Annons

Lydia Wålsten:Barnbarnen drabbas av fel budget

Foto: Kallestad, Gorm / TT
Under strecket
Publicerad

Ledare | Budgetomröstningen

Liberalernas partiledare Jan Björklund lovade sina barn under Järvaveckan att aldrig medverka till att Sverigedemokraterna får politisk makt. En annan sak han borde ha lovat är att aldrig medverka till att göra framtidens generationer fattigare än de hade behövt vara.

Miljardären Warren Buffett har predikat ränta-på-ränta-effekten i hela sitt liv. För att illustrera kraften i den har Buffett, vars liv nu går att se som dokumentär på HBO Nordic i "Becoming Warren Buffett" (2017), ett exempel. Om Kung Frans den första istället för att ha köpt Da Vincis målning av Mona Lisa i början av 1500-talet hade investerat pengarna hade han i dag haft en förmögenhet på en miljon miljarder dollar vid en årlig ränta på sex procent. Det är nästan femton gånger hela världens BNP, medan uppskattningar av tavlans värde ligger omkring 800 miljoner dollar.

Tillväxt är också en ränta-på-ränta-effekt. Små procentskillnader får stor effekt och eftersom tillväxten mäts som procent har vi en exponentiell tillväxt över tid så länge siffrorna är positiva. Världens BNP per capita i dag är ungefär 100 000 kronor. Säg att den globala tillväxten bara blir en procent de kommande 500 åren. Vår BNP per capita kommer ändå vara 22 miljoner kronor per person.

Annons
Annons

På motsvarande sätt kan man se vilken effekt negativ eller utebliven tillväxt har. Tidshorisonten behöver inte vara ett sekel för att effekterna ska bli betydande.

I artikeln ”250 miljarder fattigare! Svensk produktivitetsutveckling 1950–2027” i Ekonomisk Debatt har Johan Eklund, vd för Entreprenörskapsforum, med kollegan Per Thulin räknat på hur mycket större Sveriges tillväxt hade varit om politiken hade genomfört konstruktiva reformer i samma anda som under 1980- och 1990-talet. Svaret är 250 miljarder. Varje år. Eller 25 000 kronor per invånare. Uppskattningen är försiktig och bygger i huvudsak på antagandet att matchningen på arbetsmarknaden hade fungerat bättre.

Efterkrigstiden 1950-1972 innebar en stark ekonomisk utveckling. BNP per capita steg i genomsnitt med 3,1 procent per år. Från 1972 fram till 90-talskrisen led Sverige av ekonomisk stagnation med en tillväxt på 1,3 procent per capita. Mellan 1993-2006 var den tillbaka på 3 procent. Sedan dess har den varit mycket svag: 0,8 procent.

På onsdag röstar riksdagen om budgeten. Ramverket för framtidens tillväxt. Det politiska spelet skymmer sikten för de reformer ekonomin behöver. Åskmolnen hänger tungt. Förra året hade Sverige den sämsta BNP per capita-utvecklingen inom EU. Under årets tredje kvartal i år föll svensk BNP med 0,2 procent. Det var första gången på fem år (SCB, 29/11). Ett kvartal till och Sverige är definitionsmässigt i recession.

Det politiska spel vi nu ser från Liberalerna och Centerpartiet är en balett där dansare på tå närmar sig varandra fram och tillbaka i timmar utan avsikt att komma fram. Man fördröjer inte bara politiskt ansvarstagande. Genom att kokettera med Sveriges institutionella instabilitet förvärrar man också läget.

Det budgetförslag som M och KD lägger fram innehåller tillväxtdrivande politik. Höjd brytpunkt för statlig inkomstskatt och det viktigaste: ett förstärkt jobbskatteavdrag på 200 kronor riktat mot personer som står långt från arbetsmarknaden. Viktigt, för att det är Sveriges största problem. Också viktigt, eftersom den regering som tillträder inte kan lägga en ändringsbudget för inkomstskatter. Går övergångsbudgeten däremot igenom befaras ett år till av det som inte fungerat samtidigt som konjunkturen viker. Alla stora ord från Liberalerna och Centerpartiet om hur arbetslösheten drabbar, inte minst invandrare, är då historia. Ytan var viktigare.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons