Annons

Jesper Sandström:Även urfolk bör vara lika inför lagen

Sápmis flagga utanför Riksdagen.
Sápmis flagga utanför Riksdagen. Foto: Christine Olsson/TT

Det är en känslig fråga, men den liberala linjen måste vara att motsätta sig lagstiftning grundad i etnicitet, oavsett om den försvaras av samer eller av andra nationalister.

Under strecket
Publicerad

Ska samer, med hänvisning till urminnes hävd och historiska blodsband, kunna få ensam bestämmanderätt över jakt och fiske i stora delar av norra Sverige? Enligt Högsta domstolen är svaret ja. I går avgjordes en tio år lång rättstvist mellan svenska staten och Girjas sameby, i Gällivare kommun. Samebyn får nu ensamrätt att besluta över jakt- och fiskerättigheter inom sitt område. Ordföranden för Girjas sameby, Matti Blind-Berg, är lycklig över domen: han har i tidigare intervjuer hävdat att de rättigheter samebyn nu får är nödvändiga för att förhindra störningar i rennäringen som uppstått när utomstående jagat och fiskat inom det berörda området.

Frågan är dock mer komplicerad än den kan verka. I nyhetsrapporteringen under torsdagsmorgonen, timmarna innan domen föll, lyftes perspektivet att långt ifrån alla samer ställer sig på Girjas sida i konflikten. Håkan Jonsson, ordförande för Sametingets största parti, Jakt- och fiskesamerna, påpekar att den stora majoritet av samerna som inte äger renar, och därför inte ingår i någon sameby, kunde fått ett bättre skydd för sina jakträttigheter om staten vunnit målet.

Annons
Annons

Kritik har också kommit från andra håll. I en SVT-intervju menar Rolf Kenttä, ordförande för Kiruna jakt- och fiskevårdsförening, att samebyns farhågor är överdrivna och att lokala jägare och fiskare visar hänsyn för rennäringen. I samma intervju får Matti Blind-Berg frågan om samer ska ha större rättigheter än andra. Han svarar att samerna är en ursprungsbefolkning, att de därför har vissa grundlagsskyddade särrättigheter, och att den som vill ändra på det får gå den politiska vägen.

Vissa menar att särlagstiftning är det enda sättet för den samiska kulturen att överleva, och att det är skäl nog. Andra hänvisar till den något luddiga definitionen av urfolk, att samerna var där först och därför bör ha särskild rätt till vissa områden. Dessutom antyds det ofta att även om samerna får särskilda rättigheter, så är det inte mer än rättmätig kompensation för de grova övergrepp de utsatts för, av den svenska staten.

Men frågan om särskilda rättigheter kopplade till en viss etnicitet måste kunna diskuteras och problematiseras utan anklagelser om att man förringar de brott samerna utsattes för, eller vill förvägra dem rätten till en egen kultur. Det är inte alls vad det handlar om. Om man vänder på det hela och diskuterar hypotetisk lagstiftning som ger särskilda rättigheter till personer ”av svensk härkomst”, med belagda svenska släktband, förstår alla varför sådant blir problematiskt i en demokrati grundad på allas likhet inför lagen.

Samerna är inte ensamma om att ha utsatts för oförrätter genom historien. Innan vår moderna rättsstat växte fram, så kunde staten eller annan överhet klampa in och ta vad de ville ha. Säkerligen har många släkter fråntagits områden de vistats i och nyttjat under flera hundra år. Ingen skulle drömma om att införa kompensatorisk lagstiftning för alla dessa, av förklarliga skäl. Det blir snabbt snårigt och riskerar, som i fallet med de icke renägande samerna, leda till att även människor inom gruppen vars rättigheter man försöker stärka, upplever sig diskriminerade och åsidosatta.

Det är en känslig fråga att uttala sig i, och jag hör redan svordomarna vid köksborden i min barndomsstad, om journalister på Stockholmstidningar som uttalar sig i ämnen de inte har med att göra. Men den liberala linjen måste vara att motsätta sig lagstiftning grundad i etnicitet, oavsett om den försvaras av samer eller av andra nationalister.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons