Annons

Josefin Holmström:När ska kristnas situation börja tas på allvar i Sverige?

Ett kunskapstest med svåra frågor om kristendom som ställts av Migrationsverket till asylsökande konvertiter cirkulerar i sociala medier. Men vad säger kunskap om äktheten i någons tro? Det är dags för myndighets-Sverige att börja ta kristnas utsatta situation på allvar.

Under strecket
Publicerad

Att vara seriöst troende anses i bästa fall vara kufiskt, i värsta fall farligt.

Foto: Anders Wiklund/TT

Att vara seriöst troende anses i bästa fall vara kufiskt, i värsta fall farligt.

Foto: Anders Wiklund/TT
Att vara seriöst troende anses i bästa fall vara kufiskt, i värsta fall farligt.
Att vara seriöst troende anses i bästa fall vara kufiskt, i värsta fall farligt. Foto: Anders Wiklund/TT

Vem är kristen? Och hur känner man igen en konvertit? För en tid sedan började ett test cirkulera bland präster, biskopar och församlingsmedlemmar i sociala medier. ”Är jag kristen nu?” består av ett antal mycket specifika och svåra frågor avsedda att ta reda på om den som svarar vet tillräckligt mycket om kristendom för att övertyga Migrationsverkets utredare att man har en äkta tro.

Att vara seriöst troende anses i bästa fall vara kufiskt, i värsta fall farligt.

Testet har tagits fram av den kristne aktivisten Micael Grenholm, och består av frågor från Migrationsverket som någon gång ställts till asylsökande konvertiter (vilket bland annat SVT rapporterat om). Det finns en hel del sådana, framförallt män från Afghanistan, och flera av dem får avslag för att de inte anses ha uppvisat övertygande kunskaper om sin nya religion. Till SVT har dock myndigheten sagt att testet är direkt missvisande, och att fokus för utredningen inte är kunskapsfrågor utan istället ligger ”på den inre övertygelsen”.

Annons
Annons

Konversioner bland asylsökande är, av förståeliga skäl, ett snårigt ämne. Förekommer det att asylsökande låtsas konvertera för att öka sina chanser att få stanna? Ja, det gör det alldeles säkert. Men det finns också dem som faktiskt tror på riktigt. Och det är här det blir problematiskt. Migrationsverket verkar nämligen ha extremt dålig koll på hur kristen tro faktiskt kommer till uttryck i verkliga livet, bortom uppräknanden av Gamla Testamentets böcker eller teologiska resonemang om aposteln Paulus kvinnosyn.

Pingstpastorn Christian Mölk har på sin Facebooksida samlat utdrag ur migrationsdomar. Det är emellanåt mycket märklig läsning. En man fick avslag eftersom han inte kunde redogöra exakt för vad det är man man firar i en Allhelgonagudstjänst (det vet inte jag heller, och jag är i allra högsta grad kristen).

En annan fick frågan om han inte kunde uppleva samma kärlek och gemenskap i ett fotbollslag som i kyrkan. Särskilt svårt blir det för de konvertiter som ombeds förklara varför de lämnat islam.

Kanske är problemet att kristendomen så länge varit en del av Sverige att den har slutat uppfattas som radikal och utmanande.

En man svarar att han tycker att kristendomen är en kärlekens religion, och får till svar att även Gamla Testamentet innehåller en hel del våld – är det då verkligen någon skillnad på religionerna? Underförstått: måste du verkligen byta religion?

Konvertitfrågan visar hur stor okunskapen om religion fortfarande är i myndighets-Sverige. Att vara seriöst troende anses i bästa fall vara kufiskt, i värsta fall farligt. Om de dokument som läckt från Migrationsverket speglar hur asylprocessen verkligen ser ut kan det konstateras att myndigheten behöver åka ut och besöka sin lokala kyrka och prata lite med präster och pastorer. Där kan de gärna ställa frågor om vad omvändelse är, hur mycket man kan förvänta sig av någon som varit kristen i två månader, och så vidare. De flesta kristna kommer berätta för dem att deras tro handlar om en person, Jesus Kristus, och den relation de har med Honom – inte om faktakunskaper. De kommer senare, när man börjar läsa Bibeln och ingå i kyrkliga sammanhang, men de utgör inte grunden i tron.

Annons
Annons

Det är dessutom sorgligt tydligt att Migrationsverket inte vet hur man bemöter utsatta kristna. Robert Hannah, riksdagsledamot för Liberalerna har berättat om hur hans kristna släktingar – assyrier från Irak – har tvingats återvända för att Migrationsdomstolen i sina beslut skrivit att de saknar skyddsskäl. Trots att kristna assyrier och yezidier länge utsatts för förtryck.

Nuri Kino, journalist och grundaren av hjälporganisationen ”A demand for action”, har också återkommande uppmärksammat samma problematik, och skrivit om hur kristna irakier som avvisats i Sverige istället fått uppehållstillstånd i Kanada (Dagen 28/11 2018). Kino har även lyft den pressade situationen för kristna på asylboenden, där de fått utstå hot och social kontroll av andra religiösa grupper. På något sätt flyger sådant under radarn. Kanske är problemet att kristendomen så länge varit en del av Sverige att den har slutat uppfattas som radikal och utmanande. Men på många platser i Mellanöstern, Afrika och Asien är det fortfarande provocerande att vara kristen. Det är rent av förenat med livsfara.

Det är hög tid att Migrationsverket börjar ta den verkligheten på allvar.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons