Annons

Per Gudmundson:Bara ett år kvar med mardrömsregeringen

Sverige är på dekis.
Sverige är på dekis. Foto: Staffan Löwstedt/ SvD
Under strecket
Publicerad

Beskedet att Nordea flyttar huvudkontoret till Finland är en skarp varningssignal om att Sverige är på väg åt fel håll. Men regeringen håller för öronen.

De rödgröna tycks närmast vilja köra ut företag ur landet. I våras bemötte finansminister Magdalena Andersson klagomålen från Nordea med att hon såg fördelar med en flytt. ”Om de lägger huvudkontoret i ett annat land minskar risken för svenska skattebetalare”, sade hon (SvD 14/3).

Nu när flyttplanerna förverkligas finns inte tillstymmelse till självkritik. Tvärtom försöker regeringen påskina att Sverige är ett paradis för företag och att ledningen för Nordea är dåligt informerad och otacksam. ”Här har vi en bank som två gånger har fått rejäl hjälp. Hela förutsättningen för att banken finns är svenska skattebetalare och tacken för det är: nu flyttar vi huvudkontoret”, sade statsminister Stefan Löfven i går.

Regeringen har bara suttit tre år, men beter sig redan som en femåring.
Löfven och Andersson borde växa upp.

Nordea är en av Europas största banker. Dess balansräkning är större än Sveriges bruttonationalprodukt. Det hundratal toppjobb som huvudkontoret har i Stockholm kan låta som en blygsam förlust, men ser man i stället den svenska finanssektorn som ett känsligt ekosystem inser man snabbt att det blir ett ganska stort hål om man drar upp den största plantan med rötterna.

Annons
Annons

Stockholms – och Sveriges – attraktionskraft minskar. Vad den utvecklingen har för följder är smärtsamt tydlig. Det är inte bara inom finanssektorn vår relativa konkurrenskraft sviktar.

På fredagen avslöjade SvD Näringsliv Ericssons senaste nedskärningsplaner. Omkring 14 000 anställda kan tvingas gå. Verksamheten i Europa pekas ut. Det kan betyda slutet för Ericssons historia i Sverige.

Ericsson har över 100 000 anställda i omkring 180 länder. Det är inte självklart att just Sverige skonas vid nedskärningar. Sentimentala skäl är inte nog. Det är bara om vi erbjuder de bästa förutsättningarna som vi kan klara oss i konkurrensen.

Sittande regering är en av tidernas svagaste. Det är en följd av det parlamentariska läget. Att regeringen inte mäktar med några större reforminitiativ må man alltså förlåta.

Att regeringen aktivt försöker försämra möjligheterna att bedriva näringsverksamhet i landet är mer svårsmält. Vinsttak. Kilometerskatt. Bankskatt. Flygskatt. Det går inte en vecka utan politiska nycker som gör spelreglerna osäkra. Är det förvånande att folk flyttar?

Ändå reagerar regeringen med det tillrättavisade barnets kränkthet.

Sverige är inte vad det skulle kunna vara. Främmande länder gör inte längre studiebesök för att ta lärdom av våra framgångar, utan för att lära sig av våra misstag. Men när någon talar om det för oss, så reagerar vi med sårad stolthet, i stället för att kavla upp ärmarna och jobba hårdare.

Det är som med konstnären Mattias Norströms slokande flaggstång på Sergels torg. Han blev utskälld för att släpa flaggan i smutsen. Egentligen borde han få medalj för att han visar vad som måste visas. Sverige är så tydligt på dekis.

Om ett år är det val. Man ska inte ha några illusioner om att alla problem kan lösas med ett regeringsskifte. Men man kan kräva att landet åtminstone inte ska bli sämre skött.

Oavsett om man är bankdirektör eller kund kommer frågan på valdagen att vara densamma: är Sverige ett bättre land nu än för fyra år sedan?

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons