X
Annons
X
Recension

The man who stole Banksy Banksy-tjuv hamnar ur fokus – frågor staplas på rad

"The man who stole Banksy" är en kartläggning av gatukonstens slitning mellan konst och kommers. Filmen vill skildra konsthandlarna som gör profit på verk vars obetalda upphovspersons – Banksys – anonymitet är en del av verkets värde.

En taxichaufför tog hjälp av lokala invånare och sågade bort den målning (bilden) han ansåg var provocerande. Foto: Njutafilms
Läs mer om Veckans biofilmer

The man who stole Banksy

Regi
Marco Proserpio
Genre
Dokumentär
Manus
Christian Omodeo, Filippo Perfido, Marco Proserpio, Luca Speranzoni
Medverkande
Katrin Ahmad, Alaa Al-Shallabi, Shams Aldeek, Iggy Pop

1 tim 33 min. Barntillåten.

Betyg: 3 av 6

"Den som läser graffitin, läser om världen. Den som läser graffitin, läser om smärtan. Den som läser graffitin, läser om lidande." Orden är Vera Babouns, borgmästare i Betlehem. Hon gläds åt att staden berikats med ett äkta Banksy-verk, föreställande en åsna som krävs på legitimation av en beväpnad vakt. Mer kritisk är Walid the Beast, en kroppsbyggande taxichaufför som känner sig kränkt av verket och hjälpt av en skum entreprenör stjäl det.

Men fokuset i "The man who stole Banksy" ligger varken på tjuven i filmens titel eller konstnären. Detta är bara utgångspunkten för en kartläggning av gatukonstens slitning mellan konst och kommers – i det här fallet illustrerad med Banksys verk, målat på palestinska sidan av separationsbarriären på Västbanken, och dess färd från en offentlig vägg i Palestina till en privat samling i Danmark.

Bland annat. Regissören Marco Proserpio vill även problematisera begreppet allmän egendom, diskutera motsägelsen i att bevara det efemära samt skildra konsthandlarna som gör kosing på verk vars obetalda upphovspersons anonymitet är en del av verkets värde.

Annons
X
Foto: Njutafilms

Funderingarna ställs mot en fond av Israel-Palestina-konflikten, men blicken riktas snart utåt. Aktivister i Betlehem, konstnärer i Bologna och akademiker i Paris bidrar med sina perspektiv för att måla en större bild.

Kanske lite för stor. Det blir mer generaliserande än fördjupande, frågorna blir fler än svaren. Inte för att det är ett problem i sig, men när frågetecknen staplas på hög skriker materialet efter mer driven regi och strängare redigering.

I ett försök att rama in den lilla världsturnén hörs Iggy Pops sparsamt använda berättarröst, som i sina sämsta stunder låter som högstadiets kaxigaste konstnärssjäl. Vartenda ord som har att göra med institutionalisering uttalas med förakt.

Punkens gudfader står på gatukonstens sida. Men det är en punk som börjar låta skrovlig, trött och banal.

Annons
X
Annons
X

En taxichaufför tog hjälp av lokala invånare och sågade bort den målning (bilden) han ansåg var provocerande.

Foto: Njutafilms Bild 1 av 2
Foto: Njutafilms Bild 2 av 2
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X