Annons

Benny Fredriksson subtilt och känslostarkt hyllad

Benny Fredriksson hyllades på stora scenen med ett omväxlande program från moll till dur.
Benny Fredriksson hyllades på stora scenen med ett omväxlande program från moll till dur. Foto: Markus Gårder

En ivrig entusiast som slogs för kulturen – så vill många minnas Benny Fredriksson .En kall marskväll kom beskedet att han tagit sitt liv efter att först ha avgått som vd för Kulturhuset Stadsteatern. Under måndagen var det möjligt för anställda, vänner och publik att hedra minnet av honom.

Under strecket
Publicerad

En mässa först, sedan en show. Vemod och energi, sorg och beslutsamhet. Så hyllades teatermannen Benny Fredriksson, med en iscensättning skapad som två akter. Den första förlagd till den vackra Jacobs kyrka. Den andra på Kulturhuset som bjöd på en föreställning som kom att börja med en sorgmarsch men avslutades med en euforisk räcka musikalnummer.

Leif Andrées trygga närvaro återkom med jämna mellanrum.

Ett foto av Benny Fredriksson stod vid ingången till Jacobs kyrka – bredvid vaser med enstaka prästkragar, som en gles svensk sommaräng. Just den känslan kom att leva under kyrkoakten. Enkelhet. En stilla, behärskad och mycket värdig sorg: mollackord, folkvisor och dikter – massor av dikter. Leif Andrées trygga närvaro återkom med jämna mellanrum. Att han fick fungera som länk mellan inslagen var ingen slump. Just som Benny Fredriksson kommer han från söderförort, med samma engagemang för att sprida kultur till alla, och göra teater till ett redskap att förstå sig själv och världen.

Anne Sofie von Otter var under många år del av Jacobs ungdomskör. Hon är hemma här och höll ett vackert tal till, och om, sin man. Hon valde konsekvent presens. ”Benny är, Benny tycker om - Benny älskar ”Förklädd Gud” av Lars-Erik Larsson”. Som nu Malin Byström sjunger och Dan Ekborg reciterar. Allra vackrast denna eftermiddag var när Pekka Kuusisto och Mattias Wager tog sig an ”Vaggvisa” av Tor Aulin. Nils Landgren sjöng lågmält med en perfekt tonträff. Eftermiddagsljuset föll in genom fönstren.

Annons
Annons

Den som var med om båda akterna såg den subtila sedan allt mer karnevalistiska dramaturgiska tråd som gick genom helheten. Den första delen gav plats för saknaden, det personliga. Den andra blev en presentation av, och hyllning till, teatermannen: skådespelaren, regissören och vd:n. Konferenciererna Robert Fux och Sissela Kyles korta, ömt humoristiska minnen gav fina bilder av klassresenären, entusiasten och lusten att göra kultur till en angelägenhet för alla – men också viljan att ständigt slå sina egna rekord, locka fler och fler till mer och mer teater.

Finalen är ett medley som ökar och ökar energin.

Kvällen gör det tydligt hur mycket Stadsteatern behövt denna minnesstund, för att manifestera chocken och sorgen över vad som hänt men också tydliggöra den identitet man byggt upp under ledning av Benny Fredriksson. Hans uppskattning av erfarna aktörer kommer till uttryck via Yvonne Lombard och Meta Velander. Först och främst – vilket förstås också är sceniskt tacksamt – bjuder ensemblen på musikaler. Finalen är ett medley som ökar och ökar energin. Alexander Mørk-Eidem har kommit tillbaka till sitt fadershus för att regissera detta slut som är en stark hyllning till livet.

Också Pia Johansson, Lill Lindfors, Fredrik Benke Rydman, Johannes Bah Kuhnke, Benny Andersson, Lisa Nilsson och Peter Jöback var där för att hylla Benny – förhoppningsvis kommer flera av dem också att komma igen. En riktigt stor behållning var det också att uppleva hur Philip Zandén och Helena Bergström gav två monologer ur pjäsen ”Tillståndet” av Kent Andersson och Bengt Bratt – den allra första pjäs som Benny Fredriksson såg som tonåring och efter vilken han blev totalt besatt av scenkonst. Läsningen gav mersmak, och förhoppningsvis kan teaterchef Anna Takanen som ännu en hyllning till Benny Fredriksson åter låta iscensätta dramat.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons