Annons

A portrait of a lady by swan lakeBaiba Skrides eleganta svan kämpar i smältisen

Baiba Skride,  violin, och Kungliga Filharmonikerna under ledning av Sakari Oramo.
Baiba Skride, violin, och Kungliga Filharmonikerna under ledning av Sakari Oramo. Foto: Nadja Sjöström

En nostalgisk stämning svävar över konsertsäsongens invigning trots uruppförandet av Victoria-Borisova Ollas kvinnliga diptyk, ”Portrait of a lady by swan lake”, tycker Sofia Nyblom, som saknar raseriet.

Under strecket
Publicerad

A portrait of a lady by swan lake

Genre
Konsert
Medverkande
Kungliga Filharmoniska orkestern
Var
Konserthuset, Stockholm

Verk: Victoria Borisova-Ollas: ”A portrait of a lady by swan lake”. Anton Bruckner: Symfoni nr 4. Dirigent: Sakari Oramo. Solist: Baiba Skride, violin

Victoria Borisova-Ollas violinkonsert är en nutida reflektion kring Tjajkovskijs ”Svansjön”, och en pendang till cellokonserten ”Giselle” som får sin svenska premiär senare i höst. Ett välkommet kvinnligt dubbelporträtt som undersöker historiken kring kvinnans objektifiering på scenen.

Tiden är ju definitivt inne, efter metoo, att ge kvinnors konstnärskap en ärlig chans och porträttera kvinnor befriade från den manliga blicken. Enligt färsk statistik från den rapport om nyskriven repertoar som släpps av Kvast (kvinnliga tonsättare) och Föreningen Svenska tonsättare nästa vecka – ”Vem komponerar musiken?” – har balansen mellan könen jämnats ut under de senaste tre åren: när svenska konserthus lägger ut nya beställningar är andelen numera 50/50.

Redan i dubbelpianokonserten ”Wunderbare Leiden” (2010) utforskade Victoria Borisova-Ollas kvinnligt konstnärskap genom en tänkt duett mellan Clara och Robert Schumann. Tematiken i violinkonserten ligger närmare hennes egen, som tidigare medborgare i Sovjet, där ”Svansjön” tillhörde allmängodset. Men ”A portrait of a lady by swan lake” lånar lika mycket av Mussorgskij som av Tjajkovskij, och utforskar även dualismen i att ingå i en brutal civilisation och passionerat längta efter att tillhöra naturen.

Baiba Skrides svanprinsessa tycks utkämpa sin kamp vid stranden av en sjö på väg att dunsta bort under klimatuppvärmningen. Fången i ett marscherande ostinato stretar hon med att lyfta sig ovanför kraschande ismassor. I mellansatsen byggs soloviolinen in i en skör glasbur av harpa, klockspel och celesta, och fladdrar mot gallret i en övertonsrik solokadens. Den drömska finalen låter henne till sist segla bort med smältvattnet med vingarna utbredda. Narrativet är uppbyggt kring kontraster mellan mörker och ljus, i folkmusikaliskt stämd melankoli som klär Baiba Skrides skickliga spel. Samtidigt saknas ett raseri i detta fina verk.

Anton Bruckners Symfoni nr 4 efter paus är mitt i prick om man vill kontrastera det traditionellt kvinnliga med buffligt högljudda klanger. Säkert ett bra sätt att pröva orkesterns muskler efter sommaruppehållet. Frånsett enstaka ojämna insatser leder Sakari Oramo en gedigen tolkning av ett verk som känns hopplöst förlorat i panoreringar över alplandskap och Habsburgs armé.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons