Annons

Minns du?Att födas i en mans kropp – och få bli älskad med klänning och läppstift

Minns du? av Alice Staffan Beckman.
Minns du? av Alice Staffan Beckman. Foto: Kajsa Göransson

Det var Annabelle som hittade den första bh:n, på Stadsmissionen. Och som fanns där när Staffan Beckman återföddes som Alice Staffan. Nu lever hon på ett boende för dementa. Och hennes älskade försöker återskapa hennes minnen. Jenny Aschenbrenner har läst en gripande bok om kärlek och glömska på servicehus.

Under strecket
Publicerad

Minns du?

Författare
Alice Staffan Beckman
Genre
Prosa
Förlag
Norstedts

115 s.

Att skriva en annans berättelse, sin älskades, och försöka varsamt viska den i hennes öra, så att hon minns igen. Alice Staffan Beckman provar. I ”Minns du?” formar hen minnen av den älskade Annabelle och deras liv tillsammans till text. Scener ur de gemensamma elva åren och hågkomster som egentligen är hennes, sådant hon berättat om. Tidigare relationer. Barnen. Aborter och äkta män. Misshandel och svartsjukedraman. Dödsfall och sorg och en hel del milt brummande vardaglighet.

Annabelle lever på ett boende för dementa. Hon har steg för steg sjunkit allt längre in i sin egen glömska och denna text är Alice Staffans försök att hålla henne kvar hos sig, och hos henne själv, en liten stund till. I korta, enkla och ömsinta texter tecknar Beckman ett porträtt av sin sista stora kärlek. Det blir också ett porträtt av författaren själv. Inte minst av lyckan i att bli älskad exakt så som man är, äntligen. Att i ålderdomen få stiga in i kärleken som hela sig. Med klänning och uppsatt hår, med läppstift och mascara.

Annons
Annons

Det är fint att få följa en man från Beckmans generation (född, 1934), då han försiktigt kliver ut i världen som kvinna efter så många år med en skavande dissonans mellan kropp och själ. Romanen ”Freak” berättar mer specifikt om just detta. Här är det Annabelle och relationen till henne som står i centrum. Men där finns också minnena av hur hon gjorde steget möjlig att ta, utan att mötet med det som fanns utanför dörren blev för hårt för att överleva.

Fina detaljskildringar från stadens olika epoker, om promenadstigarna som blivit motorleder, gläntorna som ännu finns kvar i skymundan.

Långt innan Staffan blev Alice Staffan var hen aktiv både som romanförfattare och som hängiven politisk aktivist med hjärtat till vänster och Palestinafrågan som särskilt intresse. Blicken på världen som ett system av maktutövanden lyser igenom också i den milda och försynta ”Minns du?”. En medvetenhet om att kön och klass och plats präglar oss alla. Med det en djupgående insikt om att kvinnorollen inte är en enkel position att inta, att det är en utsatt plats, en farlig plats.

Men starkast i boken är denna gåva till kärlekshistoria som hen ramlar in i på Galejan på Skansen. Alice Staffan och Annabelle. Genom henne blir en mjukare återfödelse möjlig. Hen tas emot med varma händer också när kroppen bytt skepnad.

Det var Annabelle som hittade den första bh:n, på Stadsmissionen vid Trekanten i Gröndal. Butiken finns inte längre, men är ett av många landmärken, vardagliga Stockholmsplatser, där Alice Staffan Beckman låter sin älskade vandra omkring i det förflutna med andra, eller under deras gemensamma kärlekshistoria. Fina detaljskildringar från stadens olika epoker, om promenadstigarna som blivit motorleder, gläntorna som ännu finns kvar i skymundan.

Det här är en tunn, trevande mycket fin liten bok om kärlek, glömska och identitet. Skriven med en rädsla för att Annabelle ska glömma allt det där som var deras men också i en stor tacksamhet för att det fanns. I sin strävan att skriva tillbaka sin älskades minne ifrågasätter Beckman sin egen roll som nedtecknare. När slutar hen vara Annabelles förlängda sinne och blir istället en författare? En som vill ge form och struktur åt livet, pressa in det i en roman? Ja, visst gör Alice Staffan Beckman delvis det, oundvikligen. Men med en bibehållen ödmjukhet inför att denna kvinna som nu bara minns kärleken, inte vem den riktades mot, fortfarande finns i sin egen rätt. Och med en gripande tacksamhet för att kärleken ännu finns där trots allt, vibrerande i luften mellan dem på servicehuset i Gröndal.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons