Annons
Kommentar

Mårten Schultz:Fällande domen förvånar inte – men lagen används sällan

Eskilstuna tingsrätt.
Eskilstuna tingsrätt. Foto: Fredrik Sandberg/TT

Efter att ha skjutits upp tre gånger kom på tisdagen till slut domen mot en man som åtalats för att inte ha skött sin moderering av en stor Facebook-grupp på ett lagenligt sätt. Domen är fällande.

Under strecket
Publicerad

Att det blev en fällande dom är inte förvånande, men belyser hur den väldigt sällan använda lagen om elektroniska anslagstavlor, eller BBS-lagen, ska tolkas.

Vad är egentligen en elektronisk anslagstavla och varför finns det en särskild lag om sådana?

Lagen om elektroniska anslagstavlor, eller BBS-lagen som den också kallas, tillkom under en annan tid. Den trädde i kraft 1998, då internet precis hade trängt in i svenskarnas liv genom datakörkort, långsamma modem och hotmail-konton men fortfarande var långt ifrån en självklarhet i svenska hem. En elektronisk anslagstavla är enligt lagen ”en tjänst för elektronisk förmedling av meddelanden” och lagen innebär ett ansvar för den som tillhandahåller en sådan tjänst.

Annons

Lagen talar om ansvar för ”meddelanden”, men vad är det enligt lagen?

Sedan 1998 har kommunikationen över internet förändrats så mycket så att till och med begreppet ”meddelanden” har förändrats. I dag gör vi, ibland i alla fall, en distinktion mellan meddelanden – som betraktas som direkta meddelanden (DM) – och inlägg eller uppdateringar, som tweets och statusuppdateringar. I BBS-lagens regelverk är allt detta meddelanden.

Vad är en BBS?

BBS betyder bulletin board system. Det är nog inte en förkortning som ger mer klarhet i frågan än elektroniska anslagstavlor. Wikipedia har följande underbara förklaring: ”En BBS är en dator med mjukvara som låter andra användare koppla upp sig mot datorn och använda anslagstavlan på något sätt, till exempel genom att ladda upp program, ladda ned program samt skicka och ta emot meddelanden. Ett annat namn för en BBS är en bas eller, mera sällsynt, bräda.”

Vad har detta med juridik att göra?

Enligt 1998 års lag kan den som tillhandahåller en elektronisk anslagstavla, en tjänst, ha ett ansvar för olika saker som hänger samman med tjänsten. Det finns vissa regler om information till användarna och om uppsikt över tjänsten. Dessa regler används aldrig. Men det finns också regler om att den som tillhandahåller en sådan här tjänst och som inte tar bort inlägg kan ha ett ansvar för det. Det här är ur principiell synvinkel en viktig reglering, för den medför ett ansvar för den som har makten över ett forum på internet att rensa bort brottsliga uttalanden.

Tillhandahåller jag en elektronisk anslagstavla när folk kan kommentera min Facebookuppdatering?

Det är inte helt klart. Åtalet rörande Stå upp för Sverige-gruppen rörde administratören för en (stor) Facebook-grupp. Domen i målet ger en viss indikation på hur man ska se på ”tillhandahållande”, men är väldigt knapphändig. Det finns ett behov av en tydlig och auktoritativ uttolkning, vilket är en uppgift för Högsta domstolen.

För egen del tror jag att detta synsätt, om det står sig vid en eventuell prövning i överrätt, kan appliceras även på den som har makten över kommentarsfält på Facebook eller Instagram. Det centrala torde vara möjligheten att faktiskt kunna rensa; makten över innehållet. Men det är, som sagt, inte klart och denna oklarhet är principiellt betydelsefull – det här handlar om yttrandefrihetens gränser.

Borde inte ansvaret för kommentarer ligga på den som skriver något snarare än den som kan ta bort det som någon annan skriver?

Den som skriver något på internet har ofta själv ansvar för det, även om någon annan också kan ansvara. Det är inte antingen, eller. BBS-lagens syn på ansvar påminner, men väldigt uttunnat, om den som gäller för till exempel tryckta medier: Den som har makten över innehållet kan också ha ett ansvar för det som andra kommunicerar på plattformen. Ansvaret är dock begränsat till vissa typer av brott och träffar bara på uppenbara fall.​

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons