Annons

The Lion King: The giftBeyoncé blandar perfektion med avancerat sväng

Beyoncé Knowles-Carter.
Beyoncé Knowles-Carter. Foto: Xavier Collin/TT

Beyoncé gör en pionjärinsats – på hennes nya, delvis fristående Lejonkungen-soundtrack, kurerar hon en guide till högaktuella afrikanska superstjärnor som alltför få känner till.

Under strecket
Publicerad

”The Lion King: The Gift” av Beyoncé.

Bild 1 av 1

”The Lion King: The Gift” av Beyoncé.

Bild 1 av 1

The Lion King: The gift

Artist
Beyoncé
Genre
Soul
Musikbolag
Parkwood
År
2019

Betyg: 4 av 6

Några dagar efter världspremiären av Disneys aningen överrealistiskt data-animerade nyinspelning av Lejonkungen ger Beyoncé ut ett alternativt ljudspår till filmen.

Hon medverkar redan som röst till Nala i filmen och framför dessutom ledmotivet ”Spirit”.

Förvirrande?

Nja, kanske lite. Men intentionen är både beundransvärd och, förhoppningsvis, kommersiellt korrekt: att i egenskap av avsändare och musikmissionär kurera något av en guide till högaktuella afrikanska superstjärnor som alltför få i – framförallt – USA känner till.

”The Lion King: The Gift” av Beyoncé.
”The Lion King: The Gift” av Beyoncé.

Och för att ingen ska känna att det riskerar att bli en besvärlig skollektion medverkar också – vid sidan av Beyoncé Knowles-Carter själv och hennes dotter Blue Ivy – Pharrell, Kendrick Lamar, Childish Gambino (som även gör Simbas röst i filmen) och huvudpersonens andra hälft, Jay-Z. Samt New Jerseys 070 Shake och Torontos Jessie Reyez som i ”Scar” skapar en liten stund av ganska magnifik Sade-stämning.

Annons
Annons

Det finns en bakgrundshistoria.

I början av det här decenniet ryktades det om att Beyoncés nästa projekt var ett hyllningsalbum till Fela Kuti, den nigerianske superstjärnan och politiska aktivisten som gick bort i aids i sin hemstad Lagos sommaren 1997.

Fela var – lite förenklat – den afrikanska popmusikens James Brown. På samma sätt som Brown både uppfann och förädlade funken samt lät den tonsätta den amerikanska medborgarrättsrörelsen var Fela Kutis lyrik, musik och politiska engagemang minst lika tongivande i en västafrikansk kontext.

Beyoncés Fela-projekt skådade tyvärr aldrig dagens ljus och har sedan dess växt sig till något av den moderna funkens heliga graal; en ”Smile” för afrobeats-entusiasten.

Fela Kuti nämns ändå i en vers av Jay-Z på ”The Lion King: The Gift” i ”Mood 4 Eva” som i övrigt har fullt upp med att traditionsenligt – och lika befogat som underhållande – mest behandla Beyoncés briljans.

Men, rent musikaliskt, är den blotta ambitionen med denna mixtape – vilket det, trots ambitionsnivån, nog bör betraktas som – både beundransvärd och något att hålla i bakhuvudet när man tar sig an det.

De alltmer utsuddade gränserna mellan afrobeats och – i synnerhet – brittisk rap och grime har varit en outbytbar del av europeisk och västindisk popmusik i flera år, i dess amerikanska motsvarighet har tappra försöka gjorts men Beyoncés framstår – dessutom på största möjliga världsarena – ändå som en pionjärinsats för att belysa utmärkta artister från Nigeria (Burna Boy, Mr Eazi, Tiwa Savage, Wizkid ), Ghanas Shatta Wale och Busiswas och Moonchild Sanelly från Sydafrika samt Salatiel från Kamerun.

Den bitvis renodlade afrofunkens närvaro – med sina brustna beats och, i sammanhanget, avancerade sväng – skänker Beyoncés patenterade pop-perfektionism djupt efterlängtade andrum, så pass att det är de afrikanska gästerna som med all önskvärd tydlighet ger albumet dess slutgiltiga existensberättigande. Huruvida det faktiskt var kuratorns generösa grundtanke eller mer ett tilltalande olycksfall i arbetet har jag givetvis ingen aning om.

Det är egentligen bara själva ledmotivet – det som har fått följa med hit från filmens obligatoriskt faktiska Hans Zimmer-soundtrack – som är en konventionellt vokalgymnastisk övning i pompöst barnvänlig Idol-underhållning från förr.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons