Annons

Har jag en dålig dag kanske någon dörAvslöjar sina egna fel så att färre ska dö i vården

Han glömmer kolla blodsockret, ger inget adrenalin till en astmapatient och råkar skära hål på en urinblåsa. Christian Unge skriver om sina många misstag som läkare – och blottlägger sjukvårdens fatala systemfel.

Under strecket
Publicerad
Foto: Isabell Höjman/TTBild 1 av 2

Christian Unge, född 1972, arbetar som överläkare på Karolinska Universitetssjukhuset, Huddinge. Han är specialist i internmedicin. Till vardags driver han podcasten ”Ronden” tillsammans med två läkarvänner. Han har även givit ut tre deckare.

Foto: Göran SegeholmBild 2 av 2
Foto: Isabell Höjman/TTBild 1 av 1
Foto: Isabell Höjman/TT

Har jag en dålig dag kanske någon dör

Författare
Christian Unge
Genre
Biografier
Förlag
Norstedts
ISBN
9789113077291

287 s.

När Christian Unge inte jobbar som läkare skriver han spänningsromaner med en kirurg i huvudrollen, föreläser och spelar in podden ”Ronden”. Sin självbiografi om läkaryrket inleder han med en scen där han berättar för sin sjuårige sons klass om sitt arbete. När han bekänner att han flera gånger har begått misstag leder det till både upprördhet och oro bland barnen. ”Men ingen har väl dött?” blir den naturliga följdfrågan – och när Unge svarar att jo, han har faktiskt gjort misstag som inneburit att folk har dött, blir det alldeles knäpptyst i klassrummet.

Egentligen var läkare det sista Unge skulle bli. Han tyckte inte om matematik eller kemi och ville inte välja samma bana som sin pappa och flera andra släktingar. Tjugo år gammal, med en kandidatexamen i psykologi, sökte han ändå in på läkarprogrammet – men kombinerade anatomistudierna med kvällskurser i humaniora, för att inte få tråkigt. Och så fort han fick börja träffa patienter började han trivas.

Annons
Annons

Christian Unge, född 1972, arbetar som överläkare på Karolinska Universitetssjukhuset, Huddinge. Han är specialist i internmedicin. Till vardags driver han podcasten ”Ronden” tillsammans med två läkarvänner. Han har även givit ut tre deckare.

Foto: Göran SegeholmBild 1 av 1

Som färdig läkare åker Unge till Kongo och Burundi med Läkare utan gränser, hittar sin nisch som överläkare på akutavdelningen och doktorerar på motstånd mot HIV-behandling i Kenya. Men i centrum för hans memoarer står inte karriärstegen, utan de misstag som han aldrig kommer att glömma. Han försöker förtvivlat förstå varför en ung man är medvetslös, men glömmer att kolla blodsockret. Han sticker en nål i hjärtat på ett dött barn, trots att han vet att det är emot alla etiska regler. Han gör sitt första kejsarsnitt och råkar skära hål på urinblåsan. En ung man dör i hans armar av ett astmaanfall – och först efteråt inser han att han borde ha ordinerat adrenalin.

En kronisk brist på vårdplatser gör att åttiosexåriga Siv tvingas tillbringa sina sista dagar på akutmottagningen och dö i det hårda lysrörsljuset.

Unge ser flera orsaker till sina misstag: kunskapsbrist, hybris och ren stress. Dessutom lyfter han blicken från individnivån, till sjukvårdens systemfel. Han önskar sig en ännu bättre läkarutbildning, ifrågasätter att han som oerfaren AT-läkare fick stå ensam på en akutmottagning mitt i natten och efterlyser öppnare samtal bland sjukvårdspersonal, så att misstagen kan leda till utveckling och lärande istället för att bli skamfyllda hemligheter.

Christian Unge, född 1972, arbetar som överläkare på Karolinska Universitetssjukhuset, Huddinge. Han är specialist i internmedicin. Till vardags driver han podcasten ”Ronden” tillsammans med två läkarvänner. Han har även givit ut tre deckare.
Christian Unge, född 1972, arbetar som överläkare på Karolinska Universitetssjukhuset, Huddinge. Han är specialist i internmedicin. Till vardags driver han podcasten ”Ronden” tillsammans med två läkarvänner. Han har även givit ut tre deckare. Foto: Göran Segeholm
Annons
Annons

Visserligen är det i akutmottagningens ständiga spänning som Unge trivs bäst, men den arbetsmiljö han beskriver är påfrestande på helt andra sätt. Administrativt arbete äter upp arbetstiden, luncher avbryts när personsökaren börjar pipa, viktiga beslut måste fattas trots bottenlågt blodsocker och skyhög puls, studenter får inte den handledning de skulle behöva, viktiga patientsamtal äger aldrig rum. En kronisk brist på vårdplatser gör att åttiosexåriga Siv tvingas tillbringa sina sista dagar på akutmottagningen och dö i det hårda lysrörsljuset.

Läkarmemoaren är en genre med lång tradition. P. C. Jersild, Hugo Lagercrantz och nu senast Hans Rosling är bara några få av de svenska läkare som har beskrivit sitt yrkesliv i bokform.

Läkarmemoaren är en genre med lång tradition. P. C. Jersild, Hugo Lagercrantz och nu senast Hans Rosling är bara några få av de svenska läkare som har beskrivit sitt yrkesliv i bokform. Rent definitionsmässigt är Unges bok ännu ett tillskott i genren, men hans huvudsakliga intresse är egentligen inte de egna erfarenheterna. Istället använder han dem som utgångspunkt för att förmedla fakta om medicinhistoria, etik, alternativmedicin och mycket annat.

Högaktuella ämnen berörs också, som föräldrars vaccinvägran och omhändertagande av offren i terrordådet 2017. Nya Karolinska nämns inte alls, men Macchiarinis forskningsfusk får ett eget kapitel. Tyvärr skrapar Unge bara på ytan av just den skandalen och förklarar inte vilka fel som faktiskt begicks. Men i övrigt närmar han sig svåra frågor med metodiskt lugn och väl valda ord.

Tack vare sitt eftertänksamma resonerande och den vardagliga, tillbakalutade tonen lyckas Unge med det till synes omöjliga: att beskriva sina värsta misstag, men ändå framstå som både skicklig och förtroendeingivande. För den som är nyfiken på läkaryrket och sjukvården är Unges memoarer både skrämmande, lärorik och underhållande läsning.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons