Annons

MindhunterLovande start för Netflix nya seriemördarserie

Intensivt möte mellan seriemördaren Edmund Kemper (Cameron Britton) och FBI-agenten Holden Ford (Jonathan Groff).
Intensivt möte mellan seriemördaren Edmund Kemper (Cameron Britton) och FBI-agenten Holden Ford (Jonathan Groff). Foto: Merrick Morton/Netflix

I ett groteskt överflöd av kriminalfilm och brottsdokumentärer blir David Finchers ”Mindhunter” ändå ett lyckat tillskott. Det är svårt att inte fascineras av verkligheten.

Under strecket
Publicerad

Förhoppningsvis utvecklas Anna Torvs roll i ”Mindhunter”. Här med Holt McCallany.

Foto: Patrick Harbron/NetflixBild 1 av 1

Mindhunter

Genre
Drama
Medverkande
Jonathan Groff, Holt McCallany, Anna Torv, Cotter Smith, Sonny Valicenti

Seriestart. 10 avsnitt. Premiär på Netflix den 13 oktober.

Betyg: 5 av 6

Det är som om David Fincher alltmer börjar förvandlas till Robert Graysmith, tidningstecknaren som blev besatt av att få fast den beryktade seriemördaren som gick under aliaset Zodiac. På samma sätt är seriemördartemat något Fincher ständigt, nästan tvångsmässigt, återkommer till, från 1990-tals-succén ”Seven” till ”Zodiac”, regissörens mödosamt detaljerade mästerverk som definitivt hör till det bästa han har gjort.

Nya Netflixserien ”Mindhunter” tar avstamp i reportageboken ”Mind hunter. Inside the FBI:s elite serial crime unit” och FBI-agenterna John R Douglas och Robert Resslers arbete med att profilera och kartlägga seriemördare i syfte att identifiera ännu aktiva gärningsmän. I en samtid med ett fortsatt abnormt intresse för mord och saftiga kriminalfall, såväl fiktiva som faktiska, skulle en serie som ”Mindhunter” kunna bli den där sista, onödiga, illamåendeframkallande biten på en övergödd buffé av true crime-serier och kriminalskildringar.

Tvärtom intar ”Mindhunter” positionen som en ambitiös, oftast sansad och eftertänksam dramaserie. Trots premiäravsnittets inledande gisslansituationen som urartar i blodsspillan, är det inte en serie som ägnar sig åt cyniskt gottande. Det behövs inte när verkligheten är så mycket mer motbjudande.

Annons
Annons

Förhoppningsvis utvecklas Anna Torvs roll i ”Mindhunter”. Här med Holt McCallany.

Foto: Patrick Harbron/NetflixBild 1 av 1

De första två avsnitten, de enda som Netflix släppt till recensenter i förväg, är starkt dialogdrivna och fokuserar på att etablera tidsandan; USA vid slutet av 1970-talet och en föråldrad FBI-organisation, fortfarande tyngd under Hoovers arv. Den naive men ambitiöse FBI-agenten Holden Ford försöker lansera nya arbetsmetoder, metoder som ligger närmare den verklighet som råder utanför den federala polismyndighetens dörrar.

 Förhoppningsvis utvecklas Anna Torvs roll i ”Mindhunter”. Här med Holt McCallany.
Förhoppningsvis utvecklas Anna Torvs roll i ”Mindhunter”. Här med Holt McCallany. Foto: Patrick Harbron/Netflix

Han dödade sina farföräldrar när han var 15.

Jonathan Groff har lagt sig till med en konstant förvånad uppsyn som unge Holden, och dialogen mellan honom och veteranen Bill Tench (Holt McCallany) drar stundtals väl mycket mot ett pliktskyldigt redovisande, som om man inte riktigt litar på att publiken hänger med. Kvinnorollerna är, så här långt, bedrövliga men tillåts förhoppnings utvecklas när Anna Torvs rollfigur Wendy tar mer plats längre fram i säsongen.

Visuellt är ”Mindhunter” skarp och lyxig, Fincher har filmat med en specialdesignad digitalkamera utvecklad enkom för honom. Men mest minnesvärd är Cameron Brittons rollprestation som den verklige seriemördaren Edmund Kemper: en vältalig (hans IQ har uppmäts till 145) och reslig man med sin kroppshydda på över två meter. Kemper dödade sina farföräldrar när han var 15, sin mor när han var 25 – och däremellan mördade han sex unga kvinnor.

Det lågintensiva mötet mellan Ford, som tjatat till sig ett besök, och Kemper – där den intelligente seriemördaren ingående beskriver sina dåd som innefattar dekapitering och nekrofili – är Fincher i sitt esse. Fram träder en till synes obrydd, avskyvärd mördare, samtidigt som tittaren, precis som Ford, inte kan låta bli att fascineras.

Det säger med all sannolikhet någonting besvärande om oss.

Recensionen bygger på de två första avsnitten.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons