Annons

Harry Amster: Björn Skifs är det mest osvenska vi har

Björn Skifs har samlat allt han spelat in på nya skivboxen ”Every bit of my life 1967–2017”.
Björn Skifs har samlat allt han spelat in på nya skivboxen ”Every bit of my life 1967–2017”. Foto: Maja Suslin/TT

”Varje bit av mitt liv”. Det är titeln på Björn Skifs nya skivbox som täcker allt han gjort de senaste 50 åren. Den röda tråden är den hesa soulrösten som hängt med ändå från 1967 då han sjöng i sitt första band Slam Creepers.

Publicerad

Björn Skifs har många gånger kritiserats för att han inte nöjt sig med att vara sångare. Förvånansvärt nog finns det en del människor som tycker att i Sverige ska man bli vid sin läst. Hålla sig till sin specialitet. I så fall är Skifs något av det mest osvenska vi har.

Bland höjdpunkterna i karriären finns debutalbumet ”Bubbles” med Slam Creepers, musikalen ”Spök”, filmerna ”Strul” och ”Drömkåken”, ”Kryzz” i tv, Badrock på Öland, ”I hetaste laget” på Cirkus, sommarturnén Speldosa, när han sjöng med Agnes Carlsson på Victorias bröllop och ”Håll mitt hjärta” – som låg 142 veckor på Svensktoppen.

Men Skifs är stolt över sin röst och konstaterar i det lilla bokhäftet som följer med cd-boxen: ”Många ser mig som en sorts allroundunderhållare. Men var jag tvungen att välja något att sätta på mitt visitkort, finns det i slutändan bara ett ord som gäller: Sångare.”

Annons

Första gången det hände kändes det som att vinna OS utan att träna och nu är det som att vinna OS utan att ens vara anmäld.

I boxen ”Every bit of my life 1967–2017” (Warner), som har samma titel som hans första soloplatta från 1969, finns allt han spelat in samlat på 24 cd-skivor. Här finns tidigare outgivet material med obskyra b-sidor, hits och duetter.

Björn Skifs, som fyllde 70 i våras, är en av de få svenskar som legat etta på amerikanska Billboardlistan med ”Hooked on a feeling” 1974. Det märkliga är att han upprepade bedriften 2014, då låten fanns med som förstaspår på soundtracket till filmsuccén ”Guardians of the galaxy”. När jag frågade honom hur det kändes svarade han:

– Jag vet inte om det är något rekord att återuppstå på det viset. Första gången det hände kändes det som att vinna OS utan att träna och nu är det som att vinna OS utan att ens vara anmäld.

Skifs växte upp i Vansbro i Dalarna med dåligt självförtroende. Det tog sig med åren och otaliga hits. Jag undrade vid ett tillfälle om det är någon hit han inte tål.

– Ja, ”Krama dej”, som är jättepopulär. Folk frågar efter den hela tiden och jag tål inte låtjäveln. Jag och Bengt Palmers skrev den under en period då vi hatade disco. Det är en parodi som handlar om varför vi ska stå och guppa upp och ner. Den är gjord i super-tönt-disco-tempo, men den kan jag vara utan.

I Slam Creepers är det inte bara Björn Skifs som hörs utan även hans jazziga orgel. Albumen ”Bubbles” och ”Sweet Ruth” låter inte som de de andra stora på den tiden – Tages, Hep Stars, Ola & the Janglers. Här är det ett 60-talssound som är mer souligt, jazzigt och bluesigt. I låten ”Whenever you’re ready” påminner sången om Stevie Winwood, sångaren i Spencer Davis Group och Traffic, som Skifs jämförts med.

Folk frågar efter den hela tiden och jag tål inte låtjäveln.

När jag intervjuade Björn Skifs 2002 undrade jag varför han inte kunde göra en soulplatta med den där rösten som finns på ”Hold it baby” från 1969, där han mer låter som en svart soulsångare.

– Så här, menar du?

Och så tog han i från tårna och jag minns att jag rös till när han vrålade ut tonerna.

Precis så där, sa jag. Skifs skrattade.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons