Britta Persson samt Lisen och Emma Adbåge utanför huset från slutet av 1800-talet där Lisen bor och har sin ateljé.
Britta Persson samt Lisen och Emma Adbåge utanför huset från slutet av 1800-talet där Lisen bor och har sin ateljé. Foto: Simon Rehnström

Barnens supergrupp siktar rakt mot hjärtat

Som ett James & Karin för 2020-talet. Eller ett Doktor Kosmos för barn. Det är resultatet när barnboksgiganterna Lisen och Emma Adbåge slår sig ihop med sångerskan Britta Persson och boken ”Folk – dikt och toner om personer”.

Publicerad

Kanske är det brutala kontrasten mot Stockholms bullriga gator och svettiga tågkaos som gör det, men det känns plötsligt som att befinna sig i en idylliskt broderad bonad. Vi åker genom östgötaslättens gulnade sensommarfält i ett för trakten överraskande böljande landskap, upphämtade vid Mjölbys tågstation av illustratören och författaren Emma Adbåge. Här bor tvillingsystern Lisen Adbåge, som liksom Emma är illustratör och författare, tillsammans med sambon Jonas, whippeten Ada och den franska bulldoggen Ulla.

– Jag vet inte vad det är, men det liksom öppnar sig i bröstet när man ser de här slätterna, säger Emma och berättar att hon precis är på väg att flytta tillbaka hit, till sina rötter.

Hon och sambon Richard, som är byggnadsvårdare, har köpt en gammal skolbyggnad i samma trakt som förhoppningsvis ska vara beboelig i september. Med i bilen är även sångerskan och låtskrivaren Britta Persson från Stockholm.

Systrarna Lisen och Emma Adbåge har gett ut en mängd böcker sedan tidigt 00-tal och etablerat sig som några av den svenska samtidens mest kända barnboksförfattare. Tillsammans har de fått ta emot Lennart Hellsing-priset, Emma fick i fjol August-priset och Lisen förärades med Elsa Beskow-plaketten. Britta Persson är sångerska, rotad i indie-popen, med en av de bästa svenska rösterna.

I köket hemma hos Lisen Adbåge svansar whippeten Ada ivrigt runt stolsbenen.
I köket hemma hos Lisen Adbåge svansar whippeten Ada ivrigt runt stolsbenen. Foto: Simon Rehnström
Annons

Tillsammans har trion under cirka två och ett halvt år skapat ett projekt som består av en bok och en skiva under namnet ”Folk – dikt och toner om personer”, där Adbågarnas texter har tonsatts av Britta Persson.

– Det började väl egentligen med att jag fick barn, och kom då i kontakt med barnböcker igen, säger Britta vars son i dag är fyra år gammal.

– Och nästan alla böcker som mitt barn och jag tyckte var bäst var illustrerade av just Emma och Lisen. Samtidigt jobbade jag med en barnföreställning på Gävle Folkteater och tänkte mycket på hur man kunde förhålla sig till musik, text och bild för barn. Och då dök deras bok ”Halsen rapar, hjärtat slår, rim för 0–100 år” upp som referensmaterial. Och där kläcktes väl idén?

Annons

Skivan är producerad och inspelad av Petter Winnberg från Amason och gästas av Amanda Bergman, Nino Ramsby, Kristofer Åström och Sibille Attar. Tanken var att göra en barnskiva som kunde tilltala såväl barn som vuxna, i stil med tidlösa klassiker som James & Karins ”Djurens brevlåda” eller Jojje Wadenius “Goda’ goda’”. Britta Persson har också de senaste åren turnerat runt med duon Bröderna Lindgren och medverkat på deras skivor som har snarlikt koncept.

Foto: Simon Rehnström

Boken och skivan släpps separat och fungerar var för sig, men för den som vill kan en kombination ge en dubbel upplevelse.

– Brittas sångtolkningar har tillfört en helt ny dimension. Det är som att gå in i ett rum med samma innehåll, men i en helt annan form. Det är svårt att sätta ord på detta, för vi är så omusikaliska, men det går liksom rätt in i blodet. Man kan inte värja sig mot musik på samma sätt heller, såvida man inte håller för öronen, säger Lisen. Eller var det Emma? Jag påpekar att det möjligen kan komma att bli svårt för mig att skilja tvillingarnas röster åt när jag ska lyssna på inspelningen i efterhand.

Annons

– Det gör inget, det spelar ingen roll vem som säger vad, säger båda och skrattar.

Bokens texter och bilder är tecknade och skrivna av systrarna i tätt samarbete, efter det har Britta gjort sina egna tolkningar av bild och text, kanske strukit någon vers för att få det mer anpassat till ett musikformat.

– Deras bilder och uttryck är så omedelbara att man hör musik direkt, säger Britta.

Resultatet är ett ganska nedtonat och lugnt album där Britta Persson och en gitarr lyfts fram, även om bandet finns där i bakgrunden. Men där finns också sublimt funkiga och snabbare stunder, som påminner om inspirationen från tidigare nämnda James & Karin eller Jojje Wadenius, som i den första singeln ”Kroppens psalm.”

Lisen Adbåge, Britta Persson och Emma Adbåge vid Lisens hus strax utanför Mjölby
Lisen Adbåge, Britta Persson och Emma Adbåge vid Lisens hus strax utanför Mjölby Foto: Simon Rehnström
Annons

Emma och Lisen växte upp i ett gammalt föreningshus i Sya på den östgötska landsbygden. En liten by som sedan 1950-talet har haft en modest befolkningsutveckling, från 250 till 291 personer. I dag är den mest känd för att ortens lokala skidklubb anordnar skidtävlingar på midsommarafton, möjliggjort genom att gömma snö under bark. Mamma Pija var förskollärare, pappa Peter var kommunikatör och lillasystern Ellen har i stället för att teckna gått i mammans fotspår och blivit förskolepedagog.

– Både vår mamma och vår lillasyster har faktiskt hjälpt oss när vi gjort våra böcker. Vi har ju själva inga barn, även om Lisen nu har ett på gång, men där har vi kunnat diskutera pedagogik och fått mycket material att jobba med, säger Emma som bland annat gjort böckerna om Leni, Sven och Smulbert och pekböcker för mindre barn. Hon illustrerar även för tidningar, tidskrifter, läroböcker, gör bokomslag och har bildsatt böcker av bland andra Ulf Nilsson, Lennart Hellsing och Barbro Lindgren. Förra året tilldelades hon Augustpriset för “Gropen”, en bok som handlar om en eskalerande konflikt mellan vuxna och barn. Med tunna akvareller berättar hon om en plats och grop som fanns på riktigt under deras uppväxt, där barnen älskade att leka alltmedan föräldrarna i stället ville att de skulle spela fotboll och gunga. På ett vackert sätt berättar text och bild i harmoni om all den ilska mot vuxenvärlden som man kunde känna som barn.

Annons

Lisen Adbåge debuterade år 2000 och hennes mest kända böcker och figurer är ”Kurt och Kio”, ”Stor-Emma” och ”Koko och Bosse”. Liksom sin syster har hon samarbetat med andra författare, som Petter Lidbeck, Grethe Rottböll och Ulf Nilsson. Hon tycker, som hon själv säger, om starka färger, upprepningar och korta texter.

– Vi försökte nog dela på oss under tonåren, kan inte du göra något annat liksom? Men vi kom in på samma tecknarskola i Hofors och så råkade det bara bli så, säger Lisen.

Britta Persson är ett år äldre än systrarna Adbåge och växte upp i Vattholma, ungefär två mil norr om Uppsala. Hon skivdebuterade 2005 med ep:n “Found at home” och har sedan dess hunnit släppa fyra album med egensinnig pop. Det senaste ”If I was a band my name would be Forevers” kom 2013. Britta förklarar uppehållet med att livet och barnen kom emellan.

– Nästan all barnmusik ska vara så snabb och hetsig. Det finns väldigt få alternativ till tjo och tjim. Men när jag har turnerat runt med Bröderna Lindgren ser jag ju att det finns barn som uppskattar annat. Jag tror att det kanske kommer finnas några vuxna som kommer att tycka att den här skivan är för stillsam för deras barn, men jag vet att det finns ett behov av annan musik och text än det man matas med varje dag från tv:n, säger hon.

Annons
Barnboksförfattarna och illustratörerna Emma och Lisen Adbåge och artisten Britta Persson.
Barnboksförfattarna och illustratörerna Emma och Lisen Adbåge och artisten Britta Persson. Foto: Simon Rehnström

För närvarande jobbar Britta Persson med musiken till en större SVT-produktion, och på frågan om hon har något nytt eget album på gång blir svaret lite svävande, hon tar helst ett projekt i taget.

– Det kommer att komma ett nytt album, men jag kan inte säga så mycket mer än så. Det enda jag vet är att det antagligen kommer att låta väldigt annorlunda jämfört med mina tidigare album.

Jag själv växte upp i ett 1970-tal med Disney-album och texter som ur Dumbo: ”Barnen trodde att farsan ljög / Men man har väl sett allt som går att se / Den dagen en elefant flög”. Senare lärde jag känna vänner som i stället haft Nationalteaterns ”Kåldolmar och kalsipper” och textrader som ”Nu styr vi mot hemmet med trasiga segel / med last utav lärdom från Marx och från Hegel” som soundtrack. Men hur var det 80-tal som systrarna Adbåge och Britta Persson fostrades i?

Annons

– Fyllt av Lennart Hellsings kassettband om Krakel Spektakel. Av ”Fem myror är fler än fyra elefanter”, ”Fablernas värld” och musiken till tv-serien ”Ebba och Didrik”, den lyssnade vi jättemycket på. Och Roxette, räknas det? säger Lisen och Britta fortsätter:

– Jag har många starka minnen av musiken till ”Bröderna Lejonhjärta” och ”Ronja Rövardotter”, säger hon och konstaterar att även för henne var Nationalteatern och James & Karin en vuxenupptäckt.

Med låttitlar som ”Ensamheten/Tvåsamheten”, ”Trösthandla” och ”Döden?” behandlar ni rätt allvarliga ämnen för barn, var tanken att ta barn på allvar?

– Det finns någon sorts trygghet genom alla verser, det är inte nattsvart rakt igenom. Versen om döden slutar ju till exempel lite komiskt. Och det är väldigt mycket frågeställningar rakt igenom. Det finns inga svar, och det finns inga rätt eller fel. Ingen vet ju vad som händer när man dör, och det är kanske frågetecknen som då är trösten, säger Emma och citerar lite ur ”Döden”:

”Vad händer när man dör? / Är det som en flytt? / Hur vet man hur man gör? / Blir allting plötsligt nytt? / Har man ont och blöder? / Sjunger änglakör? / Ser man nåt som glöder? / Går man till frisör?”

Annons

– Just ämnet döden tror jag är mer läskigt för barn när vuxna undviker det. Använder uttryck som barn inte riktigt förstår, som att ”han har gått bort”. Då vet man som barn inte om han ska komma tillbaka eller inte, säger Britta.

Något som är slående i såväl Lisens som Emmas illustrationer är den myllrande detaljrikedomen, där vuxna antagligen kan upptäcka blinkningar till konstnärer som Marc Chagall, Elsa Beskow eller Vincent van Gogh, något som de hänvisar till sin uppväxt där systrarna bläddrade flitigt i en antologi som hette ”Glad konst”. Det kan röra sig om ett ansikte med bekanta drag eller en tavla på väggen i någon av bilderna.

Britta Persson och franska bulldoggen Ulla.
Britta Persson och franska bulldoggen Ulla. Foto: Simon Rehnström

– Men detaljintresset kommer även av en frågeställning om vem det egentligen är vi tecknar. Det är inte bara en person i blå byxor och röd t-shirt, utan den personen har en annan historia också. Det tror jag också vi har haft i oss båda två sedan vi var små. Vi har väl alltid vara ganska tysta av oss och mest iakttagit människor. Man lär sig väldigt mycket om personer på det sättet, nästan mer än genom att delta i ett samtal.

Annons

Ni rotar mycket i egna barndomsminnen i ert skapande, vem är mest benägen att hitta vad, är någon lite mörkare och någon lite ljusare?

– Jag är lite mer glitter och du ylle, säger Lisen.

– Du är lite mer tivoli och kalas, fyller Emma i.

– Nej, usch det där lät hemskt, säger båda i kör.

Alla som har haft småbarn vet att barn älskar repetition. Jag frågar om det är något de tänker på när de gör sina böcker, att föräldrarna kanske tvingas av sina barn att högläsa samma bok varje dag under två år.

– Jo, och då är man ju jäkligt glad att det kanske finns något där för dem också, säger Emma, skrattar och fortsätter:

– När vi var små tittade vi på ”Lilla Sportspegeln” och där fanns alltid en kortfilm med Tom & Jerry. Vi gillade inte Tom & Jerry direkt, men Gud vad vi uppskattade att ropa på pappa, så han kom springande. Vi tittade knappt på tv:n, utan snarare på pappa, för att se hur kul han tyckte att det var.

Whippeten Ada och den franska bulldoggen Ulla.
Whippeten Ada och den franska bulldoggen Ulla. Foto: Simon Rehnström
Annons

– Jag tror att det betyder mycket för ett barn att även den vuxne blir berörd. När ett barn ser att föräldern går igång på samma saker så tror jag att det uppstår en ny sorts gemenskap, som barn uppskattar. Men jag kanske snarare skulle se den här skivan som en ingång till samtal mellan barn och vuxen, om allt möjligt i livet, säger Britta.

Att teckna vardagen har blivit något av systrarna Adbåges signum genom åren. Emma har i tidigare intervjuer ställt sig själv frågan om varför hon illustrerar för barn och sagt att om hon hade varit musikalisk så hade hon kanske snarare startat ett band. Och när man lyssnar på albumet och låtar som till exempel ”Susette”, där granntjejerna Malin och Anette ser upp till den perfekta Susette som har fina kritvita sidenkläder och saknar skrubbsår på sina händer, men som sitter där bakom en gardin och inte vill leka finns där en socialrealistisk ton som påminner om Doktor Kosmos, fast kanske saknar just den där riktigt mörka slutknorren.

– Oj tack, det är en sån komplimang för oss. Vi har lyssnat jättemycket på Doktor Kosmos, exempelvis ”Bredäng centrum” som är så fantastisk, den är liksom Stockholm för mig. Och då har jag inte ens varit i Bredäng. Det finns något så himla fint och vardagsbetraktande i den låten, och det är väl just det som intresserar och tilltalar oss, säger Emma.

Annons
”Jag är lite mer glitter och du ylle”, säger Lisen Adbåge (till vänster) till sin syster Emma Adbåge (mitten).
”Jag är lite mer glitter och du ylle”, säger Lisen Adbåge (till vänster) till sin syster Emma Adbåge (mitten). Foto: Simon Rehnström

Musik är idag via tjänster som exempelvis Spotify långt mer lättillgängligt än böcker, som kan vara rejält dyra, och som dessutom blir lidande i konkurrens med snabba, rörliga bilder i kanaler som Youtube. Har ni några tankar kring detta, runt den sociala aspekten och vilka föräldrar som har råd att köpa vad?

– Vi tänker aldrig någonsin på målgrupp med våra böcker, vilket gör att vi kanske tänker på alla målgrupper samtidigt. Men när vi är ute och pratar brukar vi alltid säga att boken finns att låna på biblioteket. Det är klart att det är de som har pengar som köper, just den grejen är svår för oss att styra, säger Emma. Britta fortsätter:

– Men vi har ju försökt att få ihop ett medium där musik och bilder får en naturlig plats att mötas. Och snart kommer det att komma animerade videos till låtarna. På Youtube, så då blir alla barn nöjda.

I köket hemma hos Lisen Adbåge svansar whippeten Ada ivrigt runt stolsbenen.

Foto: Simon Rehnström
Foto: Simon Rehnström

Lisen Adbåge, Britta Persson och Emma Adbåge vid Lisens hus strax utanför Mjölby

Foto: Simon Rehnström

Barnboksförfattarna och illustratörerna Emma och Lisen Adbåge och artisten Britta Persson.

Foto: Simon Rehnström

Britta Persson och franska bulldoggen Ulla.

Foto: Simon Rehnström

Whippeten Ada och den franska bulldoggen Ulla.

Foto: Simon Rehnström

”Jag är lite mer glitter och du ylle”, säger Lisen Adbåge (till vänster) till sin syster Emma Adbåge (mitten).

Foto: Simon Rehnström