Annons

HimmelriketBibelsprängd tvivlare på jakt efter trons mysterium

Emmanuel Carrère är född 1957 i Paris. Han medverkade i den franska bibelöversättningen från 2001, något som gör avtryck i den senaste romanen.
Emmanuel Carrère är född 1957 i Paris. Han medverkade i den franska bibelöversättningen från 2001, något som gör avtryck i den senaste romanen. Foto: IBL

Tänk Knausgård som bibelforskare, så kommer du ganska nära Emmanuel Carrères ”Himmelriket”. Hans personliga och mycket spekulativa roman om den tidiga kristendomens historia blev en stor succé i Frankrike för tre år sedan och finns nu på svenska.

Under strecket
Publicerad

Himmelriket

Författare
Emmanuel Carrère
Genre
Prosa
Förlag
Pequod Press
ISBN
9789186617363

Översättning: Lotta Riad 563 sidor

Det är någonting med liknelsen om den förlorade sonen som aldrig upphör att beröra nya läsare. Berättelsen som Jesus lägger fram i Lukasevangeliet, om den otacksamme och egocentriske sonen som begär ut sitt fadersarv i förskott, förslösar alltsammans på utsvävningar, sjunker så lågt att han inte ens tillåts äta med svinen, men som när han nedslagen och skamsen återvänder hem möts av en fader som med öppna armar springer honom till mötes. Gödkalven slaktas, en ring sätts på sonens finger och stor fest utbryter.

Liknelsen är ett litterärt mästerverk och förmodligen evangeliernas starkaste bild av den kristna guden – en Gud som inte i första hand vi måste söka, utan som med hela sitt hjärta söker oss, en Gud som älskar syndare, som i överflöd ger av sin outsinliga nåd. Kort sagt, en Gud som är kärlek.

Den mångsidige franske författaren Emmanuel Carrère (han har skrivit romaner, fackböcker, filmmanus och även regisserat film) landar mot slutet av sin bok ”Himmelriket” just i berättelsen om den förlorade sonen. Inte bara för att han till viss del kan spegla sig i berättelsen, utan framför allt för att han ser liknelsens framställning som ett exempel på den egenart som huvudpersonen i hans bok besitter. Det är nämligen läkaren Lukas, som också skrev Apostlagärningarna, som främst intresserar Carrère. Vem var denne man, som kunde skriva något sådant?

Annons
Annons

”Himmelriket” blev, något oväntat får man väl säga, en stor försäljningsframgång när den kom ut i Frankrike 2014. Boken är en närmare 600 sidor lång redogörelse för den tidiga kristendomens historia, med särskilt fokus på evangelisten Lukas och aposteln Paulus. Att boken blivit en sådan framgång har lika mycket med hur Carrère skriver denna historia, som med själva stoffet i sig, att göra. Alltsammans är nämligen djupt personligt skrivet, en skildring som blandar in Carrères egna erfarenheter i den historiska framställningen. Tänk dig Knausgård som bibelforskare, så får du en ganska bra bild av boken.

De första drygt hundra sidorna handlar om Carrères omvändelse och intensiva kristna tro, som under några år präglade hans liv. En tro som han sedan övergav. Det är mot bakgrund av denna erfarenhet, men nu som tvivlande agnostiker, som han går in i sitt arbete med Nya testamentets texter. Det är mångordigt, infallsrikt, stundtals ytterst läsvärt, men alldeles för utdraget.

Han har gjort sin läxa ordentligt och var inblandad i den franska bibel­översättningen 2001.

Carrère är emellertid inte någon oäven bibelläsare. Han har gjort sin läxa ordentligt och var inblandad i den franska bibel­översättningen 2001. Många av hans teorier och tolkningar känns rimliga, ibland rent av troliga. Lika ofta är de, vilket han själv villigt erkänner, högst spekulativa och smått otroliga. 

Men detta är också vad som gör boken underhållande. Carrère använder sina skönlitterära förmågor och fyller med fantasin de luckor som finns i källorna. Även hans ibland drastiska liknelser och sammankopplingar kan vara minst sagt fantasifulla. Mest omskriven är hans parallell mellan en porrfilm och Lukas stilistik. Inte heller hans jämförelse mellan den tidiga kristna rörelsen och Sovjets kommunistparti känns, för att uttrycka det milt, direkt klockren.

Frågan är dock om Carrère egentligen kommer åt de frågor som han egentligen söker svaret på. Vem var Lukas? Vem var Paulus? Intressanta frågeställningar givetvis. Men för att dessa gestalter ska få sina rätta konturer måste först en mer grundläggande fråga ställas: Vem är Jesus? Vilket är det himmelrike som han talade om? Först på de sista sidor­na, när Carrère får smaka på den radikala kärlekens praktik, börjar han ana djupet i den frågan. Jag hade önskat att boken började där den slutar, att den tog avstamp i den stora Jesus-frågan, mysteriet med himmelriket. Det var ju den frågan som drev både Paulus och Lukas. Men kanske hade boken då blivit ännu mer utdragen, ty det mysteriet är outtömligt.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons