medlemskap i Nato.

Under strecket
Publicerad

Nato övar i Baltikum 2014.

Foto: Yvonne ÅsellBild 1 av 2

Daniel Färm

Foto: Tankesmedjan TidenBild 2 av 2

Nato övar i Baltikum 2014.

Foto: Yvonne ÅsellBild 1 av 1
Nato övar i Baltikum 2014.
Nato övar i Baltikum 2014. Foto: Yvonne Åsell

DEBATT | NATO

I samband med Natotoppmötet nyligen blev det tydligt att sammanhållningen inom militäralliansen är utsatt för svåra påfrestningar. Ändå anser ett antal högerdebattörer inför valet i höst att Sverige nu borde gå med i Nato. Det vore fel. Samtidigt visar det andra stora toppmötet nyligen – mellan Trump och Putin – att vi behöver hålla diskussionen om Sveriges säkerhetspolitiska vägval levande.

Vårt omvärldsläge har försämrats. Sverige är och ska vara tydliga och tuffa i kritiken mot den ryska ledningens auktoritära och geopolitiskt konfrontativa förhållningssätt. Socialdemokraterna har också en i grunden positiv syn på Nato som en säkerhetspolitiskt stabiliserande organisation i Europa. Sverige har dessutom ett utvecklat samarbete med Nato för att främja säkerhet och stabilitet.

Annons
Annons

Vi bör inte låta vårt förhållningssätt till Nato präglas av beröringsskräck. Jag är själv – mig veterligen – den enda förtroendevalda socialdemokrat som öppet har skrivit om att vi bör öppna upp för svenskt natomedlemskap (Fronesis, nr 3/97). Men det var på 1990-talet, och jag var internationellt ansvarig i Socialdemokratiska Studentförbundet. Ryssland rustade ned. Nato fokuserade på fredsframtvingande åtgärder på Balkan. ”If we don’t go out of area, we’ll go out of business” hade ersatt ”hålla ryssarna ute, amerikanarna inne och tyskarna nere” som inofficiell doktrin. Tidsandan präglades av framtidstro och samarbete, och det fanns en bred övertygelse om att kalla krigets konfliktytor hörde historien till.

Men tyvärr har mycket hänt sedan dess. Att i dagsläget överge vår militära alliansfrihet vore fel. Den har tjänat Sverige väl, och har bidragit till avspänning och stabilitet i vårt närområde under hela efterkrigstiden. Vår säkerhetspolitik ska inte uppfattas som ryckig eller impulsiv. Att nu gå med i Nato skulle provocera Ryssland och riskera att starta igång en okontrollerbar kedjereaktion som skulle riskera att skapa ökad instabilitet i vårt närområde. Det är inte vad Sverige behöver just nu.

Kärnfrågan är hur vi ska agera för att minimera kris- och konfliktrisken i Östersjöområdet. Redan idag är risken för ett ryskt militärt angrepp på Sverige mycket osannolikt. Än mer osannolikt är att Ryssland skulle invadera Finland och Sverige utan att Nato i det läget redan var involverade. Och eftersom de baltiska staterna, Polen, Tyskland, Danmark och Norge alla redan är Natomedlemmar skulle det i praktiken vara omöjligt för Ryssland att idag göra en militär framstöt i Östersjöområdet utan att Nato skulle bli involverade. Ett ryskockuperat Sverige skulle utgöra ett direkt hot mot Nato.

Annons
Annons

Däremot kan svensk och finsk militär alliansfrihet också fortsättningsvis verka nedkylande och minska spänningen i vårt närområde. Den har gett oss trovärdighet i arbetet för nedrustning och för en kärnvapenfri värld, och förtroende och inflytande i medlingssammanhang. Samarbetet i civila regionala organisationer som även Ryssland ingår i – exempelvis Östersjöstaternas råd och Barentsrådet – skulle försvåras om alliansfriheten övergavs. Det skulle påverka vårt arbete i klimatfrågor, mot människohandel, för Östersjöns miljö och mycket mer.

Våra länders konfliktavhållande förmåga kan förstärkas på andra sätt, utan de negativa konsekvenser som beskrivs ovan. Genom fördjupade samarbeten, gemensamma övningar och stärkt nationell försvarsförmåga. Allt detta genomförs just nu.

Ett Natomedlemskap skulle dessutom innebära att vi låser fast oss i vissa försvarskostnader, och blir föremål för Trumps nyckfulla kravställande och ifrågasättande av sina allierade. Vi genomför nu själva stora och nödvändiga upprustningar av det svenska försvaret. Det är bra. Men att helt plötsligt mötas av krav på en fördubblad försvarsbudget bara för att Trump får för sig att målet ska vara 4 procent istället för 2 procent av BNP är orimligt. Det skulle ställa krav på kraftigt höjd skatt. Är Moderaterna beredda att genomföra sådana, så bör de tala om det för väljarna före valet.

Vår säkerhetspolitik bygger på en nykter medvetenhet om utvecklingen i omvärlden. Vi har förutom det redan breda partnerskapet i Nato också goda relationer med och direkta bilaterala samarbeten med bland annat USA och Storbritannien, samt en stark egen politisk, ekonomisk och militär kapacitet. Men säkerhetspolitik kräver också en hel del kyla och stabilitet. Vi ska inte rusa in i något som i dagsläget skulle riskera att försämra vårt säkerhetspolitiska läge.

Annons
Annons

Daniel Färm

Foto: Tankesmedjan TidenBild 1 av 1

Sverige och Finland har stått utanför Nato sedan det grundades. Sverige har varit alliansfritt i 200 år. Under hela denna tid har Ryssland legat där det ligger, och periodvis agerat minst lika auktoritärt och geopolitiskt som de senaste åren. Sverige och Finland har under snart 70 år haft en linje som har bidragit till stabilitet i Östersjöområdet och gett oss trygghet. Det finns ingen anledning att nu agera på ett sätt som skulle öka spänningarna och konfliktrisken i vårt närområde.

Vi ska samtidigt vara beredda på ett kraftigt förändrat säkerhetsläge. Om svensk eller finsk demokrati utsätts för allvarliga attacker – exempelvis genom den typ av ryska påverkansinsatser som vi har sett i samband med valen i USA och flera europeiska länder – så bör kraftfulla motåtgärder vidtas. Det behöver inte betyda ett Natomedlemskap, men vårt budskap till den ryska ledningen inför det svenska riksdagsvalet i september bör vara tydligt: håll er borta! Vi kommer aldrig att acceptera rysk – eller annan utländsk – inblandning i våra demokratiska processer.

Dessutom visade toppmötet mellan Putin och Trump i Helsingfors att det fortfarande finns stor osäkerhet kring relationen mellan USA och Ryssland – vilket påverkar svensk säkerhetspolitik. Det är tydligt att Trump driver en agenda som innebär att multinationella samarbeten som Nato och EU ska ersättas av bilaterala överenskommelser där USA har en starkare förhandlingsposition. Det är också tydligt att Trump inte förmår att stå emot Putins manipuleringar och försök att flytta fram sina positioner som militär och politisk stormakt. Tvärtom har vi nu en amerikansk president som förstärker den ryska ambitionen att splittra det demokratiska väst. Trump är dock inte USA. Även inom hans eget parti har många reagerat starkt, och markerat en sunt kritisk inställning till Putins auktoritära och aggressiva agenda – och haft en mer uttalat Natovänlig linje.

Till detta kommer osäkerhet kring EU:s framtid, Kinas ekonomiska, politiska och militära inflytande i världen samt FN:s framtida kapacitet. Diskussionen om Sveriges säkerhetspolitiska vägval behöver därför hållas levande. Men utfallet behöver styras av hur den långsiktiga utvecklingen av en ny världsordning ser ut, inte av kortsiktiga infall. Det vore potentiellt mycket farligt.

Daniel Färm
chef Tankesmedjan Tiden

Daniel Färm
Daniel Färm Foto: Tankesmedjan Tiden
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons