Annons

Det svenska hatet. En berättelse om vår tidBedrägeriet bakom kulisserna hos Sverigedemokraterna

Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson intervjuas på partiets dag i Almedalen.
Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson intervjuas på partiets dag i Almedalen. Foto: Janerik Henriksson/TT

Rasismen bubblar under ytan i Sverige­demokraterna. Gellert Tamas ”Det svenska hatet” är en viktig inlaga om det som partiet försöker dölja. Men här finns också problem, bland annat med källorna, skriver Sam Sundberg.

Under strecket
Publicerad

Gellert Tamas (född 1963) är författare, journalist och dokumentärfilmare. Hans bok ”Lasermannen” från 2002 har översatts till ett dussin språk och blivit både tv-serie och teaterpjäs.

Foto: Ester SorriBild 1 av 1

Det svenska hatet. En berättelse om vår tid

Författare
Gellert Tamas
Genre
Sakprosa
Förlag
Natur & Kultur
ISBN
9789127148963

550 s.

Sverigedemokraterna är inte vad de utger sig för att vara. När partitoppar nätmobbar en mörkhyad 15-åring för att han ser äldre ut än han är, är det bara ett exempel bland många på hur rasismen bubblar upp ur partiets mörka vatten. Och när Aftonbladet i helgen avslöjade att Jimmie Åkesson ville tigga pengar till partiet från en känd högerextremist så är det bara den senaste i en lång rad episoder där partiet skyltat med ett förhållningssätt – respektabelt, ickerasistiskt, fredligt, sanningstroget – för att bakom kulisserna resonera på ett helt annat vis. Om det machiavelliska dubbelspelet undgått någon ända till nu så sammanställer Gellert Tamas partiets historia av systematiska bedrägerier mot väljarna med iskall precision i ”Det svenska hatet”.

Sedan ”Lasermannen” (2002), om den rasistiske terroristen John Ausonius och det samhälle han verkade i, har Tamas varit en av våra absolut främsta granskare av det svenska hatet. Förväntningarna på den nya boken är därför höga. Upplägget är ett brett försök att skildra framgångarna för främlingsfientligheten i Sverige genom en närstudie av Sverigedemokraterna, och i synnerhet en av deras mest tongivande profiler: Kent Ekeroth.

Annons
Annons

Gellert Tamas (född 1963) är författare, journalist och dokumentärfilmare. Hans bok ”Lasermannen” från 2002 har översatts till ett dussin språk och blivit både tv-serie och teaterpjäs.

Foto: Ester SorriBild 1 av 1

Tamas kartlägger partiets ansträngningar för att bli rumsrena nog för Sveriges riksdag, hur de skakar av sig antisemitismen för att ersätta den politiskt omöjliga fienden judarna med mer politiskt gångbara fiender som muslimer och invandrare. Partiet skrivs in i en europeisk kontext av rädsla och motsättningar, där Bosnienkriget träder fram som ett varnande exempel på vad som händer när extremister på två sidor får tillräckligt mycket inflytande för att samhället ska förfalla i våld.

Gellert Tamas (född 1963) är författare, journalist och dokumentärfilmare. Hans bok ”Lasermannen” från 2002 har översatts till ett dussin språk och blivit både tv-serie och teaterpjäs.
Gellert Tamas (född 1963) är författare, journalist och dokumentärfilmare. Hans bok ”Lasermannen” från 2002 har översatts till ett dussin språk och blivit både tv-serie och teaterpjäs. Foto: Ester Sorri

Korsklippningen mellan fasorna under 1900-talets europeiska krig och det groende främlingsfientliga hatet i Sverige under 1990- och 2000-tal är effektiv. Det biografiska rotandet i Kent Ekeroths barndom är å andra sidan mindre fruktsamt. Undersökningen av hur Ekeroths övertygelser formats från uppväxten och framåt är ett spännande journalistiskt projekt. Ekeroth är en av de främsta företrädarna för en av de starkaste politiska krafterna i Sverige det senaste decenniet, och får tåla närgången granskning. Men resultatet håller dessvärre inte måttet.

Att Kent Ekeroths judiska härkomst och starka engagemang i counterjihadrörelsen spelat roll för Sverigedemokraternas omsvängning från antisemitism till islamofobi är naturligtvis intressant. Men de kvasipsykologiska beskrivningarna av hur Ekeroth inte var tillräckligt intresserad av tjejer när han gick på högstadiet, eller satt mycket med sin dator, är simpla penseldrag för att teckna en särlings karikatyr.

Annons
Annons

Här finns också ett problem med källor. De flesta är anonyma, och de tillmäts stor betydelse oavsett om deras påståenden går att belägga eller ej. En nyckelkälla, Daniel Assai, som varit tjänsteman på Sverigedemokraternas kansli, framträder å andra sidan med namn. Han är en fantastisk källa som avslöjar spelet bakom kulisserna under exempelvis järnrörsskandalen. Frågan är bara om han är en för fantastisk källa.

Flera journalister, som hör till de främsta granskarna av SD, säger till mig att de skulle akta sig för att förlita sig alltför tungt på Assais utsagor. Gellert Tamas tycks inte dela deras försiktiga hållning, istället friskriver han sig ansvar i efterordet, där han hävdar att han med boken vill ”ge läsaren en möjlighet att – utifrån en kritisk läsning – själv dra sina slutsatser”. Det är inte befriande ödmjukhet, utan ett fegt sätt att inte stå upp för den bild han just ägnat 500 sidor åt att måla upp.

Genom att fokusera så starkt på Ekeroth och Sverigedemokraternas ledning – tämligen extrema typer – underlåter Tamas också att genomlysa det samhällsklimat som format en grupp så stor som 20 procent av befolkningen, som är måttligt intresserad av politik men som kan tänka sig att rösta på Sverigedemokraterna. Hur främlingsfientligheten fått så starkt fäste i vårt land är en viktig berättelse om samhällsutvecklingen under de snart 25 år som gått sedan John Ausonius framfart. Den återstår fortfarande att berätta.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons