Annons

Barnen får ta plats när Benke tolkar Dickens

Fredrik Benke Rydman repeterar koreografin med barnen som ska medverka i ”Oliver!” på Göteborgsoperan.
Fredrik Benke Rydman repeterar koreografin med barnen som ska medverka i ”Oliver!” på Göteborgsoperan. Foto: Lennart Sjöberg

Nytolkade dansklassiker är sedan länge Fredrik Benke Rydmans signum. Nu väntar nya utmaningar – som regissör av musikalen ”Oliver!” i en tidstrogen tolkning av Dickens mörka saga.

Under strecket
Publicerad

Inför uppsättningen har 100 barn mellan 6 och 11 år deltagit i Göteborgsoperans ”Oliver”-skola med gratis klasser i sång, dans och drama. 60 av dem medverkar i uppsättningen, här Kate Åkervall.

Foto: Lennart SjöbergBild 1 av 3

”Människorna på scenen måste färga med sina personligheter”, konstaterar Fredrik Benke Rydman, här i repsal på Göteborgsoperan.

Foto: Lennart SjöbergBild 2 av 3

”Jag tittar på människan och läser av, i allt från tonfall, gestik och kropp”, säger Fredrik Benke Rydman som uppskattar att arbeta med barn i ”Oliver!”.

Foto: Lennart SjöbergBild 3 av 3

Fredrik ”Benke” Rydman är mör men märkbart nöjd efter en dag på jobbet. Den tillfälliga arbetsplatsen är Göteborgsoperan, där han just nu regisserar ett sextiotal personer på scenen, varav en tredjedel barn. Något som kräver både en ängels tålamod och uppfinnarens idélusta.

– Det var mycket logistik att lösa idag. Jag är involverad i minsta detalj, ända ner till om fickan sitter fel på någon kostym. Dessutom har vi tre olika lag med barn, så det är kämpigt att hinna nå ut till alla samtidigt, säger Benke Rydman från sin loge bakom Göteborgsoperans stora scen.

När Charles Dickens svarta 1800-talssaga från ett fattig-London om ficktjuven Fagin och hans flock av föräldralösa barn blir musikal känner vi igen historien. Och det är barnen, med hemlösa Oliver Twist i spetsen, som får ta plats.

– När barnen får till det på scen blir det så bra – ett fritt flöde som blir väldigt sant. Barn är ju ofta mer närvarande än vuxna. När de slänger sig på scengolvet är det fullt ut.

Efter att ha skapat publikfriande omtolkningar av klassiker som ”Svansjön”, ”Nötknäpparen”, ”Våroffer” och ”Eldfågeln” ville Fredrik Benke Rydman först fånga in Oliver i sitt eget universum. Upphovspersonerna bakom musikalen sade nej, och istället blev utmaningen att vara så trogen Dickens som möjligt.

Annons
Annons

Inför uppsättningen har 100 barn mellan 6 och 11 år deltagit i Göteborgsoperans ”Oliver”-skola med gratis klasser i sång, dans och drama. 60 av dem medverkar i uppsättningen, här Kate Åkervall.

Foto: Lennart SjöbergBild 1 av 1

– Jag måste hitta utmaningar i allt jag gör. Nu när jag både koreograferar och regisserar handlar mycket om att hitta texten – ett språk och en spelstil som känns ända ut i varenda scen.

Vi har försökt att inte vara så rigida med replikerna, utan hämtat mycket inspiration från hur de pratar.

Inför uppsättningen har 100 barn mellan 6 och 11 år deltagit i Göteborgsoperans ”Oliver”-skola med gratis klasser i sång, dans och drama. 60 av dem medverkar i uppsättningen, här Kate Åkervall.
Inför uppsättningen har 100 barn mellan 6 och 11 år deltagit i Göteborgsoperans ”Oliver”-skola med gratis klasser i sång, dans och drama. 60 av dem medverkar i uppsättningen, här Kate Åkervall. Foto: Lennart Sjöberg

Idén till ”Oliver!” kom från Göteborgsoperan, där Fredrik Benke Rydman satte upp koreografen Fokines revolutionerande balett ”Eldfågeln” med 100 amatörer för några år sedan. På West End i London har musikalen levt med sitt myller av människor och miljöer ända sedan 1960 när den sattes upp av Lionel Bart. I Sverige har den dock spelats mer sällan på de stora teaterhusen. Ulricha Johnson har gjort en modern bearbetning, där barnen står i första rummet.

– Vi ville hitta ett språk som fungerar för barnen. Vi har försökt att inte vara så rigida med replikerna, utan hämtat mycket inspiration från hur de pratar. För mig är repliker aldrig heliga. Människorna på scenen måste färga med sina personligheter.

Har det att göra med din bakgrund i dansen, att det finns ett större fokus på flöde och musikalitet?

– Andra regissörer är nog mer trogna texten. Jag tittar på människan och läser av, i allt från tonfall, gestik och kropp. Ofta blir det som mest intressant när saker kolliderar. Samtidigt lär jag mig; jag börjar uppskatta och höra texten. Men skådespelarna/dansarna är överordnade allt, oavsett om det gäller teater eller dans, säger Benke Rydman som av många ännu förknippas med Bounce streetdance company som han var med om att grunda för 22 år sedan.

Annons
Annons

”Människorna på scenen måste färga med sina personligheter”, konstaterar Fredrik Benke Rydman, här i repsal på Göteborgsoperan.

Foto: Lennart SjöbergBild 1 av 2

”Jag tittar på människan och läser av, i allt från tonfall, gestik och kropp”, säger Fredrik Benke Rydman som uppskattar att arbeta med barn i ”Oliver!”.

Foto: Lennart SjöbergBild 2 av 2
”Människorna på scenen måste färga med sina personligheter”, konstaterar Fredrik Benke Rydman, här i repsal på Göteborgsoperan.
”Människorna på scenen måste färga med sina personligheter”, konstaterar Fredrik Benke Rydman, här i repsal på Göteborgsoperan. Foto: Lennart Sjöberg

I ”Oliver!” tar han fasta på de skruvade, kämpande karaktärerna, som blir än tydligare iklädda Lehna Edwalls kostymer.

– Det är någonting med den där brittiska smogen, soten och smörjan på marken. Vi ser hur förvriden vuxenvärlden kan te sig och vilken sjuk värld de här barnen befinner sig i.

Föreställningen handlar mycket om pengars makt över människor, och vuxna som betraktar barn som handelsvaror.

Över allt och alla ruvar förstås rövarkungen Fagin. Ful, skitig och elak, för att travestera Ettore Scolas italienska film.

– Det intressanta med Fagin är att det finns något slags vilja att förändras, men han klarar inte av det. Föreställningen handlar mycket om pengars makt över människor, och vuxna som betraktar barn som handelsvaror.

– Vi vuxna har fastnat i tankesätt och även rent fysiskt stelnat i vissa former. Det är en bild jag valt att ha framför mig. Den stelheten gör att man inte kan förstå barnens värld – och därför kan barn behandlas illa.

”Jag tittar på människan och läser av, i allt från tonfall, gestik och kropp”, säger Fredrik Benke Rydman  som uppskattar att arbeta med barn i ”Oliver!”.
”Jag tittar på människan och läser av, i allt från tonfall, gestik och kropp”, säger Fredrik Benke Rydman som uppskattar att arbeta med barn i ”Oliver!”. Foto: Lennart Sjöberg
Annons
Annons

Om ”Oliver!” innebär vissa konstnärliga begränsningar är Benke fri som fågeln i sin tolkning av ”Snövit”. Dansverket, baserat på brödernas Grimms folksaga, går upp på Dansens hus i Stockholm i december.

– Det är verkligen nutid deluxe. Idén kom till mig för kanske tre år sedan. Men nu känns tiden ännu mer mogen, när sociala medier påverkar framför allt ungdomar som inte mår bra.

Handlingen, som vid en första tanke kanske låter lite långsökt, fastnar snabbt. Snövits mamma är Instagram-drottning men den dagen dottern får fler likes än hon så skickas Snövit ut i skogen. Där träffar hon sju individuella influencers som är på mobilfritt retreat i skogen.

– För mig kretsar det kring relationen mellan mamma och dotter. Snövit blir allt vackrare medan mamman påminns om sin egen förestående död. Enda sättet att få bort hotet är att döda Snövit.

Trebarnspappan Fredrik Benke Rydman ser sociala medier som en samtida spelplats för skönhet och evig ungdom. Han hoppas att publiken ska känna igen sig i det existentiella dramat.

– Det så lätt att ta upp mobilen istället för att bekräfta sitt eget barn. Snövit vill ju bara bli älskad, men när mamman inte finns där måste hon söka bekräftelse någon annanstans, säger han och kallar ”Snövit” för en ”typisk” Benke-föreställning.

– Samtidigt tar jag in nytt blod som håller mig och ensemblen på tårna. Det får aldrig bli för bekvämt.

Oliver!

Göteborgsoperan

Premiär 14 september

Snövit

Dansens hus

Premiär 11 december

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons