Annons

”BEO behövs för att skydda eleverna”

Annika Hirvonen Falk.
Annika Hirvonen Falk. Foto: Christine Olsson/TT

Barn- och elevombudet är viktigt för alla elever som inte får sin rätt till en trygg skolgång tillgodosedd. Att gå så långt som att helt vilja avskaffa myndigheten är inte seriöst, skriver Miljöpartiets Annika Hirvonen Falk i en replik till Liberalerna.

Under strecket
Publicerad

REPLIK | BARN- OCH ELEVOMBUDET

I två debattartiklar den 18 mars och den 16 augusti skriver Roger Haddad från Liberalerna om att de i förhandlingar med regeringen kommer att driva att omgående avveckla Barn- och elevombudet (BEO). Artiklarna följer i spåren av en debatt kring lärarens roll och en kränkthetskultur som vissa menar vuxit fram och hotar lärarnas auktoritet. Han lyfter också upp att det funnits intern kritik mot ombudets bedömningar i enskilda ärenden som inte ska ha offentliggjorts.

Att samhället tar allvarligt på hot mot lärare är en grundläggande demokratifråga. Likaså är det en förutsättning för läraryrket att läraren har en auktoritet i klassrummet och att lärarens beslut om att exempelvis avvisa en elev som uppenbart stör undervisningen respekteras. Samtidigt måste vi kunna skilja på äpplen och päron. Barnens rättigheter att inte utsättas för mobbning eller kränkningar och att få upprättelse när skolan inte lever upp till sitt ansvar att skydda elever får inte offras. 

I dagarna går ungefär 1,5 miljoner elever tillbaka till skolan och många föräldrar lämnar för första gången nervösa och förväntansfulla sexåringar till förskoleklassen. Många barn ser fram emot att återse sina kompisar efter ett långt sommarlov medan andra har en klump i magen av nervositet och rädsla för att återse tidigare terminers plågoandar. Enligt statistik från Friends upplever upp till var fjärde elev kränkningar i skolan och enligt Folkhälsomyndighetens rapport Skolbarns hälsovanor i Sverige 2017/18 ökar mobbningen i Sverige för första gången sedan 1990-talet. Även barns kontakter med Bris relaterat till mobbning har ökat med 48 procent mellan 2016 och 2018. 

Annons
Annons

Skolan är enligt lag skyldig att se till att det finns ett målinriktat arbete för att motverka kränkande behandling av barn och elever. Den instans som ytterst kan ingripa när skolor inte lever upp till sitt ansvar att skydda elever mot kränkande behandling är Barn- och elevombudet som ligger under Skolinspektionen. Det är av största vikt att skolan är en trygg plats för alla elever. Det är viktigt både för att motverka psykisk ohälsa bland barn och unga och för att inlärningen påverkas negativt av rädslan för kränkningar.

I Januariavtalet är vi överens om att vi sätter den enskilda elevens kunskaper och ansträngningar i fokus och att vi ska föra en politik som förbättrar skolresultaten, stärker ordning och reda i klassrummen och ger mer likvärdiga förutsättningar för alla elever att klara skolan. 

Barn- och elevombudet inrättades år 2006 och var ett resultat av bland andra Miljöpartiets strävan att stärka barns och elevers skydd mot kränkande behandling och mobbning. När Liberalerna (då Folkpartiet) hade utbildningsministerposten flyttade man enheten till Skolinspektionen när den myndigheten inrättades. Någon oenighet om vikten av att ha en instans som bevakar barns och elevers skydd mot kränkningar i skolan har inte funnits fram till nu. 

Av de fall som anmälts till Barn- och elevombudet rör 69 procent kränkningar från elever och 41 procent kränkningar från vuxna på skolan. I var tionde fall är det alltså både andra elever och vuxna som anmälts. Om Barn- och elevombudet kommer fram till att skolans huvudman inte uppfyllt lagens krav på arbete mot kränkande behandling kan följden bli allt ifrån en anmärkning till krav på skadestånd till en enskild elev som blivit utsatt. Det är alltså inte korrekt att hänvisa till att det skulle gå att polisanmäla eftersom en polisanmälan inte kan riktas mot skolhuvudmannen till följd av att arbetet mot mobbning och andra kränkningar brister.

Annons
Annons

Redan idag är lagstiftningen utformad så att Barn- och elevombudet inte ska agera om den upplevda kränkningen ifråga inte först tagits upp med skolans huvudman.

Att jurister och andra kan bedöma situationer olika är naturligt när det handlar om den typen av svåra situationer, ofta med kort eller ingen betänketid, som lärare kan hamna i. Även i fråga om vikten av att överklaga en viss fråga för att få vägledande från Högsta domstolen är det naturligt att olika bedömningar görs. Men att gå så långt som att helt vilja avskaffa myndigheten till följd av detta är inte seriöst. 

Barn- och elevombudet är viktigt för alla elever som inte får sin rätt till en trygg skolgång tillgodosedd. Att vilja avskaffa Barn- och elevombudet rimmar illa med det fokus på varje barns rättighet till en trygg skolgång som borde vägleda såväl gröna som liberaler. Det försvagar också barns skydd mot kränkningar, vilket går på tvärs med Miljöpartiets ambition att stärka barns rättigheter och skydd mot övergrepp.

Jag är övertygad om att mer kunskap om Barn- och elevombudets viktiga arbete skulle bidra till en mer konstruktiv och sansad diskussion om hur vi ökar tryggheten och studieron för elever i svensk skola. Därför har jag nu lämnat in en begäran om att utbildningsutskottet bjuder in Barn- och elevombudet till ett sammanträde för att berätta om sitt arbete.

Annika Hirvonen Falk (MP)
utbildningspolitisk talesperson 

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons