Annons

”Man har ögon på sig hela tiden”

Hon var aldrig rädd, men kände en tyngd på axlarna och frustration över att inte kunna träffa fler människor och röra sig fritt.

– Jag tror det berodde på kontrollen, man har ögonen på sig hela tiden, säger SvD:s korrespondent Gunilla von Hall.

Ihop med fotograf Yvonne Åsell har hon rest runt i världens mest slutna land – och så här upplevde hon Nordkorea.

Under strecket
Publicerad

SvD:s korrespondent Gunilla von Hall och fotograf Yvonne Åsell i Nordkorea.

Foto: Yvonne ÅsellBild 1 av 2

Sprit baserat på risvin och giftorm. En souvenir för SvD:s utsända i Nordkorea.

Foto: Gunilla von Hall/SvDBild 2 av 2

SvD:s korrespondent Gunilla von Hall och fotograf Yvonne Åsell i Nordkorea.

Foto: Yvonne ÅsellBild 1 av 1
SvD:s korrespondent Gunilla von Hall och fotograf Yvonne Åsell i Nordkorea.
SvD:s korrespondent Gunilla von Hall och fotograf Yvonne Åsell i Nordkorea. Foto: Yvonne Åsell

SvD:s korrespondent och fotograf bodde mestadels i huvudstaden Pyongyang, och bussades ihop med en mindre grupp journalister runt på utflykter som de nordkoreanska guiderna hade förberett. Utan utrymme för spontanitet – och med hårda regler om att till exempelvis inte avvika från gruppen.

Här svarar Gunilla von Hall på fem frågor om hur det var att jobba i Nordkorea, ett land hon har bevakat länge på distans.

Vad var mest oväntat?

– Det var mindre misär än jag trodde. Det inte gick runt svältande och förtryckta människor i säckiga kläder på gatorna. Vi såg välklädda tjejer i högklackat och märkeskläder i Pyongyang och få verkade olyckliga och uthungrade. Det var modernt, rensopat och byggboom i vissa kvarter. Jag trodde att det skulle vara mycket mer eländigt och nergånget, säger Gunilla von Hall.

Annons
Annons

Hon förvånades också över att all propaganda mot USA var borta, och hade förväntat sig att se mer effekter av sanktionerna mot Nordkorea som bland annat har införts på grund av landets robottester.

– Jag trodde att det skulle vara mer brist på mat, förnödenheter och reservdelar samt elavbrott. Men affärerna verkade vara välfyllda. Sanktionerna tycks inte vara särskilt effektiva. Kina och Ryssland verkar se mellan fingrarna med sanktionerna.

Kort sagt spräcktes en del fördomar medan andra bekräftades.

Vad var tuffast?

– Svårast och mest frustrerande var att inte kunna prata med fler människor, komma bakom de välpolerade kulisserna och röra oss helt fritt. Våra guider hade full koll på oss hela tiden, exakt hela tiden. De sov till och med i rummet bredvid på hotellet.

– Den där kontrollkänslan fanns kvar efteråt när jag var i Kina. Jag tvekade innan jag lyfte kameran och var extra observant när jag pratade med människor på gatan. Tänk att känna så efter bara en vecka i Nordkorea. Då kan man kanske förstå hur nordkoreanerna känner.

– Sedan var det ett rasande tempo hela tiden, från plats till plats. Man han aldrig smälta några intryck, det var aldrig någon riktig paus.

Nordkorea har flera gånger gripit personer, till exempel turister. Var du rädd någon gång?

– Nej. Det kändes som ett extremt säkert land. Man kan lämna plånboken på bänken, gå iväg och den ligger kvar. Ingen vågar ta den. Många nordkoreaner sover också med olåsta dörrar.

– Det kanske hade varit annorlunda om vi kommit i konflikt med våra guider, läget blivit hotfullt och vi riskerat att bli utslängda. Man fick samverka med guiderna, och noga hålla sig till gruppen när vi slussades runt.

Annons
Annons

Sprit baserat på risvin och giftorm. En souvenir för SvD:s utsända i Nordkorea.

Foto: Gunilla von Hall/SvDBild 1 av 1

– Tillsammans med ett par danska journalister var vi lite sugna att gå på upptäcktsfärd till en hemlig och mytomspunnen våning på hotellet. Men vi släppte det, det hade inte varit värt priset om vi blivit påkomna.

Var din familj orolig?

– Min åttaåriga dotter frågade när jag ska sluta åka runt till konstiga länder och föreslog att jag kunde bli veterinär i stället. Så kan man också se på saken. Men nej, det var ingen direkt oro. Familjen är van. Det är svårare när man saknar kommunikation i vissa områden. Men på kylskåpet hemma hänger alltid en plan med uppgifter om var och när jag befinner mig och vad jag gör under mina reportageresor.

Sprit baserat på risvin och giftorm. En souvenir för SvD:s utsända i Nordkorea.
Sprit baserat på risvin och giftorm. En souvenir för SvD:s utsända i Nordkorea. Foto: Gunilla von Hall/SvD

Hur var maten?

– Utsökt. Fast vi fick väl det bästa som inte andra nordkoreaner får. Det var hot pot-soppa där man lägger kött och grönsaker i en soppa med massa kryddor och sedan doppar köttet i jordnötssås. Massor med kimchi, den jästa koreanska nationalrätten. Många goda svampsoppor och barbeque med lamm, fläskkött och kyckling. Någon sa att det var hund vi grillade men jag är inte så säker på det. En gång åt vi kalla nudlar i simmig soppa, men det kändes som vi åt daggmaskar.

– Nordkoreanerna brygger också jättegott öl, både mörkt och ljust. De dricker även ”soju”, traditionell sprit på potatis eller ris. En specialitet är ormsprit, med en död giftorm nedstoppad i flaskan, där man tagit bort gifttänderna. Det uppges vara bra mot artros och knäont. Jag köpte med en flaska hem. Fast jag var rädd att flaskan skulle gå sönder i resväskan, och det skulle det ligga en död orm bland kläderna när jag kom hem, säger Gunilla von Hall.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons