Annons

”Befria lärarna från skolans dubbelkommando”

Att låta staten återta huvudansvaret för skolan skulle innebära ökad likvärdighet för eleverna och tydligare styrning, samt återge lärarprofessionen ett större oberoende. Det skriver Jan Björklund, partiledare för Liberalerna.

Publicerad
Liberalernas partiledare Jan Björklund.
Liberalernas partiledare Jan Björklund. Foto: Tomas Oneborg

DEBATT | SKOLAN

Inget är viktigare än skolan för att varje människa ska få möjligheter att växa. Genom att erövra kunskap vidgar en ung människa sina vyer, upptäcker nya sidor hos sig själv och vågar sätta upp höga livsmål.

En skola med tydliga kunskapsmål, höga förväntningar och tidigt stöd ger alla elever chansen. Därför är skolan det viktigaste för att ungas framtid inte ska styras av deras bakgrund.

För mig är detta något djupt personligt. Jag växte upp i ett litet industrisamhälle i en familj utan studietradition. Det var en trygg uppväxt. Men det var tack vare skolan och lärarna som jag blev medveten om att jag kunde välja andra livsvägar än de som fanns hemma i Skene. Det statliga huvudansvaret för skolans verksamhet gav mig samma chans som alla andra elever i Sverige.

Annons

Men sedan ett drygt kvartssekel är läget annorlunda. Ett av de mest skadliga besluten för svenskt skolväsende skedde 1989, när dåvarande skolminister Göran Persson (S) drev igenom att kommunerna fick det fulla ansvaret för genomförandet av skolans verksamhet.

Beslutet togs i hård konflikt med lärarkåren. Lärarnas Riksförbund varnade för att kommunerna skulle förvalta sitt uppdrag alltför olika och att det skulle gå ut över eleverna. Dessutom varnades för att läraryrkets status skulle falla och att lönerna skulle urholkas.

På punkt efter punkt fick lärarna rätt. Kommunaliseringen har inneburit oklart ansvarsutkrävande, alltför stora skillnader och sämre status för lärarna. Sedan beslutet om kommunaliseringen har skolans kunskapsresultat fallit kraftigt.

Alliansregeringen genomförde på Liberalernas initiativ stora förändringar för att lyfta skolan. Lärarutbildningen har lagts om. Tidigare betyg har införts. Ett system med lärarlegitimation är på plats. Men för att på allvar lyfta skolan behöver huvudansvaret över de offentliga skolorna ligga hos staten.

De avgörande bristerna i det kommunala huvudmannaskapet kan sammanfattas i dessa punkter:

Oklart ansvarsutkrävande.

I tjugo års tid sjönk Sverige i internationella kunskapsmätningar, men vem tog ansvaret? Hur ska ansvarsutkrävande kunna ske när det offentliga skolväsendet är uppdelat på 290 kommunala huvudmän?

Den nationella skolkommissionen satte fingret på denna punkt när den i sitt slutbetänkande 2017 konstaterade att svensk skola kännetecknas av allvarliga systemsvagheter och sviktande kapacitet och ansvarstagande hos många skolhuvudmän. I klartext: många kommuner klarar helt enkelt inte av uppgiften att organisera ett eget skolväsende.

Det beror förstås inte på ond vilja, utan på att kommunerna gavs ett omöjligt uppdrag. Staten hade abdikerat från skolans huvuduppgift – kunskapsförmedling.

Vill vi att alla elever ska gå i en skola med kunskapsfokus och höga ambitioner är det statens ansvar att formulera målen och undervisningens innehåll. Då ska huvudmannaskapet ligga hos staten.

Alltför stora skillnader.

Att 290 kommuner fått beslutanderätten över genomförandet av skolverksamheten har drivit på ökade skillnader. De flesta skolor i Sverige, kommunala som privata, fungerar bra. Problemet är att det inte ser ut så överallt.

Genom kommunaliseringen har vi skapat ett Sverige där bostadsorten avgör dina möjligheter att få en bra skolgång. Så vill vi liberaler inte ha det. Varje människa ska ha samma chanser oavsett bakgrund, oavsett bostadsadress.

När det gäller frågor om hur stora skolbyggnaderna ska vara och hur skolgårdarna ska se ut är det rimligt att det får finnas lokala variationer. Men när det gäller kunskapsinnehållet och lärarnas förutsättningar är det vårt gemensamma ansvar att villkoren är likvärdiga i hela landet.

Sjunkande lärarstatus.

Med kommunaliseringen flyttades en av Sveriges största akademikergrupper över till kommunerna. I sina memoarer skriver Göran Persson att han förstod lärarkårens motstånd, eftersom läraryrkets status skulle sjunka. Så blev det också.

Efter kommunaliseringen fortsatte lärarnas löner att halka efter andra yrkesgrupper. Först på senare tid, efter Liberalernas och Alliansens karriärlönesatsningar och ökad lönekonkurrens, har lönerna börjat öka.

En motivering för att förändra huvudmannaskapen var att stärka lärarnas ställning. Men makten decentraliserades inte till lärarprofessionen utan till kommunpolitiker och kommunala chefstjänstemän.

I dag lever svenska rektorer och lärare i ett korstryck där de utsätts för otaliga detaljbeslut från den lokala politiken och byråkratin, samtidigt som de ska förhålla sig till de nationella styrdokumenten. Ett av de viktigaste skälen för att staten ska återta ansvaret är att befria lärarna från detta dubbelkommando.

Kanske invänder någon att ett förstatligande inte tar bort risken för detaljstyrning från statlig nivå. Jag vill då påpeka att dagens situation gör skolan till föremål för styrning av 291 folkvalda församlingar: riksdagen och 290 kommunfullmäktige. Att gå från 291 till 1 ökar förutsättningarna för att stärka läraryrkets självständighet.

Liberalerna vill ha ett modernt statligt huvudmannaskap. Det betyder bland annat att rektorer och lärare ska vara anställda av staten. Kommunala skolor och fristående skolor ska få elevpeng direkt från staten, anpassad efter lokala förutsättningar som lokalkostnader och socioekonomisk bakgrund. Stegvisa reformer kan göras på vägen dit, bland annat regler om att kommunernas skolpeng för undervisnings- och elevvård inte får underskrida en viss nivå.

Att låta staten återta huvudansvaret för skolan skulle innebära ökad likvärdighet och tydligare styrning. Det skulle också vara en tydlig markering av skolans vikt för hela samhället, och återge lärarprofessionen ett större oberoende. Därför fortsätter Liberalerna att arbeta för att ansvaret för skolan ska ligga hos staten.

Jan Björklund
partiledare för Liberalerna

Annons
Annons

Liberalernas partiledare Jan Björklund.

Foto: Tomas Oneborg Bild 1 av 1
Annons
Annons
Annons
Annons