Annons

Hetaste ubåtsbeviset var signal till SMHI:s boj

Under 2014 begicks en intensiv ubåtsjakt i Stockholms skärgård. Det hetaste beviset – som klassades som ”bekräftad ubåt” – visar sig dock vara en signal till SMHI:s havsboj i Östersjön.
Under 2014 begicks en intensiv ubåtsjakt i Stockholms skärgård. Det hetaste beviset – som klassades som ”bekräftad ubåt” – visar sig dock vara en signal till SMHI:s havsboj i Östersjön. Foto: Lars Pehrson och Per Olsson/SMHI

SvD AVSLÖJAR | Den ”bekräftade ubåten” från jakten i Stockholms skärgård 2014 var ingen ubåt – utan en ljudsignal till SMHI:s havsboj i Östersjön. Det kan SvD nu avslöja.

I samband med att bojen skulle bärgas mitt under jakten skickades en kodad signal för att få upp den till ytan. En svensk ubåt i området tolkade av misstag ljudet som en kränkande ubåt.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

Försvarminister Peter Hultqvist är på Musköbasens nyinvigning.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman Bild 1 av 2
Foto: Per Olsson Bild 2 av 2

Den här veckan i oktober är det fem år sedan ”Operation Örnen” inleddes på svenskt inre vatten.

Vid en presskonferens i Rosenbad månaden efter slog ÖB Sverker Göranson utan reservationer fast ”att en mindre ubåt kränkt svenska vatten”:

– Den avgörande observationen är gjord av Försvarsmaktens sensorer. Den möjliggjordes av ett kvalificerat operativt uppträdande. Observationen uppfyller kraven för den högsta bedömningsnivån, bekräftad ubåt.

Enligt ÖB fanns det ingen tvekan om vad som hade hänt:

– Jag skulle inte göra detta konstaterande om jag inte var helt säker.

Regeringen instämde i ÖB:s bedömning:

– Den kränkning som skett av svenskt territorium är grov och allvarlig, sa försvarsminister Peter Hultqvist (S).

– Vi kommer att försvara vår territoriella integritet med alla tillgängliga medel, förklarade statsminister Stefan Löfven (S).

Fem år efter ubåtsjakten i Stockholms skärgård kan SvD nu avslöja vad den ”avgörande observationen” egentligen rörde sig om. Personer med insyn i händelseförloppet kan med hänsyn till sekretessen enbart uttala sig anonymt.

Annons
Annons

Försvarminister Peter Hultqvist är på Musköbasens nyinvigning.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman Bild 1 av 1

Ett av SMHI:s uppdrag är att bedriva meteorologiska och oceanografiska mätningar i omkringliggande havsvatten: temperaturskiftningar, vindförhållanden, salthalter, och vågrörelser etc. Till sin hjälp har man två havsbojar utrustade med sensorer. Den ena finns i Skagerack på Västkusten.

Den andra havsbojen är placerad i Östersjön. Det är en så kallad ODAS-boj (Oceanographic Data Acquisition Buoy). Den ägs och drivs av SMHI med delfinansiering från Försvarsmakten, som köper underlag för att få prognoser och varningar. Positionen är ute i havet öster om Huvudskär.

Hösten 2014 rapporterades att det var fel på havsbojen i Östersjön. SMHI hade då förlorat inkommande data, masten var skadad och kablar från vind- och temperaturmätare hängde lösa i vattnet.

För att bärga bojen och ta in den för reparation och service anlitade SMHI Sjöfartsverkets underhållsfartyg, M/S Fyrbyggaren. På fartyget finns en däckskran för tunga lyft.

 Försvarminister Peter Hultqvist är på Musköbasens nyinvigning.
Försvarminister Peter Hultqvist är på Musköbasens nyinvigning. Foto: Magnus Hjalmarson Neideman

Mitt under ”Operation Örnen” satte M/S Fyrbyggaren kurs ut mot Östersjön för att plocka upp ”Havsboj Huvudskär ost” ur havet.

Fartyget lämnade kaj i Stockholm tidigt på morgonen tisdagen den 21 oktober.

Vid 10.35 var fartyget framme vid havsbojen och låg kvar till bärgningen var genomförd och återresan mot Stockholm inleddes vid 12.33, vilket framgår av AIS-data (Automatic Identification System) från M/S Fyrbyggarens transpondrar.

Annons
Annons

När havsbojen utanför Huvudskär bärgades var Per Olsson på SMHI ansvarig för driften av bojen och med ombord på M/S Fyrbyggaren:

– Ja, jag kommer ihåg det här tillfället nu när jag har tittat i mina anteckningar, säger han fem år senare.

Vad hade hänt?

– Bojen hade med största sannolikhet blivit påkörd.

För att ta upp tunga bojar ur vattnet kan ett system med så kallad akustisk release användas.

– Ja, det var så vi gjorde, det var första året vi hade akustisk release.

Hur går det till?

– Man åker ut till platsen och så har man en sändare, så skickar man en signal ner, en bokstavskombination som man har ställt in på den här releasen innan. Då får man svar från den och då öppnar den en motordriven krok som sitter där så att bojen kommer upp till ytan.

Vid tidpunkten för bärgningen av havsbojen utanför Huvudskär pågick ubåtsjakten i Stockholms skärgård för fullt.

En svensk ubåt som deltog i operationen fanns i området vid Ornö och Utö i höjd med Berga örlogsbas och Musköbasen. Den var av den äldre Södermanlandklassen från slutet av 1980-talet, uppgraderad i början av 2000-talet.

Nu låg ubåten och spanade och lyssnade efter en inkräktare vid det norra utloppet från Horsfjärden och Mysingen. Rakt ut mot öppet hav från Muskö förbi Huvudskär fanns SMHI:s havsboj.

En annan svensk ubåt av den modernare Gotlandsklassen låg i Landsortsdjupet, Östersjöns djupaste punkt flera mil söder ut, och lyssnade efter en eventuellt kränkande ubåt som kunde tänkas försöka smita ut på öppet vatten genom det södra utloppet vid Mällsten och Danziger gatt.

När M/S Fyrbyggaren sände den kodade ljudsignalen till havsbojens akustiska release blev det en registrerad träff i Södermanlandubåtens sensorer. Samtidigt begicks ett misstag.

Annons
Annons
Foto: Per Olsson Bild 1 av 1

– Ubåten lyssnade inåt mot land för att upptäcka om det var någonting som var på väg ut på öppet vatten. Då hördes det där ljudet och då misstog man sig och kopplade inte att ljudkällan fanns åt ett annat håll. Det visste man inte då, men den här inspelningen lurade alla till en början, säger en person med god inblick.

Slutsatsen av den preliminära analysen i Högkvarteret blev att det rörde sig om en säker kränkning.

Vid presskonferensen i Rosenbad nämnde ÖB inget om att ljudupptagningen kom från en svensk ubåt när det avgörande beviset för en kränkning redovisades – det bedömdes vara en kvalificerat hemlig uppgift. Några tecken på att något hade gått snett fanns inte då.

Men när analysarbetet fortsatte under ledning av den Marintaktiska staben i Högkvarteret började övertygelsen om inspelningen från Södermanlandsubåten svikta. Insikten om att man hade begått ett misstag och att det kunde röra sig om en annan ljudkälla – ”ett annat föremål i vattnet”, som det beskrivits – kom krypande.

– Ljudet undersöktes på alla tänkbara sätt med data från olika källor under lång tid, men det hjälpte inte. I princip fanns det fortfarande bara ett band med ett inspelat ljud som var bristfälligt dokumenterat, det gick inte att att verifiera i vilken riktning inspelningen hade gjorts, säger en initierad person.

Foto: Per Olsson
Annons
Annons

Lösningen fanns i Landsortsdjupet – i den modernare Gotlandsubåtens sensorer. Den ubåten är mer avancerad och har bättre inspelningsutrustning. Analytikerna lyckades trots det långa avståndet till slut sålla fram och urskilja samma ljudsignal som Södermanlandsubåten hade spelat in – men nu var riktningen en annan.

– På den här hårddisken fanns en exakt bäring mot en punkt utanför Huvudskär där SMHI hade en mätboj som försvaret också utnyttjar. Bojen hade gått sönder och det visade sig att SMHI hade gått ut med ett fartyg för att plocka in den. När referensljudet stämde med de båda svenska ubåtarnas inspelningar var saken klar. Det var ingen kränkande ubåt utan signalen till SMHI:s boj.

För försvarsledningen och regeringen kom beskedet i maj 2015 som en chock. Utåt förblev det tyst. Först fyra månader senare informerades riksdagen.

Då hade försvarsbeslutet 2015 med ökade anslag på tio miljarder och förstärkta resurser till ubåtsjakt passerats i mitten av juni. Likaså ubåtsaffären i slutet av juni mellan staten och Saab om två nya A26-ubåtar och halvtidsmodifiering av två ubåtar av Gotland-klass, totalt värd 8,6 miljarder, enligt kontraktet med Försvarets Materielverk (FMV).

I den kvalificerat hemliga slutrapporten till regeringen i september 2015 vidhöll försvaret att det hade skett en kränkning av svenskt inre vatten, likaså i det pressmeddelande som skickades ut under rubriken ”Utom allt rimligt tvivel”. Slutsatsen ansågs vara ”bättre underbyggd” än i Rosenbad.

I försvarsutskottet i slutet av september fick ledamöterna bara veta att det avgörande beviset hade spruckit och hade ”en annan förklaring”. I övrigt teg både ÖB och försvarsministern om vad som hade hänt.

När det bärande beviset var borta betonades andra observationer, 21 bedömdes ”som särskilt intressanta”. Vissa hade under analysarbetet ”fått en högre klassificering”. Slutsatsen blev att ”den samlade mängden observationer i området ger en mycket hög konfidensgrad” – sannolikhet för en kränkning.

– Man kan inte slå ihop flera observationer och få fram ett högre värde, man måste titta på var och en för sig och här finns det nu inget på den högsta nivån, det är ett rent konstaterade, säger en person med insyn i materialet.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons