Annons

Bildningen på barrikaden : Ett manifestBildning är att veta att man vet för lite

En smärtsam medvetenhet av att man vet för lite – och en förmåga att skapa mening av det lilla man vet. Det är bildning, skriver Per Svensson och Thomas i Steinfeld i deras passionerade argumentation för bildningens fröjder.

Under strecket
Publicerad
Foto: Yanik Chauvin/IBLBild 1 av 3

Thomas Steinfeld (född 1954) är författare och medarbetare på Süddeutsche Zeitungs kulturredaktion. Skriver i SvD om bland annat bildningsfrågor och europeisk kultur och politik.

Foto: IBLBild 2 av 3

Per Svensson (född 1956) har givit ut en lång rad essä- och reportageböcker och var tidigare kulturchef på Expressen.

Foto: Sofia RunarsdotterBild 3 av 3
Foto: Yanik Chauvin/IBLBild 1 av 1
Foto: Yanik Chauvin/IBL

Bildningen på barrikaden : Ett manifest

Författare
Per Svensson, Thomas Steinfeld
Genre
Sakprosa
Förlag
Weyler
ISBN
9789176810774

”Ett spöke går genom Sverige – bildningens spöke.” Med en travesti på ett bekant manifest inleder Per Svensson och Thomas Steinfeld sin passionerade pamflett om bildning. Hittills har debattörerna bara diskuterat bildning, nu är det dags att sätta den i arbete, skriver författarduon med ännu en Marxanspelning för att rättfärdiga sitt verk.

Sedan något decennium tillbaka har bildningsbegreppet åter tagit sig in i offentligheten. När jag 2011 skrev en understreckare om Anders Burmans och Per Sundgrens fina urval av svenska bildningstexter ville jag sätta denna renässans i samband med en kritik av en ekonomistisk kunskapssyn och en instrumentell utbildningspolitik. Sedan dess har åtskilliga publikationer getts ut, debatter har rasat och i år har ämnet rentav fått officiell välsignelse: det är tema på bokmässan.

Annons
Annons

Thomas Steinfeld (född 1954) är författare och medarbetare på Süddeutsche Zeitungs kulturredaktion. Skriver i SvD om bland annat bildningsfrågor och europeisk kultur och politik.

Foto: IBLBild 1 av 1
Thomas Steinfeld (född 1954) är författare och medarbetare på Süddeutsche Zeitungs kulturredaktion. Skriver i SvD om bland annat bildningsfrågor och europeisk kultur och politik.
Thomas Steinfeld (född 1954) är författare och medarbetare på Süddeutsche Zeitungs kulturredaktion. Skriver i SvD om bland annat bildningsfrågor och europeisk kultur och politik. Foto: IBL

Per Svenssons och Thomas Steinfelds manifest är en temperamentfull plädering för bildningens nytta och glädje för livet. Svensson skriver som alltid rappt, stimulerande och associationsrikt; Steinfeld har ett tyngre anslag och mer av brutal intellektuell klarsyn. De förenas i en övertygelse om att bildning är något allt annat än konservativt: den är vägen till emancipation, till en större och rikare värld. Inspiration hämtas i det sena 1700-talets frihets- och bildningsdebatt, med Kant och Schiller som viktiga idégivare.

För Svensson handlar bildning mycket om att kunna urskilja samband och mönster, och för detta fordras historisk medvetenhet, kritiskt omdöme och ett sinne att separera det tidstrotsande och slitstarka från det triviala och efemära. Men det handlar också, understryker Steinfeld, om begränsningar. Bildning kännetecknas enligt honom av en smärtsam medvetenhet om att man vet för lite – och samtidigt av en förmåga att skapa mening av det lilla man vet.

Steinfeld publicerade i fjol två större artiklar i denna tidning om bildningens missuppfattningar och motsatser. Mycket i boken griper direkt tillbaka på dessa tankegångar, men han har också utvecklat vissa teman. Liksom många andra vältaliga kulturkritiker från Marx, Webers och Sombarts hemland har han en särskild förståelse för hur kapitalismens politiska ekonomi formar och kringskär våra kunskapssträvanden. Hans uppgörelse med Pisa-utvärderingarna är skoningslös.

Annons
Annons

Per Svensson (född 1956) har givit ut en lång rad essä- och reportageböcker och var tidigare kulturchef på Expressen.

Foto: Sofia RunarsdotterBild 1 av 1
Per Svensson (född 1956) har givit ut en lång rad essä- och reportageböcker och var tidigare kulturchef på Expressen.
Per Svensson (född 1956) har givit ut en lång rad essä- och reportageböcker och var tidigare kulturchef på Expressen. Foto: Sofia Runarsdotter

Svensson skriver, inte utan sentimental rörelse, om bildningsidealismen i den tidiga svenska arbetarrörelsen. Med beundran berättar han om Karl Johan Gabrielsson, rallarsonen som i unga år blev utackorderad men vars bildningshunger förde honom till poesin och de främmande språken. Efter en dag med grovarbete läste han klassiker i nattlampans sken. Var finns hans like i dag? Kanske på en flyktingförläggning i Flen.

För att vara ett manifest som vill sätta bildningen i rörelse lider det viss brist på ett mer konkret engagemang i vår tid. Båda författarna vurmar exempelvis för skolan och utnämner den till vår främsta bildningsinstitution, men de har inget originellt att säga om den. Likaså hade de kunnat fullfölja linjen från Marx och underkastat samtiden mer av sociologisk analys. En brännande framtidsfråga, nyligen skickligt uppfångad i Emma Leijnses ”Fördel kvinna”, handlar om vår tysta utbildningsrevolution där männen snart enbart utgör en tredjedel av studenterna på universitetet. I en fylligare bok som hade tillåtits växa fram under längre tid hade denna omvälvning av bildningens villkor kunnat få sin genomlysning.

Alldeles mot slutet för dock Svensson in resonemanget i det sena 2010-talet. Han frågar sig hur folkflertalet, mätt av allsköns omedelbara behovstillfredsställelse, kan spränga sina ekokamrar och upptäcka oväntade dimensioner av tillvaron. ”Det verkligt allvarliga bildningsunderskottet i vår tid”, skriver han, ”tar sig inte uttryck i oförmåga att citera latinska sentenser utan i en tilltagande tendens att sätta likhetstecken mellan ’jag’ och ’världen’.”

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons