Annons

Vägen till Nürnberg. En berättelse om familjehemligheter, folkmord och rättvisaBitter juridisk kamp blir oväntat gripande berättelse

Hermann Göring (1893–1946), Rudolf Hess (1894–1987), Joachim von Ribbentrop (1893–1946) och Wilhelm Keitel (1882–1946) under rättegångarna i Nürnberg 1945–46.
Hermann Göring (1893–1946), Rudolf Hess (1894–1987), Joachim von Ribbentrop (1893–1946) och Wilhelm Keitel (1882–1946) under rättegångarna i Nürnberg 1945–46. Foto: Bridgeman/IBL

Under Nürnberg-rättegångarna utkämpande två ledande experter på internationell rätt en hård kamp om begreppen ”brott mot mänskligheten” och ”folkmord”. Philippe Sands flätar samman deras historier med sin egen familjs – i en både gripande och spännande bok.

Under strecket
Publicerad

Philippe Sands, född 1960, är jurist verksam inom internationell rätt, med England som bas. ”Vägen till Nürnberg” vann Baillie Gifford Prize for Nonfiction samt priset för årets fackbok vid British Book Awards.

Foto: Antonio Zazueta OlmosBild 1 av 2
Bild 2 av 2

Vägen till Nürnberg. En berättelse om familjehemligheter, folkmord och rättvisa

Författare
Philippe Sands
Genre
Sakprosa
Förlag
Albert Bonniers Förlag
ISBN
9789100173661

Övers: Manne Svensson 403 s.

År 1998 utfärdades en spansk arresteringsorder för Chiles tidigare diktator Augusto Pinochet för brott mot de mänskliga rättigheterna. 2010 dömdes Sudans president Omar al-Bashir för folkmord. Två år senare dömdes Liberias tidigare president Charles Taylor för brott mot mänskligheten.

Det är några exempel på att det internationella samfundet inte längre erkänner tyranners rätt att mörda befolkningen i sitt eget land.

Mord, tortyr, anfall mot civilbefolkningen och deportation av folkgrupper är några brott som kategoriseras som ”brott mot mänskligheten”. För att någon skall fällas för ”folkmord” måste avsikten att utplåna en folkgrupp bevisas.

Lauterpacht var motståndare till ordet ”folkmord”, eftersom det tog fokus från individens rättigheter och dessutom kunde ställa grupper mot varandra.

När vi gläds åt att en del tyranner faktiskt ställs inför rätta kan det vara svårt att inse att två ledande experter på internationell rätt för mer än sjuttio år sedan utkämpade en förbittrad kamp om de juridiska begreppen, en fejd som även påverkade brottsrubriceringarna i Nürnbergprocessen. Hersch Lauterpacht formulerade idén om ”brott mot mänskligheten” utifrån individens rättigheter, medan Raphaël Lemkin ville skydda befolkningsgrupper från utplåning eller hot om utplåning.

Annons
Annons

Philippe Sands, född 1960, är jurist verksam inom internationell rätt, med England som bas. ”Vägen till Nürnberg” vann Baillie Gifford Prize for Nonfiction samt priset för årets fackbok vid British Book Awards.

Foto: Antonio Zazueta OlmosBild 1 av 2
Bild 2 av 2
Philippe Sands, född 1960, är jurist verksam inom internationell rätt, med England som bas. ”Vägen till Nürnberg” vann Baillie Gifford Prize for Nonfiction samt priset för årets fackbok vid British Book Awards.
Philippe Sands, född 1960, är jurist verksam inom internationell rätt, med England som bas. ”Vägen till Nürnberg” vann Baillie Gifford Prize for Nonfiction samt priset för årets fackbok vid British Book Awards. Foto: Antonio Zazueta Olmos

Hersch Lauterpacht var motståndare till ordet ”folkmord”, eftersom det tog fokus från individens rättigheter och dessutom kunde ställa grupper mot varandra; tänk på de offermyter som förpestat det forna Jugoslavien.

Trots att Lemkin kämpade desperat för att nazistledarna skulle ställas till svars för folkmord, kom ordet endast indirekt in i några av pläderingarna i Nürnberg. Främst britter och amerikaner var kritiska eftersom idén om gruppers rättigheter kunde slå mot den brittiska kolonialismen och mot behandlingen av USA:s ursprungsbefolkning och de färgade i landet.

Den brittiske advokaten Philippe Sands har varit involverad i flera internationella processer mot krigsbrott. I boken ”Vägen till Nürnberg” reder han ut bakgrunden till denna nya rättsordning. Lauterpacht och Lemkin är två huvudpersoner, en tredje är Sands egen morfar, Leon Buchholz.

Mest av en slump upptäcker Sands att alla tre hade en bakgrund i Lviv (tidigare Lemberg och Lwów). Staden ligger i västra Ukraina men har under de senaste hundra åren även tillhört Österrike-Ungern, Polen, Tyskland och Sovjet. Den plundrades även en gång i tiden av svenska trupper.

Annons
Annons

Boken följer två spår, ett biografiskt och ett juridiskt. De tre huvudpersonerna, alla var judar, förlorade många av sina släktingar under den tyska ockupationen, och de levde länge i okunnighet om vad som hänt dem. Sands letar upp de efterlevande som finns kvar, och han genomför ett tålmodigt detektivarbete för att reda ut vilka de anonyma personerna på efterlämnade foton är.

Det juridiska spåret kulminerar i Nürnbergprocessen. Sands reder ingående ut implikationerna i de konkurrerande idéerna och landar för sin egen del i en avvägning mellan de båda. Själv har jag som lekman svårt att förstå rädslan för ordet ”folkmord”, men Sands gör mig klokare på den punkten.

Och det är överraskande att se hur två politiska mordprocesser påverkade Lemkins idéer. I Berlin mördade en armenisk student 1921 en tidigare osmansk minister. Fem år senare mördades en rysk politiker i Paris av en judisk urmakare för sin inblandning i massmorden på ryska judar.

Attentaten föranleddes av handlingar som Lemkin kom att analysera som folkmordsbrott, och båda attentatsmännen frikändes. Philippe Sands förmåga att visa betydelsen av sådana oväntade detaljer skänker extra nerv åt den annars av nödvändighet formalistiska diskussionen om de juridiska motsättningarna.

Kompositionen där Sands parallellt följer de olika spåren för att låta allt mynna ut i Nürnberg är en ganska billig spänningseffekt. Och att boxaren Joe Louis kallas ”Joe Luis” i den svenska översättningen är genant. I övrigt är den här boken ytterst läsvärd, både för den folkrättsliga analysen och för det gripande sökandet efter de försvunna.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons