Annons
Recension

Vid närmare undersökning visar sig bilden vara ett namnBara att kapitulera inför vansinnet

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

Vid närmare undersökning visar sig bilden vara ett namn

Författare
Pär Thörn
Genre
Poesi
Förlag
Rönnells antikvariat

Även recension av: Ulf Karl Olov Nilssons Handlingarna samt Leif Holmstrands Väggmembranet

Upphovsmännen bakom de böcker som samlats här har fler saker gemensamt än att de är tre manliga poeter som skriver på svenska. Först och främst är det tre mycket produktiva poeter. Om man slår ihop deras samlade utgivning de senare fem åren får man ihop närmare ett trettiotal publikationer. De har också en mångsidighet gemensamt vilken förflyttat dem över medie- och genregränserna, lockat författarskapet till alternativa utgivningsformer.

Men gränsöverskridandet är inte bara en produkt av deras respektive verksamheter i stort – gränstillstånden kan också vara en påtaglig närvaro i deras texter. Så är fallet med de tre utgåvor som de nu parallellt gett ut. Här är det själva litteraturens gränser som står på spel och som på olika sätt tangeras.

Ljudkonstnären och poeten Pär Thörn plockar i ”Vid närmare undersökning visar sig bilden vara ett namn” upp den infallsrikt metalitterära tråd som han påbörjade i ”Alla platser där du inte läser detta” (se recension i SvD, 12/12 2010). Varje sida i boken består av en mening, en iakttagelse eller ett påstående, som har ett egendomligt närgånget förhållande till den text som skrivs fram. Det börjar:

Annons
Annons

Du måste upprätthålla kontrollen över textens utveckling och motstå trycket från vansinnet.

Och så fortsätter det, i en självmedveten påståendevirvel som angörs med regelbundna hänvisningar till ”denna text”, ”denna bok”. Här, i den närmast hallucinatoriska självreflexiviteten, finns roten till något som kunde liknas vid just ett vansinne, åtminstone i litterär bemärkelse – det vansinniga i en text som vänder ut och in på sig själv.

Och det är underhållande läsning.

Även konstnären och poeten Leif Holmstrand närmar sig texten utifrån. Väggmembranet består av fotografier av en text inskriven i en ordbehandlares gränssnitt. Bilderna är snävt beskurna, ur fokus, vilket gör att texten endast sporadiskt görs läsbar. Enligt pressutskicket är det ”ett möjligen fiktivt prosamanus” som döljer sig där. Möjligen, ja. Här finns en sinnesstämning och relationer (exempelvis till ”Mona”) och det hela utspelar sig i London. Men en intrig är svårare att fånga.

Inger Christensen gjorde samhällsanalys av prepositioner – de ordkategori som upprättar system och strukturer. I den snyggt formgivna ”Handlingarna” sätter Ulf Karl Olov Nilsson – som gjort utforskandet av litteraturens gränsytor genom vardagsspråket till sitt projekt – i stället verbet i fokus. ”Handlingarna” är en dialog om vad som är ”den viktigaste handlingen”. Till en början sker dialogen i sansat tonläge, men så småningom urartar den till en vansinnig monolog. Snart verbifieras allt från länder och platser (”att sengala, singapora, spania, sveriga”) till vätskor (”att hårbalsama, bensina”) innan monologen avslutningsvis lyfter till ett högljutt imperativ (”Handla! Tilldra! Förekom!”). Under lupp ligger samhällets utopier om individens möjligheter till självförverkligande, som också Mara Lee berör i ett förord, vilket ofrånkomligen väcker frågor om vilka reella möjligheter till individualitet som samhället i själva verket erbjuder. Det är UKON i sedvanlig stil, men också i bra form. Handlingarna är tilltalande i sitt konsekventa, eskalerande utförande.

Som ingång till alla tre böcker är Pär Thörns inledande formel användbar: läsaren måste välja mellan att försöka upprätthålla kontroll över det lästa, över textens meningsskapande – eller att acceptera vansinnet. Oavsett hur road man är av litteraturens bortre meningsgräns finns det en poäng i att kapitulera, att möta texten vid nollpunkten och att pröva nya läsningar. Effekten står i proportion till insatsen. Och här finns åtskilliga effekter att utvinna för den som vill.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons