Annons

”Befria konsten från moraliska pekpinnar”

Louise Erixon (SD), kommunstyrelsens ordförande Sölvesborg, och Aron Emilsson (SD), kulturpolitisk talesperson.
Louise Erixon (SD), kommunstyrelsens ordförande Sölvesborg, och Aron Emilsson (SD), kulturpolitisk talesperson.

KULTURDEBATT | Kulturminister Amanda Lind kallade Sölvesborgs beslut att stoppa inköp av utmanande samtidskonst för ”ett skräckexempel” på politisk styrning av konsten. Louise Erixon och Aron Emilsson från SD slår tillbaka: ”Den offentligt finansierade konsten i Sölvesborg är friare från politiska pekpinnar än tidigare.”

Under strecket
Publicerad

Alla konstformer är verktyg för människan att uttrycka sig genom. Det är möjligt att genom konsten kommunicera många olika saker, från trygghet och samförstånd till provokation och konfrontation. Oavsett syfte med kommunikationen är den, och ska vara, skyddad av yttrandefriheten. Det innebär dock inte att den per definition är berättigad till offentliga skattemedel – oavsett om det handlar om menskonst eller rondellhundar.

Det är dags att kulturministern börjar leva som hon lär.

Att Sölvesborg nu ska prioritera klassisk och tidlös konst tycks ha provocerat Amanda Lind till den grad att hon beskriver staden som ett skräckexempel, en början på slutet för den fria konsten. Risken är, menar Lind, att konsten blir ett verktyg för verklighetsfrånvända auktoritära regimer med en irrationell längtan efter moralisk renhet.

Vi är ett parti som alltid strävar efter att ha båda fötterna i verkligheten, redo att stöta och blöta alla frågor i vårt samhälle.

Det är tydligt att kulturministern åsyftar att detta skulle vara Sverigedemokraternas mål, samtidigt sitter hon i en regering med behörigt avstånd från folklig förankring – en regering som in i det sista undvikit att diskutera svåra frågor eller fatta svåra beslut för att framstå som moraliskt fläckfria.

Annons
Annons

Vi är ett parti som alltid strävar efter att ha båda fötterna i verkligheten, redo att stöta och blöta alla frågor i vårt samhälle. Det betyder att vi även diskuterar offentlig gestaltning och hur miljön i det offentliga rummet bör se ut, eller kanske snarare inte ska se ut. Provokativ konst blir lätt politisk och många i vårt samhälle upplever att mycket av den konst som köps in, så som menskonsten, har en uppfostrande underton med moraliska pekpinnar.

Vi menar att skattemedel inte ska användas på det sättet. Samtidigt betonar vi att konsten ska stå fri, och att det ska vara upp till var och en att med egna medel uttrycka sig fritt. Provocerande konst som försöker säga oss något om världen ska alltid få finnas. Däremot är det ingen rättighet att få göra vad man vill med offentliga medel eller på offentliga platser.

Innan Sverigedemokraterna tog över makten i Sölvesborg var konstinköpen i allra högsta grad politiskt styrda. Genom ett politiskt fastslaget reglemente styrdes inriktning av konsten i detalj. Vilka införde detta reglemente? S, V och MP – kulturministerns egna parti. Det rimmar ohyggligt dåligt med Amanda Linds ord om ”armlängds avstånd”.

Varsågod, kulturminister Lind, vi bjuder på den.

Att Sölvesborg istället förordar klassisk konst som harmoniserar med kommunens historia, lokala identitet och fysiskt bebyggda miljö, innebär att den offentligt finansierade konsten i Sölvesborg är friare från politiska pekpinnar än tidigare. Kulturministern bör egentligen vara mer nöjd än någonsin över vår konservativa förändring.

Annons
Annons

Genom vår nya inriktning har marknadens intresse för den provocerande och känsloupprörande samtidskonsten ökat, och genom detta även finansieringsintäkterna. Nu handlar det inte om armlängds avstånd mellan politik och konst längre, nu handlar det snarare om en mils avstånd vilket gör att konsten är friare än någonsin. Varsågod, kulturminister Lind, vi bjuder på den.

Det är tydligt att regeringen och kulturministern blir provocerade av vårt sätt att tänka. De känner att den egna kontrollen över den ”fria konsten” är hotad när konsten får en mer folklig förankring. En ökad medborgardialog och folklig förankring i gestaltningen av den gemensamma miljön kommer att minska provokation och polarisering – och istället öka sammanhållningen och välmåendet. Det är positivt. Vi är många som hellre ser en gemensam miljö där konstens skönhetliga värden står i centrum snarare än provokation som egenvärde. Det är så vi uppnår en konstpolitik utan moraliska pekpinnar.

Aron Emilsson (SD), kulturpolitisk talesperson

Louise Erixon (SD), kommunstyrelsens ordförande Sölvesborg

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons