Annons

Restaurang Långa radenAtt servitören svarar ”ingen aning” är inte okej

Köttbullarna är en stabil rätt men långt ifrån så geniala som de viltköttbullar vi tidigare ätit på ”Långa raden”.
Köttbullarna är en stabil rätt men långt ifrån så geniala som de viltköttbullar vi tidigare ätit på ”Långa raden”. Foto: Tomas Oneborg

Hotellkrogen vill vara en attraktiv mötesplats för stockholmare och tillresta. Men om det ska lyckas krävs mer omsorg och noggrannhet, både i kök och matsal.

Under strecket
Publicerad
Foto: Tomas Oneborg
Foto: Tomas Oneborg
Foto: Tomas Oneborg
Foto: Tomas Oneborg

Restaurang Långa raden

Typ
Mellanklass
Kontakt
Gröna gången 1, tel: 08-407 23 05 

Betyg: 3 av 6

När Hotell Skeppsholmen öppnade var målet att restaurangen skulle bli en oas för stockholmarna. Och det började bra – när Krogguiden testade restaurangen några månader efter invigningen blev betyget en femma och det fanns alla förutsättningar att den smaksäkra matlagningen och den attraktiva miljön skulle locka många gäster.

Nu har det gått nästan tio år och man kan konstatera att restaurang Långa raden inte har blivit det dragplåster som det var tänkt.

Namnet kommer från de långa bostadskaserner som Karl XII lät bygga för sin 200 man starka elitkår av officerare. Men efter slaget vid Poltava återstod inte så många officerare och istället har Långa raden bland annat varit fattighus för pestsmittade.

Skandinaviska råvaror och smaker dominerar på menyn. Och det börjar riktigt bra.

I dag är det inga fattiglappar som bor i Långa raden. Hotell Skeppsholmen, som restaurangen är en del av, ingår i Nobiskoncernen tillsammans med bland andra Operakällaren.

Skandinaviska råvaror och smaker dominerar på menyn. Och det börjar riktigt bra. Råbiffen på oxe med gravad äggula och dijonnaise är innovativ och har perfekt balanserad syra och styrka. Kantarelltoasten med kryddost och gräslök smakar svensk sommar och den kalla gröna tomatsoppan är syrligt läskande och spännande med citronmarinerad lax av högsta kvalitet.

Annons
Annons
Foto: Tomas Oneborg
Foto: Tomas Oneborg
Foto: Tomas Oneborg
Foto: Tomas Oneborg
1/3
Foto: Tomas Oneborg
2/3
Foto: Tomas Oneborg
3/3
Foto: Tomas Oneborg

Men varmrätterna infriar inte våra förväntningar. Det är i och för sig inget större fel på primörbetorna med honungsbakad lök. Men getostdressingen är på tok för snålt tilltagen och vi hade gärna sett fler betor och färre potatisar på tallriken. Torsksvansen har en alldeles för tjock och nästan obehagligt fet panering som äppel- och kaprismajonnäsen inte är syrlig nog att balansera. Köttbullarna är en stabil rätt men långt ifrån så geniala som de viltköttbullar vi åt på Långa raden för några år sedan.

Det behövs en rejäl skärpning av både kök och service för att Långa raden ska kunna ändra på det.

Inte heller efterrätterna har fått tillräckligt med omsorg. Smultronsorbeten skulle behöva mer syra, marängen är stenhård och brownien alltför torr.

Om matsalspersonalen gillar sitt jobb och skapar en god stämning är det lättare att ha överseende med brister i köket. Men inte heller här blir det pluspoäng för Långa raden. Att nonchalera korksmulor i vinglaset är inte okej. Inte heller att besvara frågor om ifall maten är närproducerad med ”ingen aning, men det borde den väl vara”.

Bortsett från Moderna museet med dess närmaste grannar är Skeppsholmen en rätt bortglömd del av huvudstaden. Och det behövs en rejäl skärpning av både kök och service för att Långa raden ska kunna ändra på det.

Foto: Tomas Oneborg
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons