Annons

”Blunda inte för isoleringens dödliga effekt”

Foto: Claudio Bresciani/TT

Om man inte ser sambandet mellan isolering och självmord i svenska häkten kommer inte heller de åtgärder man sätter in att kunna gå till roten av problemet. Det skriver docent Johan Karlsson Schaffer och professor Peter Scharff Smith.

Under strecket
Publicerad
Foto: Pressbilder Bild 1 av 1

DEBATT | KRIMINALVÅRDEN

Varför sker fortsatt så många självmord i svenska häkten? Om man får tro företrädare för Kriminalvården beror det huvudsakligen på att de häktade genomgår kriser, lider av psykiska åkommor eller har drogabstinens. En helt central faktor lyfts däremot inte fram: sambandet mellan isolering och självskadebeteende, trots att Sverige år efter år bortser från kritik från internationella människorättsorgan och isolerar häktade i en omfattning man knappast finner någon annanstans i världen.

I en intervju nyligen berättar Jörgen From Nordin, enhetschef för Kriminalvårdens säkerhetsavdelning, om den screeningmetod som används sedan 2016, där alla som ska avtjäna ett fängelsestraff genomgår en utredning för att fånga upp självmordsbenägna personer (SR Ekot 13/8). Enligt nyhetsinslaget har det inte skett ett enda självmord i svenska fängelser sedan november 2016. I Kriminalvårdens häkten, däremot, har 19 självmord ägt rum de senaste nio åren, vilket enligt Nordin beror på att de häktade känner större oro än de fängelseintagna:

Annons
Annons

”Förklaringen [till varför fler självmord sker i häkten] är ju att man är ju i en helt annan kris när man sitter i häkte än när man sitter på anstalt. Man vet inte riktigt vad som komma skall, det är nära inpå det brott man är misstänkt för”, säger Nordin.

På sin webbplats ger Kriminalvården liknande förklaringar: många av dem som frihetsberövas ”tillhör riskgruppen för självskadande handlingar och självmord”. Under vinjetten ”Viktigpetter får svar på tal” förklarar Kriminalvården att självmord är vanligare bland dem som lider av psykisk ohälsa, vilket många av de frihetsberövade sägs lida av. Ett hastigt avbrutet drogberoende sägs också kunna framkalla krisreaktioner med självskadebeteende som följd.

Dessa påståenden är dock ingen tillfredsställande förklaring till den höga självmordsfrekvensen i häkten, eftersom de utelämnar det tydliga sambandet mellan isolering och självskadebeteende.

I Sverige häktas varje år cirka 9 000–10 000 personer, av vilka 6 000–7 000 saknar mänsklig kontakt under minst 22 timmar per dygn. Den genomsnittliga häktningstiden är två månader, men det finns många personer som suttit häktade betydligt längre, ibland i flera år. I Sverige finns nämligen ingen tidsgräns för hur länge en person kan hållas häktad.

Det här gör Sverige unikt i internationell jämförelse. När Europarådets kommitté mot tortyr i början av 1990-talet började besöka fängelser och andra platser där frihetsberövade befinner sig upptäckte den att de skandinaviska länderna hade en praxis av att placera häktade i isolering för att skydda förundersökningen. I till exempel England – ett land känt för hårda straff – har i stort sett alla häktade möjlighet att använda telefon regelbundet, få besök flera gånger i veckan och de placeras inte i isolering. I Norge och särskilt i Danmark har man arbetat systematiskt med att minska just den form för isolering i häkte som syftar till att skydda polisutredningen. I Danmark är det nu mindre än 1 procent av alla häktade som sätts i isolering av detta skäl – mot uppemot 70 procent i Sverige. Inget tyder på att reformerna har försvårat polisens utredningar. I Norge har domstolar nyligen börjat ställa den norska Kriminalomsorgen till svars för olaglig användning av isolering och beordrat omedelbar frigivning av häktade.

Annons
Annons

Att isolering bryter ned människor har varit känt länge. Redan på 1800-talet upptäckte man i fängelserna isoleringens brutala skadeverkningar, men dåtidens psykiatrer förklarade de många fallen av sinnessjukdom med att de intagna onanerade och dessutom var födda förbrytare.

I nyare tid har grundliga studier av isoleringens effekter gjorts i USA, Kanada, Schweiz, Norge, Danmark och Sverige. Slutsatsen är tydlig: isolering är farligt och kan resultera i alltifrån sömnlöshet och magsmärtor via ångest och depression till psykos. Vidare visar studier från flera länder att en oproportionerlig andel av de självmord som sker i fängelser och häkten sker i samband med isolering.

Därför har man på senare stärkt värnet av mänskliga rättigheter på detta område och FN anbefaller till exempel att ingen bör sitta isolerad mer än 15 dagar och att barn aldrig bör utsättas för isolering. Båda rekommendationerna bryts dagligen i svenska häkten.

En nyare studie av drygt 250 000 häktade i New York fastslog till exempel att även om bara 7,3 procent av de häktade sattes i isolering, så skedde 53,3 procent av alla självskadehandlingar och 45 procent av alla självmordsförsök bland dem som satt isolerade.

I Sverige begick 53 personer självmord i häkte under perioden 2003–2013. Även om antalet självmord sjunkit på senare år, så har antalet självmordsförsök ökat, enligt en sammanställning som SVT Nyheter gjorde 2017 av Kriminalvårdens egna incidentrapporter. Den visar att det sker i genomsnitt ett självmordsförsök i veckan på svenska häkten.

Annons
Annons
Foto: Pressbilder Bild 1 av 1

Sverige har i årtionden fått hård kritik av internationella människorättsorgan för den omfattande användningen av isolering i häkten. FN:s kommitté mot tortyr, människorättskommitté och barnrättskommitté har alla i skarpa ordalag kritiserat de långa häktningstiderna, de omfattande restriktionerna under häktning, att det är för lätt att sätta brottsmisstänkta i häkte och att barn och unga häktas i så stor omfattning. Även Europarådets kommitté mot tortyr har uppmanat Sverige att bara använda restriktioner för häktade i undantagsfall och aldrig längre än absolut nödvändigt. Kommittén beklagar dock i sin senaste rapport att ett kvartssekel av dialog med Sverige inte lett till någon förbättring.

Inom Sverige har Advokatsamfundet och åtskilliga enskilda försvarsadvokater, riksåklagarämbetet, justitieombudsmannen och barnombudsmannen, liksom flera svenska människorättsorganisationer kritiserat den svenska häktningspraxisen.

Ändå har föga hänt. För tre år sedan presenterades en utredning (SOU 2016:52) med förslag om att begränsa häktningstiderna, att utöka domstolars prövning av restriktioner, samt att lagstifta om rätt till mänsklig kontakt och särskilda regler för frihetsberövande av minderåriga. Efter påstötningar i samband med häktningen av ASAP Rocky meddelade regeringen i juli att en lagrådsremiss förbereds.

I slutändan är förstås ansvaret regeringens att se till att Sverige efterlever sina åtaganden enligt internationella människorättsavtal och förändrar praxis kring isolering, men som verkställande myndighet har också Kriminalvården ett ansvar.

Det är förvisso lovvärt att Kriminalvårdens arbete med att förebygga självmord i fängelse har burit frukt såtillvida att antalet självmord minskat. Men om de förebyggande åtgärderna inte bygger på en korrekt analys av problemets orsaker – om man inte ser sambandet mellan isolering och självskadebeteende – kommer inte heller åtgärderna att kunna gå till roten av problemet.

Foto: Pressbilder

Johan Karlsson Schaffer
docent, Institutionen för globala studier, Göteborgs universitet
Peter Scharff Smith
professor, Institutt for kriminologi og rettssosiologi, Universitetet i Oslo

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons