Nya Hagastaden har högre hus, trängre gårdar och smalare gator än andra stadsdelar.
Nya Hagastaden har högre hus, trängre gårdar och smalare gator än andra stadsdelar. Foto: Simon Rehnström

”Barnen som ska bo här får betala ett högt pris”

Högt, tätt, trångt. Är Hagastaden framtidens stad? SvD går runt i den nya stadsdelen som binder ihop Stockholm och Solna, tillsammans med arkitekten Owe Swanson som haft nyckelroller i planeringen av Hagastaden.

Uppdaterad
Publicerad
Efter reklamen visas:
Arkitektens egna ord om stadsplaneringen i Hagastaden

”Hagastaden – en vetenskapsstad för liv och hälsa”, står det med vita bokstäver på lila plastväv som är uppspänd på ett byggstängsel. Trafiken rusar förbi på Solnavägen. En hög lyftkran rör sig långsamt i luften, några byggjobbare pausar på en betongsugga.

Vi är mitt i en framväxande stadsdel. Arkitekten Owe Swanson går runt här med blandade känslor. Är det så här framtidens stad ska se ut?

Hagastaden är ett prestigeprojekt, en utvidgning av Stockholms innerstad. En omvandling av ett ingenmansland till en ny stadsdel. Namnet Hagastaden kläcktes av pr-byrån Kreab. 2025 beräknas den nya stadsdelen vara klar.

Under tolv år hade Owe Swanson olika ledande roller i planeringen av området. Han var bland annat gemensam projektledare åt Solna, Stockholm, landstinget och Karolinska institutet. Han var också med i arkitektteamet som vann tävlingen om Nya Karolinska sjukhuset, NKS, och därefter ansvarig för sjukhusets detaljplan.

Annons

Han har varit besjälad av idén att knyta ihop Solna och Stockholm genom att däcka över trafik och skapa nya kvarter på överdäckningen.

Arkitekten har Owe Swanson har haft olika centrala roller i planeringen av den nya stadsdelen Hagastaden, som länkar samman Stockholm och Solna.
Arkitekten har Owe Swanson har haft olika centrala roller i planeringen av den nya stadsdelen Hagastaden, som länkar samman Stockholm och Solna. Foto: Simon Rehnström

Stockholm har en relativt liten innerstad, begränsad av vatten och kungliga parker. Men här, i gränslandet mellan Stockholm och Solna, fanns en möjlighet att låta innerstaden växa utan några språng över vatten. Samtidigt skulle forskning, utbildning och sjukhus integreras i staden.

Nu börjar man ana det färdiga resultatet.

– Jag har jobbat så intensivt för att få till den här överdäckningen. Men i dag när jag står här kan jag reflektera: var det rätt? Jo, det var rätt, säger han och påminner om hur det såg ut här förut, när motorvägar och järnvägsspår bildade ett stort sår i stadsbilden.

Annons

– Men bostadskvarteren gör mig bekymrad, säger Owe Swanson när vi går runt på överdäckningen som den nya stadsdelen byggs på. I norr har vi sjukhusområdet, där glasfasaden är på väg upp på St Erik:s ögonsjukhus. I söder har vi de nya bostadskvarter som växer fram på Stockholmssidan.

Under oss ligger bil- och tågtrafik i tunnlar. Det handlar om ett tunnelsystem på nära 14 hektar (vilket motsvarar ungefär 28 fotbollsplaner).

Men det är kostsamt att lägga tåg- och biltrafik i tunnlar, och att sedan bygga hus ovanpå dessa tunnlar. När Stockholms stads exploateringskontor började räkna på kostnaderna ledde detta till att exploateringsgraden i området skruvades upp.

Man säljer konserverad gröt.

Hagastaden blev inte en fortsättning på innerstaden, med dess täthet och struktur. I stället blev det en helt ny exploateringsgrad, med smalare gator, högre hus och trängre gårdar. Genom att krama så mycket så möjligt ur den centrala marken skulle Stockholms stad få intäkter till det komplicerade överdäckningsprojektet.

Annons
Norra Tornen möter den gamla innerstaden.
Norra Tornen möter den gamla innerstaden. Foto: Simon Rehnström

Owe Swanson grimaserar lite när han ser loggan längs Solnavägen.

– Man säljer konserverad gröt, man säljer dålig bostadsmiljö under täckmanteln "En vetenskapsstad för liv och hälsa". Och det har inte blivit den mixade stad som den här loggan ger uttryck för, säger han.

Vi går över på Stockholmssidan, där bostadskvarteren står tätt. De ska fortsätta bort till Norrtull. Det första kvarteret är ritat av Vera Arkitekter. Vi blickar upp mot fyra höga punkthus på 12–16 våningar med ljusa, sandblästrade betongelement. Det finns mycket fint arkitektarbete i Hagastaden, säger Owe Swanson.

Lägenheterna här är säkert alldeles utmärkta, precis som i miljonprogrammet.

Men gården, en så kallad utsläppsgård, känns som ett mörkt schakt. Det blir trångt och skuggigt.

– Det känns inte särskilt inlevelsefullt, säger Owe Swanson när vi kikar in på en annan gård, där små förskolebarn tultar omkring på hårdgjorda ytor och konstgräs.

Kan du själv tänka dig att bo här?

– Det finns områden i Stockholm som jag hellre skulle bo i, säger han.

Annons

Hur tänker du?

– Lägenheterna här är säkert alldeles utmärkta, precis som i miljonprogrammet. Men jag tycker att det saknas något i de grundläggande kvaliteterna när det gäller utemiljö, sol och ljus. Det är en täthet som inte är rimlig i vårt klimat och med de solvärden vi har.

Trånga gårdar i Hagastaden.
Trånga gårdar i Hagastaden. Foto: Simon Rehnström

Hagastaden har en exploateringsgrad som är helt ny i Sverige. Barnperspektivet fanns inte på allvar med i planeringen. Barns behov var kanske lättare att negligera i början av 2000-talet, men i dag kommer larmrapporter om att svenska barn rör sig för lite och att barnens utemiljöer blir torftiga i nybyggda områden.

Annons

Owe Swanson tycker inte att det var någon större allmän debatt om den höga exploateringen, och vad den leder till, inför de politiska besluten om Hagastaden. Diskussionen fördes mest i arkitektkretsar, säger han.

Däremot var det en livlig debatt om det som på den tiden hette Tors torn, de höga husen vid Torsplan som i dag heter Norra Tornen och ritats av holländska OMA. Det första tornet, med wellpappliknande fasad och exklusiva bostäder, är färdigt. Den trappformade silhuetten syns på långt håll.

– Ett fantastiskt elementbygge med otrolig precision. Men lyxbostäder... var det det vi skulle manifestera i den här stadsdelen?

När Oscar Properties 2013 skrev exploateringsavtal med Stockholms stad om tornen ingick fyra våningsplan med publika ytor och designmuseum i ett av tornen. Men museet försvann under resans gång; det skulle bli för besvärligt och kostsamt.

Owe Swanson konstaterar att det är skralt med kultur i Hagastaden. Här finns inte ens ett stadsdelsbibliotek, trots att en gata är uppkallad efter bibliotekspionjären Valfrid Palmgren. Det blev inte heller något av förhoppningen att få hit Nobel Center.

Annons

– Det jag såg framför mig var att vi skulle skapa framtidens stadsdel med utbildning, kultur och allt annat integrerat. Men så blev det ju inte.

Det var så politiskt känsligt, vi som jobbade med projektet fick inte ens nämna t-bana som ett möjligt alternativ.

När Hagastaden är färdigbyggd väntas 13 000 personer bo här, lika många som i Arboga eller Båstad. Området kommer att ha runt 50 000 arbetsplatser.

– Här skulle det ha varit en t-baneuppgång, säger Owe Swanson och pekar mot det nya sjukhuset. En t-banestation betraktades som en förutsättning när Hagastaden började planeras vid millennieskiftet.

KI:s nya aula, Aula Medica.
KI:s nya aula, Aula Medica. Foto: Simon Rehnström
Annons

Men nu väntas tunnelbanan öppna tidigast 2024. Owe Swanson beskriver hur t-banans förlängning från Odenplan hamnade i långbänk. SL:s styrelse kom inte till skott. Landstingspolitikerna tvekade, idéer om spårväg växte sig starkare. 2012 fick ordet tunnelbana knappast nämnas i projektet.

– Det var så politiskt känsligt, vi som jobbade med projektet fick inte ens nämna t-bana som ett möjligt alternativ.

En annan känslig fråga har naturligtvis varit det på många sätt skandalomsusade Nya Karolinska, NKS. Bygget kan liknas vid en gökunge i den befintliga KS-organisationen.

– Detta planerades ju inte tillsammans med dem som jobbade här, i stället lade man ner ett gökägg, säger Owe Swanson.

Vi följer Gävlegatans förlängning in i sjukhusområdet, och kommer till ett hus som är ett tydligt uttryck för att läkarkåren inte var med på tåget. Den gamla thoraxkliniken är kvar fast den skulle rivas. Rivningen mötte starkt motstånd bland läkarna, och det blev ett politiskt problem när detta kom ut i medierna.

2007 skrev infektionsläkaren Sven Britton en debattartikel i SvD med rubriken ”Rivningsraseri vid Karolinska". Oron spred sig.

Annons

NKS-arkitekterna fick lösa situationen genom att vrida hela det nya sjukhuskomplexet så att den gamla thoraxbyggnaden kunde stå kvar. Gatan framför sjukhuset och Akademiska stråket gavs en ny riktning. Det hela fick en del oönskade effekter för den fortsatta planeringen, säger Owe Swanson – men bevarandet av thoraxkliniken var en konsekvens av att läkarna inte involverats ordentligt i planeringen.

Fasaden är på väg upp på ögonsjukhusets byggnad.
Fasaden är på väg upp på ögonsjukhusets byggnad. Foto: Simon Rehnström

Visionerna för Hagastaden har handlat om att bygga "Världens främsta område för life science", ett nav i en framgångsrik bioregion från Uppsala till Stängnäs. Det har inte varit brist på storvulna visioner.

Men hur har det blivit?

Owe Swanson är framför allt nöjd med att två kommuner byggts samman. Men han funderar på om man verkligen utnyttjar de fantastiska förutsättningar som finns för att bygga en kreativ kunskapsstad här.

Han hade önskat sig en kunskapsstad där överdäckningen av väg och järnväg ses som en investering i hela regionens utveckling – i stället för en lokal kostnad som leder till högexploaterade bostadskvarter på överdäckningen.

Annons

– Nu får barnen som ska bo här betala ett högt pris, när man tittar in på gårdarna blir man inte glad.

Arkitekten har Owe Swanson har haft olika centrala roller i planeringen av den nya stadsdelen Hagastaden, som länkar samman Stockholm och Solna.

Foto: Simon Rehnström Bild 1 av 5

Norra Tornen möter den gamla innerstaden.

Foto: Simon Rehnström Bild 2 av 5

Trånga gårdar i Hagastaden.

Foto: Simon Rehnström Bild 3 av 5

KI:s nya aula, Aula Medica.

Foto: Simon Rehnström Bild 4 av 5

Fasaden är på väg upp på ögonsjukhusets byggnad.

Foto: Simon Rehnström Bild 5 av 5