Annons

BangBang är som ett sceniskt skott genom tiden

Anna Takanen som journalisten Barbro Alving, signaturen Bang. Hon gör ett mycket starkt porträtt, skriver Lars Ring.
Anna Takanen som journalisten Barbro Alving, signaturen Bang. Hon gör ett mycket starkt porträtt, skriver Lars Ring. Foto: Bengt Wanselius

Barbro Alving var en person som orädd kom att uppsöka konfliktytor – också för att konfrontera sig själv. Anna Takanen gör ett mycket starkt porträtt av en kvinna som utmanar tiden och sin egen kreativa panik.

Under strecket
Publicerad

Bang

Genre
Teater
Regi
Frida Röhl
Medverkande
Anna Takanen
Var
Kulturhuset Stadsteatern
Text
Magnus Lindman efter Barbro Alving

Scenografi: Charlotta Nylund Musik: Amina Hocine

Om hon vetat, Barbro Alving. Att hennes liv skulle bli scenkonst och det två trappor under jord – mellan ett parkeringsdäck och kulvertar som slingrar sig likt rotsystem under det stora Kulturhuset. Där, omsluten av en intim repetitionssal prosaiskt kallad K2, spelar teaterchefen Anna Takanen på 90 minuter upp Bangs liv som journalist – så brutalt händelserikt, under en blodig era som kontrasteras mot en stelt konform tid.

Magnus Lindman har dramatiserat Barbro Alving via en kalejdoskopisk collageteknik. Ur olika texter har han satt ihop en persona som han fångar via tvivel och prestationsångest. Han etablerar redan från början kontrasten mellan Barbro och Bang, mellan personen och yrkesrollen. Här står en modig mor, iförd basker och skakar av längtan, ilska och uppror. Hon lever så gott som öppet lesbisk, tar alltid en fajt, också mot patentkverulanten Vilhelm ”Muuberg” som hon bitskt kallar honom.

Denna monolog utspelas vid konfliktytor. Kring ständiga krav: på sig själv, från omvärlden. Alving tar på sig att vara familjeförsörjaren, men tänker heller inte stå någon efter. Visst kan hon skriva filmrecensioner och kåserier för brödfödan men det är vid fronten hon vill stå – outtalat symboliskt. Hon tänker vara den hon är. Hon kastar sig tvångsmässigt mellan spanska inbördeskriget, Berlinolympiaden 1936, USA och Indien. Hon söker platsen där ideologier konfronteras, där framtiden formas – medan hon ständigt dricker och röker för mycket.

Pjäsen ”Bang” blir mer rik på mening ju mer man kan om Barbro Alving och hennes tid. Den som vet något om Karin Boyes liv, om Elin Wägner och Gunnel Vallquist har ett försprång. Å andra sidan spelar Anna Takanen Barbro/Bang med en intensitet som alla kan ta till sig. Hon låter rollen slåss med uppskjutardjävulen, sitter handfallen och gråter. Hon förkroppsligar den kreativa och existentiella paniken. Det är nästan oöverstigligt att vara Bang. Fast vem ska man annars vara, för att kunna möta sin alldeles egna blick från badrumsspegeln?

Regissören Frida Röhl får Anna Takanen att ta ut svängarna fysiskt och psykiskt, att inte hålla igen en enda sekund. Det här är stor teater där allting får skava: alla roller, alla val. En sekvens momentana bilder far som ett skott genom tiden. ”Bang” är en stark tolkning av en kvinna, trogen sig själv. Med skrivmaskinen laddad och sin basker som uniform i en pacifistisk kamp mot alla typer av enfald.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons