Annons

Ett jävla solsken. En biografi om Ester Blenda NordströmBiografin om ”Bansai” den starkaste på länge

Ester Blenda Nordström utforskar Kamtjatkahalvön i dåvarande Sovjetunionen med sin man René Malaise.
Ester Blenda Nordström utforskar Kamtjatkahalvön i dåvarande Sovjetunionen med sin man René Malaise. Foto: Bonnierarkivet

”Hon var inte så stark som hon var kaxig.” Så formulerade sig den samtida beundraren John Landqvist om Ester Blenda Nordström. Och exakt så har Fatima Bremmer lyckats skildra henne i sin fina biografi.

Under strecket
Publicerad

Fatima Bremmer är journalist och författare. Hon har bland annat arbetat på Svenska Dagbladets kulturredaktion. 2011 utkom hon med den uppmärksammade boken ”De sista tanterna”, ett kulturhistoriskt porträtt över den svenska tanten.

Foto: Helén Karlsson

Ester Blenda Nordström skrev i Svenska Dagbladet under signaturen ”Bansai”.

Foto: Svenska Dagbladet

Ester Blenda Nordström (1891–1948).

Ett jävla solsken. En biografi om Ester Blenda Nordström

Författare
Fatima Bremmer
Genre
Sakprosa
Förlag
Forum
ISBN
9789137143743

376 sidor

Vissa böcker är mer efterlängtade än andra. Detta är en av dem. Sedan jag för längesen började intressera mig för Ester Blenda Nordström har jag önskat en biografi. Att det skulle bli en sorglig historia var oundvikligt, men Fatima Bremmer, som till sist axlade uppgiften, ser också allt det andra.

Man brukar säga att Ester Blenda var före sin tid, både som författare och människa, och det ligger mycket i det, men efter hand under läsningen av ”Ett jävla solsken” slår det mig att hon ändå var fångad i sin egen tid, vilket med hennes temperament och läggning var minst lika svårt som att vara banbrytande.

Hon kom från en välbärgad familj och var annorlunda redan från början. En besvärlig unge, envis och vildsint på ett sätt som kvalificerade henne för smeknamnet ”satpojken”. Staben av storasyskon, föräldrar, hembiträden och privatlärare kroknade till sist och skickade bort henne till en barsk och våldsbenägen släkting, till yrket präst.

Stryk hjälpte dock inte, tvärtom. Hon var liksom tvärförbannad, vilket kom väl till pass när hon hamnade som reporter på Svenska Dagbladet. Karriären rivstartade, ungefär som Åsa Mobergs på Aftonbladet en mansålder senare. Alla känner till reportaget ”En piga bland pigor” (1914). Hon var 23 år och kung i baren.

Annons
Annons

Fatima Bremmer är journalist och författare. Hon har bland annat arbetat på Svenska Dagbladets kulturredaktion. 2011 utkom hon med den uppmärksammade boken ”De sista tanterna”, ett kulturhistoriskt porträtt över den svenska tanten.

Foto: Helén Karlsson

Ester Blenda Nordström skrev i Svenska Dagbladet under signaturen ”Bansai”.

Foto: Svenska Dagbladet
Fatima Bremmer är journalist och författare. Hon har bland annat arbetat på Svenska Dagbladets kulturredaktion. 2011 utkom hon med den uppmärksammade boken ”De sista tanterna”, ett kulturhistoriskt porträtt över den svenska tanten.
Fatima Bremmer är journalist och författare. Hon har bland annat arbetat på Svenska Dagbladets kulturredaktion. 2011 utkom hon med den uppmärksammade boken ”De sista tanterna”, ett kulturhistoriskt porträtt över den svenska tanten. Foto: Helén Karlsson

Ester Blenda var då redan vän med Elin Wägner och hennes man John Landquist. Elin kom att bli hennes mentor och förtrogna, och John blev snart en i raden av lika störtförälskade som försmådda män. Hjalmar Lundbohm, Evert Taube, René Malaise. Killarna står som på kö genom hela hennes biografi. Ett gäng ledsna pojkar.

Detta är inga nyheter, men i Bremmers bok ges nu alla dessa anekdoter ett sammanhang, ett liv. Det här är den starkaste biografin jag har läst på länge, inte bara för att också jag tidigt föll för Ester Blendas livsfarliga charm, utan mera för att Bremmer hanterar ett känsligt material på bästa sätt.

Ester Blenda Nordström skrev i Svenska Dagbladet under signaturen ”Bansai”.
Ester Blenda Nordström skrev i Svenska Dagbladet under signaturen ”Bansai”. Foto: Svenska Dagbladet

Mycket har bevarats inom familjen, brev, dagböcker och fotografier. Där finns många förklaringar till varför allt blev som det blev. Både de flyktbetonade resorna till Sameland, Kamtjatka, Las Vegas och andra vildmarker, och det lika extrema kroglivet i Stockholm, där suparbröder av Albert Engströms kaliber solade sig i hennes glans.

Annons
Annons

Ester Blenda Nordström (1891–1948).

Både de flyktbetonade resorna till Sameland, Kamtjatka, Las Vegas och andra vildmarker, och det lika extrema kroglivet i Stockholm, där suparbröder av Albert Engströms kaliber solade sig i hennes glans.

Kärleksbreven från den ljuvliga överklassflickan Carin Wærn Frisell, ett tag gift med Gustaf Hellström, är visserligen ännu aldrig återfunna, men hon är ändå bokens andra huvudperson. Inget snaskande, bara en blytung och vacker kärlekshistoria som troligen inleddes 1911 och brann till Ester Blendas död 1948. Homosexualitet var som bekant straffbart på den tiden, så en viss försiktighet var av nöden. Att Carin var hennes livs kärlek är klart som glas.

Ester Blenda Nordström (1891–1948).
Ester Blenda Nordström (1891–1948).

Långt senare skrev John Landquist: ”Hon var inte så stark som hon var kaxig, och hon var mera vek än aggressiv.” Exakt så. Den bilden lyckas också Fatima Bremmer framkalla i ”Ett jävla solsken”, en bok som hon, om det finns någon rättvisa i den litterära världen, kommer att bli rikligt belönad för.

Kaxig är också Ann-Mari, hjälten i de flickböcker Ester Blenda skrev när hennes längtan efter ett lugnare liv på landet började ta överhanden. ”En rackarunge” (1919) och allt vad nu dessa böcker heter, porträtterar en äventyrstörstande flicka som tar sig pojkarnas och männens friheter. Banbrytande, där också. Astrid Lindgren framstår som en fantasilös eftersägare, och Pippi som snudd på plagiat.

Banbrytande, där också. Astrid Lindgren framstår som en fantasilös eftersägare, och Pippi som snudd på plagiat.

Ja, och sen super hon ihjäl sig. Eller hur man nu ska uttrycka det. Opium och annat lugnande hör till bilden, ibland i överdos. Först hamnar hon på torken, där hon sätter ett anslag på sin dörr: ”Patienten är medvetslös och kommer inte till sans före 7 e.m.”

Och så till sist, efter hjärnblödningen hon aldrig återhämtar sig från, säger hon till en besökare från den ständigt lika stödjande familjen att hon tänker ”köra över någon kärring med rullstolen i korridoren så att något händer”. Hon är helt enkelt omöjlig att inte älska.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons