Annons

Jani Pirttisalo Sallinen:Bilden öppnar en dörr in i det okända

Nu ser vi plötsligt något som ingen människa någonsin sett tidigare. Där tiden upphör, det inte ens ljusets fotoner kan undfly, här är de nu – de svarta hålen. Och vår nyvunna syn kan leda till vetenskapliga underverk.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

Den riktiga bilden, som presenterades på onsdagen, ser ut som en gul ring av eld mot rymdens mörker.

Foto: Event Horizon Telescope/National science foundation Bild 1 av 2

Datorsimuleringen av gasströmmarna runt det svarta hålet i mitten av Vintergatan visade sig vara slående likt den riktiga bilden.

Foto: European Southern Observatory Bild 2 av 2

Den riktiga bilden, som presenterades på onsdagen, ser ut som en gul ring av eld mot rymdens mörker.

Foto: Event Horizon Telescope/National science foundation Bild 1 av 2

Datorsimuleringen av gasströmmarna runt det svarta hålet i mitten av Vintergatan visade sig vara slående likt den riktiga bilden.

Foto: European Southern Observatory Bild 2 av 2
1/2

Den riktiga bilden, som presenterades på onsdagen, ser ut som en gul ring av eld mot rymdens mörker.

Foto: Event Horizon Telescope/National science foundation
2/2

Datorsimuleringen av gasströmmarna runt det svarta hålet i mitten av Vintergatan visade sig vara slående likt den riktiga bilden.

Foto: European Southern Observatory

Säg hej till universums mest gåtfulla monster, de svarta hålen. Närmare än så här kommer vi inte. I många årtionden har dessa stjärnslukande ”små” osynliga himlakroppar trollbundit allt från biopublik till filosofer och forskare.

Vetenskapliga förutsägelser har länge funnits, så även mätningar av effekten av svarta hålens inverkan på rymden omkring dem.

Nu har en vetenskaplig bedrift presenterats; forskare har lyckats observera en så kallad händelsehorisont vid randen av två svarta hål.

Vi har aldrig sett ett riktigt svart hål – allt har bara varit illustrationer och tolkningar. Fram tills nu.

Föreställ dig Saturnus ringar som händelsehorisonten – det fenomen som uppstår i ”kanten” på svarta hål. Det är där materia sugs in och hettas upp av ett svart håls enorma gravitationskraft och avger ljus för sista gången – när materian passerat denna horisont kan den inte längre ens avge ljus på grund av gravitationskraften.

Åter till exemplet Saturnus: Du kan se ringarna i ett teleskop, men ingenting innanför dem. Likväl är det något som gör att ringarna kretsar här. Teleskopsystemet EHT kan sägas se ringarna. Därmed kan man studera detta gränsland mellan känd och okänd fysik, där tiden som vi känner den upphör.

Annons
Annons

Det är lätt att glömma, men vi har aldrig sett ett riktigt svart hål – allt har bara varit illustrationer och tolkningar. Fram tills nu. Det är också bildens kraft som över huvud taget gett oss uppfattning av universum.

Hur har man gjort?

EHT, eller Event Horizon Telescope, består av flera radioteleskop placerade runt om på vår planet, sammanlänkade genom datorer, som tillsammans bildar ett virtuellt jätteteleskop.

EHT har riktat sig mot ett nålsöga, in i centrum av galaxen Messier 87 – långt bortom Vintergatan.

Mätningar av de svarta hålens centrum har tidigare gjorts, forskare har bland annat mätt hur stjärnor nära Vintergatans mitt rör sig. Ju närmare man observerat, desto snabbare tycks himlakropparna ha rört sig – kring något som är osynligt.

Svarta hål har också glimtat fram genom mätningar av radiovågor, röntgenstrålning och infraröda vågor.

Vad är det man har sett?

Svarta hål är massiva stjärnor som kollapsat av sin egen massa i en supernova, en gigantisk explosion. EHT observerar gravitationens kraft runt ett svart hål, det är här händelsehorisonten finns.

En suddig bild har visats upp, det som syns är en lysande skiva runt ett svart klot – då ska man minnas att detta är det allra första visuella beviset av ett svart hål.

Det kan på sikt skriva om verkligheten som vi känner den.

Vad kan detta leda till?

Allt vi känner till om fysikens lagar upphör att fungera där det svarta hålets verklighet tar vid. Så detta visuella bevis är början på en ny era inom forskningen kring svarta hål.

Bakom EHT finns innovation av teknologi, ett mycket avancerat arbete bakom det nätverk av datorer som sammankopplade skapat ett virtuellt jätteteleskop lika stort som jorden.

Att förstå ett svart hål genom direkt observation av en händelsehorisont öppnar därför upp en dörr in det mest okända. Det kan på sikt skriva om verkligheten som vi känner den.

Kan det leda till ett nobelpris i fysik? Både ja och nej. Tekniken som använts kan mycket väl prisas, precis som LIGO tidigare prisades för att ha upptäckt gravitationsvågor från kolliderande svarta hål.

Om inte det räcker ända fram, så är det kommande forskning kring universums mest fascinerande objekt som prisas på sikt. Den kan nämligen ge oss de svar vi inte har inom fysiken i dag.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons