Annons

Den åttonde kontinentenFlyktingberättelser som öppnar hjärtan

Daniel Yousefi, född 1989, är uppväxt utanför Östersund. Han har läst dramatik och skönlitteratur på Biskop Arnö och jobbar idag på reklambyrå. Den 2 april läser nyanlända ungdomar ur hans debut, ”Den åttonde kontinenten”, på Dramaten.
Daniel Yousefi, född 1989, är uppväxt utanför Östersund. Han har läst dramatik och skönlitteratur på Biskop Arnö och jobbar idag på reklambyrå. Den 2 april läser nyanlända ungdomar ur hans debut, ”Den åttonde kontinenten”, på Dramaten. Foto: Joakim Rolandsson

För att gå rakt på sak: det här är inte en bok som inger något hopp. Men vassa skärvor av liv som få vill höra talas om. Det fastslår Sebastian Lönnlöv om Daniel Yousefis Dramatenaktuella debut med akuta flyktingberättelser, skrivna i gränslandet mellan poesi och prosa.

Under strecket
Publicerad
Bild 1 av 1

Den åttonde kontinenten

Författare
Daniel Yousefi
Genre
Prosa
Förlag
Albert Bonniers förlag

117 s.

Beroende på hur man räknar har jorden sex eller sju kontinenter. Men den åttonde kontinent som Yousefi beskriver finns mitt ibland oss: en parallell skuggvärld befolkad av människor på flykt, som inte välkomnas någonstans. Gränser öppnas och stängs, flyktingläger byggs och rivs, volontärers vänlighet varvas med kravallpoliser som skjuter gummikulor. De flyende talar olika språk och har sina alldeles egna erfarenheter, men möts i hemlöshet, utestängdhet och brist på utvägar.

I svallvågorna efter flyktingkatastrofen sökte sig Daniel Yousefi till olika flyktingläger för att tolka från persiska och dari. Men också för att skriva sin dokumentära debutbok, som blandar poesi och prosa för att försöka skildra lägervardagen. Korta dikter samsas med transkriberade berättelser och avskrivet klotter. Den sista – och kanske allra starkaste – sviten är ett längre flöde av prosa, med du-tilltal och bara versaler:

”DU PRATAR MED EN POJKE SOM SÄGER ATT HAN BRUKAR LÄGGA HANDFLATORNA MOT VARANDRA OCH LÅTSAS ATT DEN ENA TILLHÖR HANS SYSTER. HAN TITTAR UPP MOT DIG. DU FRÅGAR VAR HON ÄR.”

Annons
Annons
Bild 1 av 1

Den gemensamma nämnaren för alla dessa uttryckssätt är att de utgör fragment. Den större berättelsen ligger utom räckhåll; det enda som återstår är skärvor av känsla och likgiltighet. Ett helt års anteckningar försvann när Yousefis ryggsäck blev stulen, vilket innebar att boken fick skrivas nästan enbart utifrån minnesbilder. Förlusten blir dessutom en illustration av det fåfänga i försöket att dokumentera, att slå fast och skapa ramar åt en pågående humanitär katastrof.

Än är kriget inte bortglömt – än finns författare som försöker skildra det ofattbara. Pizzaugnen som en bagare på flykt bygger vid sitt tält.

Går det att skriva efter flyktingkrisen? Går det att se en mening i livet, trots storskaliga krig och geopolitiska beslut, båda lika blinda för den enskilda personens historia och livsvilja? ”Jag har varit i ett land där Gud finns i varje hörn”, berättar en av de personer vars konversationer med Yousefi ryms inom bokens pärmar. ”Men i slutändan spelar det ingen roll – livet är bara sak efter sak. Har du tur föds du i rätt land. Har du otur ligger du i tusen bitar innan du har hunnit fylla ett, död i ett krig som en gång kommer att vara bortglömt.”

Det här är inte en bok som ger hopp, men den rymmer en skärva av alla de berättelser som vår samtid helst inte vill höra.

Annons
Annons

Än är kriget inte bortglömt – än finns författare som försöker skildra det ofattbara. Pizzaugnen som en bagare på flykt bygger vid sitt tält. Fotbollsturneringen som får ett helt flyktingläger att tillfälligt gå samman och kämpa för seger. Barn som dör och begravs i all hast, män som tar sitt liv mitt i matkön. Överlastade båtar som medvetet sänks av kustbevakningen, livlösa kroppar som sköljs upp på stränderna. Fäder som säljer sina tioåriga döttrars kroppar, blodpölar på vägen när gränspoliser har misshandlat en flyende. Och en författare som återvänder hem, till ett ännu mer meningslöst tillstånd där ingen kan eller vill förstå vad han har sett.

Det här är inte en bok som ger hopp, men den rymmer en skärva av alla de berättelser som vår samtid helst inte vill höra. Den 2 april kommer partier ur boken att läsas upp på Dramaten, av nyanlända skådespelare. Konsten har kanske inte den förmåga att förändra världen som vi gärna vill tro, men Yousefis bok kan förhoppningsvis få åtminstone några läsare att öppna sina ögon – eller till och med sitt hjärta – för de miljontals människor som inte har ett hem på någon av jordens kontinenter.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons