Annons
Krönika

Elisabet Andersson:Bistra miner: trycket hårdnar mot kulturlivet

Kulturminister Amanda Lind hoppas att konstnärlig frihet och armlängds avstånd ligger fast – även i framtiden.
Kulturminister Amanda Lind hoppas att konstnärlig frihet och armlängds avstånd ligger fast – även i framtiden. Foto: Jonas Ekströmer/TT

Kulturfesten Folk och kultur äger rum i en bister tid. När den politiska kartan ritas om, och kulturstöd skärs ner, behövs nya strategier.

Under strecket
Publicerad

Folk och kultur. Så heter det kulturpolitiska konvent som sedan i onsdags pågår i Eskilstuna.

Varken ordet folk eller ordet kultur är i dag oproblematiskt. Det pågår en allt större dragkamp om begreppen, konstaterar författaren Aris Fioretos i ett av seminarierna.

På isig mark kanar deltagarna fram mellan olika programpunkter i det gamla industriområdet Munktellstaden. På himlen finns helt klart orosmoln. Det handlar både om ideologiska agendor och om nedskärningar i landets kommuner och regioner.

I pauserna hör man hur det talas om utvecklingen i Polen och Ungern, där kulturen förväntas stärka den nationalistiska berättelsen.

Nog behövs det nya strategier när den politiska kartan ritas om och det inte längre går att förlita sig på det kulturstöd man fått i många år.

Kulturverksamheter är sårbara i ett föränderligt politiskt landskap. Minnes- och kunskapsinstitutioner som museer och bibliotek utsätts för tryck. Det är ingen slump att flera av årets programpunkter i Eskilstuna handlar om politisk styrning, konstnärlig frihet och armlängds avstånd mellan politikens makthavare och verksamma inom kultursektorn.

Annons
Annons

AOOO, ett nordiskt nätverk för fria aktörer inom samtidskonst, har ett seminarium om att arbeta mer proaktivt och förbereda sig på ett hårdnande klimat med hot och hat och ändrade ekonomiska förutsättningar. Nog behövs det nya strategier när den politiska kartan ritas om och det inte längre går att förlita sig på det kulturstöd man fått i många år.

I ett hörn i den stora arenan står ett bistert gäng från Nätverket för scenkonst i Skåne och berättar om nedskärningen på cirka 20 miljoner som kulturnämnden i Region Skåne klubbade i januari. Beslutet fattades av det borgerliga styret, utan protest från oppositionen.

Besparingen får en mängd effekter för kulturlivet i Skåne. Den slår hårt mot fria scenkonstgrupper, men påverkar också andra kulturaktörer. När det regionala stödet dras ner så minskar även staten, via Kulturrådet, sitt stöd. Frågan är om politikerna var medvetna om dominoeffekterna (någon konsekvensanalys hade inte gjorts inför beslutet).

I Skåne ställdes kulturen mot vården. Och beslutet i Skåne är knappast en engångshändelse. När skatteunderlaget förändras, med färre i förvärvsarbetande ålder, väntar tuffa prioriteringar runt om i landet.

I den nationella kulturpolitiken infördes den så kallade samverkansmodellen 2011. Den beskrivs ofta i termer av decentralisering. Men modellen lägger ett stort ansvar på regionerna; runt om i landet upplevs det som att staten backat från sin finansierande roll.

Nya kulturministern Amanda Lind (MP) har sagt att samverkansmodellen behöver utvecklas för att säkra ett starkt kulturliv runt om i landet. Det blir intressant att se vad det konkret ska innebära i kommande statsbudgetar.

På scen i Eskilstuna ombeds hon blicka 20 år fram i tiden. Här kunde man förvänta sig ett politikersvar med några till intet förpliktigande ord om förbättringar och genomförda satsningar inom kulturens områden. Men Amanda Linds spontana svar handlar helt enkelt om att hon hoppas att sådant som konstnärlig frihet och armlängds avstånd fortfarande ligger fast.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons