Annons

Fornasetti, "Inside out outside in"Både lekfullt och stringent av italiensk föregångare

Den italienska konstnären och designern Piero Fornasettis (1913–1988) är just nu aktuell på Artipelag i Stockholms skärgård.
Den italienska konstnären och designern Piero Fornasettis (1913–1988) är just nu aktuell på Artipelag i Stockholms skärgård. Foto: Jean-Baptiste Béranger.

Piero Fornasetti förebådade popkonstens bildsampling. Men i Sverige är han något av en doldis. Nu ger Artipelag en övergripande utställning om den italienska formgivarens konstnärskap – och Dan Backman vill se mer.

Under strecket
Publicerad

Fornasetti. Väggtallrik från serien ”Tema e Variazioni”, från 1950-talet och fram till i dag.

Bild 1 av 3

Piero Fornasetti med verket “La Stanza Metafisica” (Metafysiskt rum) i bakgrunden.

Bild 2 av 3

Piero Fornasettis “La venditrice di farfalle” (Fjärilsförsäljaren), 1938.

Bild 3 av 3

Fornasetti, "Inside out outside in"

Var
Artipelag, Gustavsberg

t o m 26 januari 2020

Artipelag har alltmer kommit att profilera sig med designutställningar. Kanske kan man se det som en kommentar till – eller reaktion på – de evinnerliga och hittills resultatlösa diskussionerna om ett framtida designmuseum i Stockholm?

Nej, konsten har förvisso inte försvunnit från konsthallen på Hålludden. Men före den senaste utställningen, den om modeskaparen Martin Margielas samarbete med modehuset Hermès, har designprofiler som keramikern Edmund de Waal och modeskaparen Lars Wallin lyfts fram.

Nu har turen kommit till den lika mångfacetterade som stilbildande Piero Fornasetti (1913 – 1988). En ikon ur ett internationellt designperspektiv men kanske något av en doldis i Sverige, även om hans grafiskt stringenta formspråk och encyklopediska bildvärld torde kännas igen av många. Särskilt bilden av 1800-tals-celebriteten, tillika operasångerskan, Lina Cavalieri, vars ansikte Fornasetti hittade i en tidskrift och, med start 1951, kom att upprepa och variera på en mängd tallrikar. Ett stiliserat och rastrerat ansikte som för tankarna till popkonst i allmänhet och Andy Warhols Marilyn Monroe-bilder i synnerhet.

Annons
Annons

Fornasetti. Väggtallrik från serien ”Tema e Variazioni”, från 1950-talet och fram till i dag.

Bild 1 av 2

Piero Fornasetti med verket “La Stanza Metafisica” (Metafysiskt rum) i bakgrunden.

Bild 2 av 2
Fornasetti. Väggtallrik från serien ”Tema e Variazioni”, från 1950-talet och fram till i dag.
Fornasetti. Väggtallrik från serien ”Tema e Variazioni”, från 1950-talet och fram till i dag.

Presentationen av Fornasetti är iscensatt i skärningspunkten mellan museihängning och ett elegant skyltfönster. Så ser det ofta ut nuförtiden.

Alla delar finns med, både det som skapades under Piero Fornasettis levnad och fortsättningen under sonen Barnabas ledning.

Den sistnämnda finns, tillsammans med Artipelags Bo Nilsson, med i arbetsgruppen som curerat utställningen. Det är väl därför den avdelning som ägnas varumärkets nya produkter blir till ett showroom mer än en utställning.

Den kitschfaktor som lurar i delar av pappa Fornasettis formgivning får fritt spelrum i sonens uppdaterade vidareutveckling – eller ska vi säga förvanskning – av formspråket och bildvärlden. Det ska dock sägas att det var Barnaba Fornasetti som på det postmodernistiska 80-talet fick företaget och varumärket på fötter igen efter ett brant sluttande 70-tal.

Piero Fornasetti med verket “La Stanza Metafisica” (Metafysiskt rum) i bakgrunden.
Piero Fornasetti med verket “La Stanza Metafisica” (Metafysiskt rum) i bakgrunden.

Han kopierar motiv från gamla etsningar, gravyrer och tidningar och lånar element från kartor, reklam, typografi och arkitektur.

Annons
Annons

Piero Fornasettis “La venditrice di farfalle” (Fjärilsförsäljaren), 1938.

Bild 1 av 1

Piero Fornasettis formspråk är eklektiskt dekorativt och lekfullt knasigt. På samma gång som det är stringent formsäkert, ofta i kontrastrikt svart och vitt.

Han kopierar motiv från gamla etsningar, gravyrer och tidningar och lånar element från kartor, reklam, typografi och arkitektur. Det spelar ingen roll om det är från 1600-talet eller 1900-talet, Fornasetti blandar ihop allt till collage och ornament – husfasader, fiskar, luftballonger, pelargångar, solar, månar, molnformationer, astrologiska tecken – och förebådar både popkonstens och postmodernismens bildkannibalism och det växelspel mellan design och konst som i dag är så vanligt.

Som så ofta är det de tidiga verken som är bäst. Inte bara de berömda Gio Ponti-ritade möblerna och inredningarna, som Fornasetti dekorerade med både handmålade och tryckta bildelement. Här finns också många fina exempel på designföremål han själv ritat och dekorerat och allehanda trycksaker han gett grafisk form åt. Läckra sidenscarfs ej att förglömma.

Piero Fornasettis “La venditrice di farfalle” (Fjärilsförsäljaren), 1938.
Piero Fornasettis “La venditrice di farfalle” (Fjärilsförsäljaren), 1938.

Inte minst lyfts tecknaren och konstnären Piero Fornasetti fram. Det var så han började, 1930, med studier på Accademia di Brera hemma i Milano. Allra längst inne i konsthallen är två salar ägnade konstnärskapet. På rödmålade väggar hänger skissartade teckningar av människor, påklädda och nakna. Snabbt gjorda med säker hand. Här finns också ett flertal självporträtt som Fornasetti gjorde i Schweiz, där han bodde 1943-1946, på flykt undan kriget.

Han utmärker sig ännu mer som målare. På Artipelag finns ett litet urval, dels akvareller av fiskar i en stil influerad av den japanska konsten, dels målningar inspirerade av konstnärer associerade med den italienska Novecento-rörelsen. Vissa sakligt realistiska, andra tangerande både surrealismen och Giorgio de Chiricos metafysiska måleri. Som den till formatet lite större målningen av en kvinna som säljer fjärilar. Den är förtrollande bra.

Överlag är det ett spännande och personligt måleri som jag gärna hade sett mera av.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons