Annons

Thomas Engström:Bjöds på champagne för att fira ett mord

En blodpöl på Sveavägen. Här sköts statsminister Olof Palme den 28 februari 1986.
En blodpöl på Sveavägen. Här sköts statsminister Olof Palme den 28 februari 1986. Foto: TT

”Vakna, de har skjutit den jäveln!” Jag var nästan elva när jag sov över hos en kompis och vaknade av att hans pappa korkade upp champagne. Hemma fann jag min egen pappa i tårar framför tv:n.

Under strecket
Publicerad

Klockan är några minuter över fyra den första morgonen i mars och jag sover över hos en kompis. Elva ska jag fylla. Från vardagsrummet hörs konstiga ljud. Pappan i familjen har satt på tv:n och dunsar nu omkring och ... sjunger? Ett skarpt plopp. Snart åker dörren upp.

”Grabbar! Vakna för fan! De har skjutit den jäveln!”

Vi båda gnuggar sömnen ur ögonen och far upp. Pappan har dukat fram tre glas – rödvinsglas, hinner jag notera – och öppnat en flaska bubbel.

”Vem?” säger jag.

Han bara nickar frenetiskt, som om svaret vore helt givet. Och det är det.

Jag skrattar högst osäkert åt spektaklet. Karln är en excentriker, en egenföretagare med starka åsikter, svart humor och skenande skatteskulder. Han driver företag. Hemifrån har jag med mig outtalade, men ack så kännbara fördomar om att detta hushåll leds av en ansvarslös karl, en man vars personlighet hämtat näring från det värsta av Peter Pan och det lägsta i kapten Krok.

Kort sagt tar jag för givet att han har kommit över ett parti smuggelchampagne från någon polsk affärsbekant, druckit sig manisk och nu behagar aprilskämta en månad för tidigt.

Annons
Annons

Det gör inte min kompis, som för länge sedan har lärt sig den tunna bleka linjen mellan trams och allvar från faderns sida. I min förvirring inser jag att facit står och lyser på en bänk: det som måste vara denna småstads i särklass största tv-apparat, en monstruös 33-tums Blaupunkt. (”De gör alltid sina grejer snäppet större och bättre än alla andra. Så ska man göra business, Thomas. Man ska alltid hålla mer än man har lovat. Det är därför jag hatar politikerna, de gör precis tvärtom. De skulle inte klara en vecka som fria företagare.”)

Fri företagsamhet – bra för Sverige. Så står det på klistermärkena med en figur som håller tag om en enorm hästsko, en logga som sitter på mannens många bilar. Den där hästskon. Att vara sin egen lyckas smed.

I tv-rutan: giganter som krymper för varje sekund. Vuxenvärldens teater står i full brand. Jag dricker. Champagnen stiger som frätande ånga ur min maggrop och upp i hjärtat. Bröstkorgen expanderar av trycket, gör mig större, gör mig nästan vuxen. Glaset fylls på och jag sveper även det, som en annan vernissageveteran.

Så rusar jag ut i mörkret och tar mig hem, till den arkitektritade villan som är stans största. Första gången min farfar, fackföreningsman och sagoberättare av Guds nåde, såg huset satte han sig på trappen och vägrade gå in. ”Det här är ett hus för fint folk”, snäste han.

Hemma är farsan redan vaken. Det är han ofta. Han är finansdirektör på en börsnoterad amerikansk koncern.

Tv:n är på. Pappa stänger av ljudet. Han har gråtit. ”Sverige kommer i alla fall bli enklare nu”, säger han. ”För såna som du.”

Såna som jag. Såna som han i huset jag just flytt.

2018. Åklagaren som leder Palmeutredningen säger att han inte tror att Christer Pettersson mördade Olof Palme. Det här såret är så djupt nu att man får höjdskräck.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons