Annons

VårofferBenke Rydman skapar vattendans med ös till max

”Våroffer” med 20 streetdansare och 5 000 liter vatten.
”Våroffer” med 20 streetdansare och 5 000 liter vatten. Foto: Håkan Larsson

”Våroffer” är ett jättekliv framåt för Benke Rydman som koreograf. Tjugo streetdansare går i klinch med Stravinskijs vidunderliga rytmer i en imponerande, vattenrik show.

Under strecket
Publicerad

”Våroffer” i koreografi av Fredrik Benke Rydman som i första akten dansar med en industrirobot.

Foto: Håkan LarssonBild 1 av 2

Ensemblen dansar i vatten i ”Våroffer”.

Foto: Håkan LarssonBild 2 av 2

Våroffer

Genre
Dans
Medverkande
20 streetdansare
Var
Kulturhuset Stadsteatern
Koreografi
Fredrik Benke Rydman

Kompositör akt 1: Johan Liljedahl. Kompositör akt 2: Igor Stravinskij. Scenograf: Lars Östbergh. Kostym: Lehna Edwall. Ljus: Palle Palmé

Vi skriver 2018 och Stravinskijs moderna balettklassiker ”Våroffer”, från 1913, är en vital åldring som upplevt mer än hundratalet tolkningar genom åren. Flera svenska koreografer – till exempel Mats Ek, Ulf Gadd, Jeanette Langert och Pontus Lidberg – har gett sig i kast med baletten, inspirerade av Stravinskijs makalösa komposition. Nu ger Fredrik Benke Rydman baletten sin tribut, med en storskalig uppsättning på Kulturhuset Stadsteaterns stora scen. Mäktig scenografi och tjugo flexibla och samstämda streetdansare intar scenen.

Det är inte första gången som Rydman tar sig an en klassiker och han har lärt av föregående uppsättningar. I ”Svansjön” hittade han en rak, tydlig känslolinje – en appell för kärleken. I ”Eldfågeln” – också den till musik av Stravinskij – testade han med gott resultat sin kapacitet som koreograf för stor ensemble. I ”Nötknäpparen” gick han vilse i en alltför snårig och ordrik struktur. I ”Våroffer” tar han ett stadigt grepp om sitt koncept och styr ut i rikliga vattenmassor utan att förlora sitt mål ur sikte.

Annons
Annons

”Våroffer” i koreografi av Fredrik Benke Rydman som i första akten dansar med en industrirobot.

Foto: Håkan LarssonBild 1 av 1
”Våroffer” i koreografi av Fredrik Benke Rydman som i första akten dansar med en industrirobot.
”Våroffer” i koreografi av Fredrik Benke Rydman som i första akten dansar med en industrirobot. Foto: Håkan Larsson

Men akt 1 är en nykomponerad duett, som skildrar mötet mellan en människa och en robot. Med ”Våroffer” har den inte mycket att göra, det skulle i så fall vara temat naturkrafter. Benke Rydman tar temperaturen på människans framtidstro och ställer inledningsvis konflikten mellan Människan och Roboten på sin spets.

Rydman förkroppsligar den naiva människan som godtroget bejakar tekniken, vilket blir hans undergång. Snart uppstår en spänning mellan de två och ”dansen” som följer engagerar på flera plan. Kan de förstå varandra, i bemärkelsen avläsa varandras rörelser? Kan en robot tänka och känna? Har den en egen vilja?

Kan en robot tänka och känna? Har den en egen vilja?

Frågor som ställdes också i tv-serien ”Äkta människor” (och även i Ludvig Daaes möte med roboten Alex i ”The most human” på MDT i våras). Benke Rydman har gått grundligt tillväga och lärt känna en industrirobot på ABB i Västerås. Den står nu på scenen och låter sig klappas och är ganska rörande med sin trubbiga metallnos. Benke pyntar med humor, men i den tvekamp som uppstår kommer den konstruerade intelligensen till korta. Det finns, menar Rydman, en gräns för hur långt samspelet mellan tekniken och människan kan nå. Är tekniken ett hot eller en möjlighet?

Annons
Annons

Ensemblen dansar i vatten i ”Våroffer”.

Foto: Håkan LarssonBild 1 av 1
Ensemblen dansar i vatten i ”Våroffer”.
Ensemblen dansar i vatten i ”Våroffer”. Foto: Håkan Larsson

Efter paus intas scenen av 20 streetdansare som går i klinch med Stravinskijs vidunderliga rytmer, lockropen från ljusa fagotter och mäktiga hornstötar. Åskådarna på första bänk förses med regnrock och huva för nu blir det vattendans med ett ös till max.

Benke Rydman behärskar suveränt den stora gruppen som oförskräckt möter vattenkraften i härligt fysiska urladdningar. I fonden strömmar ett rökigt vattenfall och dansarna skottar upp kaskader med starka armar. En gigantisk snedställd spegel ger åskådarnas hisnande perspektiv som får dansarna att förmeras och koreografin att slå ut i full blom i vackra mönster och formationer.

Rydman har hämtat inspiration från Maurice Béjarts berömda 1950-talsversion och Alexander Ekmans vattendans i ”A Swan lake” för Oslooperan. På Kulturhuset Stadsteatern åker dansarna kana och glider som projektiler genom vattnet, de stampar och skakar, rör sig frontalt mot publiken.

En rödklädd gestalt blir gruppens offer men Benke Rydman följer inte den ursprungliga intrigen utan rör sig fritt i sin egen version. Lars Östberghs uppslagsrika scenografi harmonierar med Palle Palmés gnistrande ljusspel och det hela är stor, lustfylld show. ”Våroffer” är ett jättekliv framåt för Benke Rydman som koreograf, dansarna imponerar och Kulturhuset Stadsteatern har fått en säker publiksuccé.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons