Annons

BiblioteketBiblioteksbrand värre än när pappan dog

Susan Orlean är kanske mest känd för ”Orkidétjuven”, och då inte minst för filmatiseringen ”Adaptation”.
Susan Orlean är kanske mest känd för ”Orkidétjuven”, och då inte minst för filmatiseringen ”Adaptation”. Foto: Atlantis

Över en miljon böcker förstördes i den stora biblioteksbranden i Los Angeles 1986. Susan Orleans ”Biblioteket” är både en spännande historia och en påminnelse om allt det som biblioteken erbjuder samhället.

Under strecket
Publicerad

”Biblioteket” av Susan Orlean.

Foto: Atlantis.

Biblioteket

Författare
Susan Orlean
Genre
Sakprosa
Förlag
Atlantis

Översättning av Emeli André 350 s.

Inför skrivandet av denna text om Susan Orelans senaste verk, promenerade jag till Gunnar Asplunds geometriska terrakottatårta på Sveavägen för att låna ”Orkidétjuven”. På hylla Uf.07 (botanik: växtgeografi) i facksal 2 lyste den med sin frånvaro. Men i magasin fanns ett exemplar, kunde bibliotekarien meddela, och uppvisade samma genuina belåtenhet som bibliotekarier brukar när de spårat en efterfrågad bok.

Stadsbiblioteket ligger på ungefär samma gångavstånd från min hyreslägenhet i Stockholm som det var mellan Orelans barndomshem och det lokala biblioteket i Cleveland, dit hennes mamma brukade ta henne som liten. Utflykterna lade grunden till Orleans livslånga passion för böcker, en passion som nu kulminerar i ”Biblioteket”.

Boken tar avstamp i den stora biblioteksbranden på Los Angeles Central Library den 29 april 1986. I sju timmar och trettioåtta minuter härjade den lokalerna, förvandlade den överdådiga, smått kubistiska 20-talsbyggnaden till ett inferno av glasartad eld, skadade fler brandmän än någon brand tidigare i stadens historia och slukade eller skadade över en miljon böcker. Att branden inte fick större genomslag i nyheterna beror på att en annan, ännu större incident hade inträffat parallellt: reaktorhaveriet i Tjernobyl.

Annons
Annons

”Biblioteket” av Susan Orlean.

Foto: Atlantis.

Orlean låter berättelsen om branden, liksom frågan om vem som kanske startade den och i så fall varför, löpa parallellt med den historiska exposén över Los Angeles biblioteksväsende, som ett väldisponerat spänningselement. Sedan varvar hon alltihop med allsköns charmig kuriosa.

Alla problem som finns i samhället finns också på biblioteket, för gränsen mellan samhället och biblioteket är suddig

Vi följer biblioteksverksamheten från starten på 1800-talet, bland nybyggare och guldgrävare, till den explosiva framväxten av en allt modernare stad. Vi snuddar vid kvinnokampen i 1900-talets början, depressionen, krigen, 1960-talets medborgarrättsrörelse, finanskraschen och senare dagars utmaningar med säkerhetsrisker och hemlöshet.

Som Orlean påpekar: ”Alla problem som finns i samhället finns också på biblioteket, för gränsen mellan samhället och biblioteket är suddig; biblioteket har allt det goda, och allt det dåliga.” Bibliotek utgör därmed också en typ av plats, menar hon, som tenderar att bli alltmer sällsynt: ”en plats som inte tar betalt för sitt varma mottagande”.

”Biblioteket” är Orleans åttonde bok. Men känd för en bredare allmänhet är hon kanske främst för ”Orkidétjuven”, och då inte minst för filmatiseringen ”Adaptation”, med Nicolas Cage och Meryl Streep (som författarinnan själv) i huvudrollerna.

”Biblioteket” av Susan Orlean.
”Biblioteket” av Susan Orlean. Foto: Atlantis.

Oavsett om Orlean emellertid ger sig i kast med gäckande växter i Floridas träskdjungler eller med ett stadsbiblioteks brokiga historia, uppvisar hon samma muntra och smittande fascination inför de människoöden som flätar sig samman med de ämnen hon valt.

Annons
Annons

I ”Orkidétjuven” mötte vi John Laroche, den lätt megalomana storsamlaren med utslagna tänder. I ”Biblioteket” lär vi känna personer som Charles Fletcher Lummis, Los Angeles flamboyanta stadsbibliotekarie 1905 till 1911, och Harry Peak, den fåfänge mytomanen med skådespelarambitioner, som misstänktes för att ha anlagt branden.

Själva branden skildrar hon också med samma fängslande detaljrikedom som beskrev träskets sinnesbedövande myller av liv – böckernas omslag ”exploderade som popcorn”. Brandmännen vittnar om att elden på sina håll uppnådde en nästan mytologisk nivå av förbränning.

Sorgen och chocken låg tung hos anställda en lång tid efteråt. Äktenskap sprack. En bibliotekarie säger att det var värre än då hans far dog. Men katastrofen samlade också medborgarna till imponerande frivilliginsatser.

Allt understryker det faktum att ett bibliotek är inte bara är ett lager för gamla böcker.

Allt understryker det faktum att ett bibliotek är inte bara är ett lager för gamla böcker. Det är en social och demokratisk institution, befolkad av nyfikna människor, av kunskap och berättelser som bara väntar på någon som vill lyssna.

Orelans porträtt av LA Central Library blir sålunda på samma gång en spännande historia, en kärleksförklaring till böcker och människor och en angelägen påminnelse om allt det viktiga som bibliotek erbjuder samhället, oavsett om det görs utifrån en tempelliknande arkitektbyggnad eller med ambulerande åsnor någonstans i obygden.

Med bibliotekariens hjälp kunde jag snart nog också traska hem med min lånebok under armen, en tvåbent del av det system av människor och böcker i ständig rörelse som utgör vårt eget, men också (insåg jag med viss vördnad) hela jordens samlade bibliotek.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons