Annons

Axel Andersson:Blick från ovan gav oss ekologisk litteratur

Så kallad ”new nature writing” tycks bara växa i popularitet, en genre där ett modernt miljömedvetande färgar skildringen av landskap, djur och natur. En av de viktigaste förgrundgestalterna är J A Baker, vars ”Pilgrimsfalk” från 1967 visade vägen för en litteratur där människan inte står i centrum.

Under strecket
Publicerad

J A Baker (1926–1987). ”Pilgrimsfalk” utkom på svenska 1968, med illustrationer av Gunnar Brusewitz.

Bild 1 av 1

J A Baker (1926–1987). ”Pilgrimsfalk” utkom på svenska 1968, med illustrationer av Gunnar Brusewitz.

Bild 1 av 1
J A Baker (1926–1987). ”Pilgrimsfalk” utkom på svenska 1968, med illustrationer av Gunnar Brusewitz.
J A Baker (1926–1987). ”Pilgrimsfalk” utkom på svenska 1968, med illustrationer av Gunnar Brusewitz.

John Alec Baker föddes, växte upp och levde i ett platt och ganska enahanda kustlandskap i Essex. Han flyttade aldrig från staden Chelmsford, fem mil nordost om London. Området han rörde sig i var 550 kvadratkilometer, mindre än Bornholm. Den kraftigt närsynte Baker jobbade på en bilförsäkringsfirma, men hade själv inte körkort. Så länge hans smärtsamt artritbrutna leder tillät kunde han täcka sin terräng med cykel. Det var här som Baker under tio vintrar (1955–65) gjorde observationerna som skulle leda till hans mästerverk. I boken där alla vintrar smälte samman till en beskrev författaren sitt förunderliga band med världens snabbaste fågel: pilgrimsfalken.

Bakers ”Pilgrimsfalk” (”The peregrine”) från 1967 är ett av de mest säregna försöken att göra litteratur av naturen och människans föroreningar. Baker, som bara skrev två böcker (varav den andra, ”The hill of summer”, inte levde upp till de förväntningar den första gav upphov till), har beskrivits som en författares författare. En lätt pretentiös omskrivning av de som hyllas av kritiker och ignoreras i bokhandeln. Med ”Pilgrimsfalk” är det snarare som om verkets löfte sakta och tålmodigt ger sig till känna. Dess tid verkar ständigt stå för dörren. 

Annons
Annons

Med ett intensivt lyriskt språk fullt av halsbrytande metaforiska vändningar försöker Baker i ”Pilgrimsfalk” få oss att se världen (eller en del av Essex) från pilgrimsfalkens synvinkel. Vi får flyga med fågeln och se landskapet ovanifrån. Djuret är kallt kalkylerande. Baker skriver om hur falkarna bara ser två typer av andra fåglar: artfränder och fiender. Övriga fåglar behandlar de som ”oförargliga föremål, som stenar, eller träd, eller människor när de är döda”.  Beskrivningarna är precisa i poetisk mening.  

Naturvetenskapligt tangerar Bakers tillvägagångssätt Jakob von Uexkülls begrepp om djurens umwelt (omvärld) från 1934, som härledde organismers beteendemönster till ett begränsat antal funktioner vad gäller perception och handlingar. Men Baker var inte biolog. Hans kärlek till fåglar väcktes också sent. ”My house of sky: A life of J A Baker”, Hetty Saunders biografi över Baker (Little Toller Books), ger vid handen att han var en tillbakadragen man vars enda egentliga mål i livet var att skriva. För att komma dit läste han kopiöst, kopierade poesi i anteckningsbok efter anteckningsbok och vässade på sin stil. Som hans efterföljare Mark Cocker skriver i förordet till en utgåva av Bakers samlade verk från 2011, blev resultatet en prosa där meningarna i många stycken lika gärna kan sättas under varandra med ojämn radbrytning, som tät poesi. 

Det lyriska språket i ”Pilgrimsfalk” är vilt, men blir också platsen där förmänskligandet, som Baker annars bekämpar, kan dyka upp. I bokens svenska översättare Lars Holmbergs version hänger en häger i luften ”dinglade med benen som en karl som är på väg ned genom golvluckan på en logvind och trevar med fötterna efter stegen”. Holmberg ryggar dock misstänksamt tillbaka inför de mest barocka språkkonsterna. Han tar bort passager likt den där en ugglas huvud blir groteskt ”som en vilsen och förkrympt riddare hade skrumpnat” och en koltrasthane ser ut som en ”liten galen puritan med en banan i sin mun”. 

Annons
Annons

Språket gör fåglarna till människor, men Baker försöker se sig själv som en pilgrimsfalk. Jägaren blir det som den jagar. Vid ett av alla kadaver efter pilgrimsfalkens offer hukar han sig ner vid bytet och skriver: ”Vi lever samma slags liv, han och jag. Ett liv fyllt av fruktan och extas.” Vid ett annat tillfälle är han på vippen att fortsätta på en halväten skrattmås. Han dödar också en uggla som falken skadat. Han blev en falk som trodde den hade en flock att söka. Men ibland skiner en annan, mindre smickrande, bild fram. En svag rörhöna, ”synbarligen dödsmärkt men ändå patetiskt komisk att se”, kliver likt Baker över den frusna bäcken med ”värkbrutna steg”.

Vildmarker och vilda djur beter sig i litteraturen ofta med samma föraktfulla avståndstagande som bakom stängsel. Bakers bok väcker frågor om varför det är så svårt att med ord fånga det som ligger bortom det mänskliga. Vårt västerländska naturbegrepp har, som John Stuart Mill beskrev det redan 1874, varit förknippat med det som är utanför vår medvetna påverkan. Det är en definition som inte bara utmanar förmågan till identifikation och empati. Kanske är den också otillräcklig när vårt förhållande till naturen förändras i takt med att vi blir medvetna om vilken förstörelse vi åsamkar den.

Det kan tyckas paradoxalt att ett land nästan fri från natur (i Mills mening), där de vilda djuren sällan överstiger en hares storlek, ska ha producerat en sådan litterär kultur kring vildmarken. En prosaisk förklaring är att britterna helt enkelt tvingats till större uppmärksamhet. Eller så visar det att de sörjer det som förlorats och att melankoli är en strak motivationskraft för skrivandet i allmänhet. 

Annons
Annons
Fortsätt läsa…

Bakers inflytande är stort över den våg av brittiska naturskildringar som publicerats under det senaste årtiondet. Tillsammans med den artbesläktade särlingen, och fågelälskaren, H W Hudson (1841–1922) har Baker blivit en av anfäderna till en litterär genre. Robert Macfarlane, en av de centrala författarna i vad som kallats new nature writing, skrev även förordet till Saunders biografi över Baker. Samtida brittiska naturskildrare som Helen Macdonald återkommer till Baker. För den bästsäljande boken ”H som i hök”, som kom i svensk översättning 2016, inspirerades hon av ”Pilgrimsfalk”, även om hon fann den alltför svartsynt. 

Trots Bakers roll inom brittisk new nature writing är han på många sätt mer besläktad med marinbiologen Rachel Carson från USA. Hon hade i ”Havet” (1951) skrivit en bok som förebådade ”Pilgrimsfalk”. Där var havet i huvudrollen, i ett skådespel utan egentlig handling eller mänskliga figurer. Carsons bok ”Tyst vår” från 1962, en av den moderna ekologins viktigaste texter, var enligt Saunders en klar inspiration för Baker. Under sin observation av pilgrimsfalkar noterande han också hur deras antal minskade, förgiftade av DDT och andra kemikalier som arbetade sin väg upp genom näringskedjan. 

Dagens brittiska naturlitteratur använder gärna det vilda terapeutiskt. Ett möte med naturen kan hjälpa till att överkomma sorg (som hos Macdonald), depression eller barnlöshet. Men Baker helas inte av naturen. Pilgrimsfalkarnas kamp mot kemikalierna får honom i stället att hata sin egen art: ”Vi är dråparna. Vi stinker av död. Vi bär döden med oss och den klibbar vid oss. Vi kan inte bli den kvitt”. Och alla hans försök att bli en falk måste stupa på det gift han bär med sig. När han närmar sig slutar fåglar att sjunga. Baker måste erkänna att han är som alla männi­skor och likt dem bär på en osynlig ring av rödhet stål som bränner bort allt liv i en vid omkrets.

Annons
Annons

Mycket av behållningen med ”Pilgrimsfalk” skapas just av det omöjliga, och smått komiska, i Bakers identifikation med inte bara med pilgrimsfalken utan också med människan som aggressivt mördar allt det vilda omkring sig. Han var, enligt fotografierna, en aningen satt men alldaglig man med drömmande blick bakom akvarietjocka glasögon. Hans utpräglade privatliv har också definierats genom signifikativt förminskande detaljer: skröpligheten, cyklandet, hemmakärleken. Sauders biografi ger en lödigare bild, men den lägger inte till något väsentligt till läsningen av ”Pilgrimsfalk”. 

Kritiska frågor har ställts om Bakers fackkunskaper. Det var ont om pilgrimsfalkar i Essex på grund av miljögifterna under åren som han gjorde ett stort antal observationer. Bakers framgångar kan enligt Saunders paradoxalt nog ha att göra med att djur som förgiftats av DDT börjar bete sig märkligt och mister sin rädsla för människor. Bakers insisterande på att falkarna ryttlade (som tornfalkar) var också något som ett flertal ifrågasatte, bland dem bokens svenska översättare. Bakers förmåga att se så många falkar, och se nya detaljer hos dem, kan också vara resultatet av att han under tio års tid inte hade gjort något annat än observerat dem. 

En bedrift som ingen har försökt ta ifrån Baker var den litterära, lika självlärd som ornitologin. Saunders skriver att han höll ”Moby-Dick” högt, och visst blir pilgrimsfalken, liksom Herman Melvilles vita val, en symbol för nästan allt – en symbol för symboler. Baker är varken den galne kaptenen Ahab, som ska jaga valen till varje pris, eller sjömannen Ishmael som vill finna sig själv men i stället blir vittne till en tragedi. Baker vill även här greppa allt och blir båda på en gång. 

Annons
Annons

På flera sätt känns Baker mer modern än sina samtida efterföljare som behandlar vildmarken som ett hopp eller som förlorat paradis. Baker noterar att miljögifterna har börjat förändra landskapet, men finner en vild blick från vilken han kan skriva fram sitt hat över vad människan har åstadkommit. På samma gång visar han en empati för förlorarna, fåglarna, som är i allra högsta grad mänsklig. Allt detta genom det poetiska språk som verkar växa som om det ägde ett eget liv. 

Det hade glatt Baker att veta att de gifter som dödade pilgrimsfalkarna långsamt skulle förbjudas och att arten åter skulle öka markant i antal. Han skulle också onekligen ha uppskattat att många av de landskap han cyklade igenom finns kvar än idag, trots hoten mot dem under hans tid. Men han skrev inte på grund av att pilgrimsfalkarna var hotade. På samma sätt var han främst en lokal diktare eftersom han inte hade levt på något annat ställe. Skildringen av fåglarna och Essex var bara resultatet av hans strävan; det egentliga målet hade varit något mer abstrakt. Baker ville finna ord till naturen. Hans bok har även den blivit till en terräng att utforska för generationer av strövande läsare. 

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons