Annons

Lotta Lundberg:Berlinmurens fall – ett gigantiskt sociologiskt experiment

Vockerode i östra Tyskland.
Vockerode i östra Tyskland. Foto: Nancy Jesse

Opinionsundersökningarna visar att högerextrema AfD kommer att bli det största partiet när förbundsländer i östra Tyskland går till val i höst. Hur kunde det bli så? Följ med Lotta Lundberg på en resa i det forna DDR 30 år efter Berlinmurens fall.

Under strecket
Publicerad

När muren revs gick de flesta Berlinbor ut på gatorna och skrålade. Men inte Angela Merkel. Den 35-åriga fysikern satte sig i bastun i stället. Där begrundade hon faktum. Hon förstod att detta skulle påverka, inte bara hennes framtid, utan hela världens: Revolutionen som inte spillde en droppe blod.

I år är det 30 år sedan. Om jag zoomar ut kan jag se det som ett gigantiskt sociologiskt experiment. Det land som hade satt världen i brand skulle straffas, det var ju inte första gången. Efter de sex blodiga krigsåren bestämde sig segrarna för att för alltid försvaga Tyskland. Dela landet. Efter några års uppbyggnad och Entnazifisierung, avnazifiering, började segrarna bekämpa varandra inbördes. De hade ju så olika förståelse för ordet demokrati. När Sovjet upptäckte att deras sida åderlåtits: att den subventionerade arbetskraften hellre vill bo i väst, beslutade de att resa en mur för att hindra de egna medborgarna från att fly.

I november 1989 – 28 år senare – river många modiga människor muren och landet ska sammanfogas igen. Det går fort. Året därpå har man en gemensam valuta. Släktingar får börja umgås. Människor från öst och väst arbetar plötsligt på samma arbetsplatser, allting konkurrensutsätts och alla får plötsligt resa vart, och bosätta sig var, de vill. Två totalt olika socialisationer ska jämkas samman. Hur ska det gå?

Annons
Annons

I dag talar man ånyo om ett slags flykt. Att de nya förbundsländerna i östra Tyskland förblöder. En och halv miljon människor har lämnat det som Helmuth Kohl kallade De blomstrande landskapen. Dem man tillskrev så mycket hopp utan att ha en genomtänkt plan. Framför allt är det kvinnor och unga människor med utbildning som inte ser någon framtid där.

Till 30-årsjubiléet kommer en ström böcker därom. Det är resor genom främmande förbundsländer som talar samma språk, berättelser om att leva i ett land med två historieskrivningar. Jag skummar igenom utbudet och hittar både de ostalgiska försvarstalen, de som vill ha arbetarstaten tillbaka, och ett slags safariresor till ”Pegida-parker”, där man kan titta på högerextremister och främlingshatare.

I september går såväl Brandenburg som Sachsen och Thüringen till val. Tre tyska förbundsländer med sammanlagt cirka 14 miljoner invånare, med 30 procent lägre BNP än i väst. Opinionsundersökningarna där visar att högerextrema AfD kommer att bli största partiet. De etablerade partierna förlorar mark, ungdomar känner sig övergivna och extremism och populism slår allt mer rot. På gatorna hojtar demonstrationstågen ”Merkel till Sibirien, Putin till Berlin”.

Det är sorgligt och svårt att begripa. Enda sättet att förstå är att tala med människor. Åka dit, upptäcka platser dit ingen människa tar sig. Men som så många har en åsikt om. Jag vill förstå hur folk tänker: om hur det blev – och vad som inte blev.

Min resa börjar i byn Vockerode.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons