Annons

Per Gudmundson:Biståndet ska inte slösas bort i Sverige

Undernärd pojke i Jemen.
Undernärd pojke i Jemen. Foto: AFP
Under strecket
Publicerad

När Expertgruppen för biståndsanalys (EDA) utvärderade hur den akuta asylkrisen för ett par år sedan hade påverkat EU-länderna, kunde man konstatera att de emottagna migranterna hade ätit upp en stor del av biståndsbudgetarna. Den kraftigaste ökningen hade skett i Tyskland. 2014 hade tyskarna lagt en procent av utvecklingsbiståndet på mottagning av asylsökande. Året efter var det 17 procent.

Sverige låg redan tidigare på högre nivåer. Men 2015 nåddes en topp, då 33,8 procent av utvecklingsbiståndet i stället gick till asylsökande i Sverige. Nyanlända utgjorde det året den enskilt största mottagargruppen för det samlade svenska biståndet (som då totalt uppgick till drygt 40 miljarder kronor).

Asylkrisen gjorde tydligt att den svenska politiken var ohållbar. När Migrationsverket prognostiserade kostnaderna för de ensamkommande asylsökande som huvudsakligen härrörde från Afghanistan, visade det sig att beloppet översteg den afghanska statsapparatens årliga lönekostnader för sina 800 000 anställda.

Efter att den akuta asylkrisen avklingat avtog de så kallade flyktingavräkningarna från biståndet. 2017 togs drygt 8 miljarder kronor, och 2018 var siffran nere under 3 miljarder.
Nu har regeringspartierna kommit överens om en ny modell för avräkningarna. Det berättade nyblivne biståndsministern Peter Eriksson (MP) för Sveriges Radio på tisdagen. Bland annat begränsas hur mycket som ska läggas på kvotflyktingar, enligt Ekot.

Men den övergripande principen ändras inte. Om det blir en ny våg av migranter är det biståndspengarna som ryker först.

Det vore möjligen en rimlig ordning om migrationsströmmarna till Sverige stod i direkt samband med plötsliga katastrofer. Men Sveriges attraktionskraft som destinationsland är huvudsakligen en följd av våra generösa regler. Är det rätt att straffa biståndet för våra inhemska politiska beslut?

Nu är förvisso det svenska utvecklingsbiståndet inte någon framgångssaga. En cyniker skulle säga att det kvittar om pengarna når fram eller inte.

Men för den som tror på biståndet som moralisk plikt borde avräkningarna rimligen vara en styggelse. Pengarna skulle göra mycket större nytta på plats.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons