X
Annons
X
Recension

Debussy: Harmonie du soir. Mélodies/Songs Även kolhandlaren fick en sång av Debussy

Äktenskapet mellan ord och musik framstår som äkta och okonstlat i Debussys sånger. Till 100-årsminnet av tonsättarens bortgång kommer nu en rik dubbel-cd.

Läs mer om Musikveckan med SvD

Debussy: Harmonie du soir. Mélodies/Songs

Artist
Sophie Karthäuser, sopran. Stéphane Degout, baryton. Eugene Asti & Alain Planès, piano.
Genre
Klassiskt
Musikbolag
Harmonia Mundi/Naxos

Betyg: 6 av 6

Ett sekel har gått sedan den 55-årige Claude Debussy den 25 mars 1918 avled i sitt hem i Paris. Detta i en stad där militärfordon fyllde de breda avenyerna och granater briserade. Den 23 mars hade tyskarna inlett ett angrepp med långskjutande artilleri mot Paris. Till minnet av Debussys bortgång ges nu en dubbel-cd ut med 40 av hans cirka 100 mélodies (fransk term motsvarande tyskans Lied).

Belgiska sopranen Sophie Karthäuser och franske barytonsångaren Stéphane Degout, som delar på tolkningarna, har länge haft Debussy på repertoaren, liksom franske pianisten Alain Planès, vilken spelat in dennes kompletta pianoverk.

"Ingen musiker, kanske med undantag av Hugo Wolff, har mästerligare än Debussy skapat denna mystiska legering mellan poesi och musik" skriver kännaren av fransk sång, Pierre Bernac. ViIket gör att sångaren inte behöver kämpa för att få äktenskapet mellan ord och musik att framstå som naturligt och äkta.

Annons
X

Det okonstlade och intima är också ett särmärke för tolkningarna där Karthäuser och Degout sparar på vibratot.

Ett frikostigt urval av sånger av en 16–21-årig Debussy, bland andra "Beau soir" och "Voici que le printemps" (Paul Bourget) samt "Mandoline" (Paul Verlaine) sjungs med smidig mjukhet av Karthäuser, lyhört ackompanjerad av Eugene Asti. Hon tar sig textnära an första häftet av "Fêtes galantes" (Verlaine), och göder generöst de erotiska "Chansons de Bilitis" (Pierre Louÿs) och "Cinq poèmes de Charles Baudelaire" med sensuell värme.

De sistnämnda, som med sin symfoniska textur är ett särfall i Debussys sångskapande, komponerades under 1880-talets Wagnerrus i Paris. Debussy besökte Bayreuth och planerade en Tristan-opera efter Joseph Bédiers roman, som skulle bli totalt konträr till Wagners verk. Men idén skrotades. Baudelaire själv föll för Wagner 1850.

Diskretion i uttrycket, tät ton och en behaglig timbre utmärker överlag Stéphane Degouts sång i andra häftet av "Fêtes galantes". Han behärskar även de mer utlevande partierna i "Trois chansons de France" (Charles d'Orleans, Tristan L'Hermite) och i "Trois ballades de Francois Villon" utan att slå över.

Till övriga sena sånger som sjungs av Degout hör "Le promenoir des deux amants" (Tristan L'Hermite) och "Trois poèmes de Stephan Mallamé", där den senares gracila klangstrukturer fångas av Alain Planès. Denne spelar även de tre styckena i pianosviten "Images oubliées" från 1894, tryckt först 1977. Den tillägnades en dotter till målaren Henry Lerolle, Yvonne, som avbildats av både Degas och Renoir.

En rad ur Baudelaires dikt "Le balcon" blev titel på det av Eugene Asti utförda pianostycket "Les soirs illuminées par l'ardeur du charbon" från 1917 vilket Debussy tillägnade sin kolhandlare.

Samlingarna "Ariettes oubliées" och "Proses lyriques" ingår inte.

Annons
X
Annons
X
Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X