X
Annons
X

”Blyga har många fördelar – socialt och i arbetslivet”

Osäker, blyg och obekväm bland folk – så har Erik alltid känt sig. Är det normalt? Ja, svarar SvD:s psykolog, men det går att träna på att bli mindre blyg. "Fokusera på vad den andre säger och inte hur du framstår."

Läs mer om Psykologen
Jenny Jägerfeld är leg psykolog och författare till flera böcker.  I SvD svarar hon på frågor från er läsare. De frågor hon väljer att besvara publiceras. Har du en fråga, mejla till psykologen@svd.se.
Jenny Jägerfeld är leg psykolog och författare till flera böcker. I SvD svarar hon på frågor från er läsare. De frågor hon väljer att besvara publiceras. Har du en fråga, mejla till psykologen@svd.se. Foto: Rdonar/IBL

Fråga: Hej, jag har en fråga angående blyghet/osäkerhet. Jag brukar kunna känna mig obekväm bland folk. Ibland kan jag tycka att det är svårt att veta vad man ska prata om, och jag är hellre den som lyssnar. Det här gäller inte familj, släkt och vänner, med dem känner jag mig bekväm.

Är det normalt att vara blyg? Är det medfött?

Jag har alltid varit en osäker person samt lite blyg, men det har blivit bättre med åren. Jag har haft en jättebra uppväxt, så jag tror inte att det kan bero på det. Jag har gått i särskola under hela skolperioden, från första klass till gymnasiet. Jag tog studenten för lite mer än fyra år sedan.

Annons
X

Jag har sedan födseln en lindrig utvecklingsstörning. Det gör att det tar längre tid för mig att lära och komma ihåg saker. Jag är även ganska stresskänslig. Beror mina svårigheter på min funktionsnedsättning och/eller /personlighet?

/Erik

Jenny Jägerfeld: Hej! Det är absolut normalt att vara blyg! Väldigt många människor känner sig osäkra, obekväma eller blyga när de träffar nya människor eller ställs inför nya situationer. I vissa undersökningar är det så många som hälften som beskriver sig som blyga.

Man kan säga att blyghet påverkar en människas tankar, känslor och beteende. Om man är blyg oroar man sig ofta för vad andra personer ska tänka och kan vara rädd för att andra ska bedöma en på ett negativt vis. Nervositeten kan märkas på kroppen genom att man rodnar, svettas eller får hjärtklappning. Många blyga tycker också att det kan vara svårt med ögonkontakt och att prata med andra.

Det kan vara bra att skilja ut blyghet från att vara introvert.

Det kan vara bra att skilja ut blyghet från att vara introvert. En blyg person kan tycka mycket om att umgås med andra och känna sig stimulerad av det, men kan vara rädd för att bli dömd socialt och därför undvika att delta eller säga saker. En introvert person undviker inte en social tillställning på grund av en sådan rädsla utan för att hen får mer energi av att vara för sig själv.

Det finns ingen enskild förklaring till varför vissa känner sig mer blyga eller ängsliga i sociala situationer än andra, men man vet att det är ett samspel mellan arv och miljö.

Redan när barn är runt ett år kan man se att en del är väldigt orädda och nyfikna på sin omgivning, medan andra är lite mer tillbakadragna och lättare blir oroliga eller ledsna. Det skulle kunna handla om en medfödd känslighet som gör att de reagerar kraftigare på situationer som de uppfattar som stressande.

Barn påverkas förstås också av hur föräldrarna beter sig. Om föräldrarna är tillbakadragna och tystlåtna så kan barnet ta efter samma mönster. På samma vis påverkas vi även av hur våra vänner, lärare och släktingar är och beter sig och hur det ser ut i samhället i övrigt. Det är mer socialt accepterat att vara lite tillbakadragen i Japan än vad det är i USA, där det finns ett ganska stort krav på att man ska vara utåtriktad och pratsam.

Det är mer socialt accepterat att vara lite tillbakadragen i Japan än vad det är i USA.

Du skriver att du har en lindrig utvecklingsstörning – eller intellektuell funktionsnedsättning som det också kallas – och funderar över om dina svårigheter beror på den eller din personlighet. Det är förstås svårt att säga, för vi kan inte veta hur det skulle ha varit om du inte hade haft din funktionsnedsättning. Men visst kan detta ha påverkat din blyghet.

När man har en sådan funktionsnedsättning kan man, precis som du beskriver, ha lite svårare med att lära in och minnas saker samt vara stresskänslig. Många barn med en intellektuell funktionsnedsättning är även försenade vad det gäller den språkliga förmågan, vilket kan påverka det sociala samspelet med människor runtomkring.

Om man själv upplever att man inte helt förstår det som sägs eller om man själv märker att man inte riktigt kan göra sig förstådd eller uttrycka det man vill så kan det leda till en social osäkerhet. Man kanske blir rädd för att det man tänkt säga ska uppfattas som konstigt eller dumt och då tystnar. Kanske var det så för dig när du var yngre? Eller fortfarande?

Jag är glad att höra att du fick möjlighet att gå i särskola redan från första klass. För många med intellektuellt funktionshinder som inte får gå i särskola kan den här sociala osäkerheten annars bli ännu större vilket kan påverka självkänslan negativt.

Jag tänker att det är viktigt att komma ihåg att det inte är något fel med att vara blyg. Alla människor är olika. En del är blyga, andra mer utåtriktade. Du behöver inte vara den som syns och hörs mest. Blyga personer har dessutom många goda egenskaper som kan ge fördelar både socialt och i arbetslivet. De är ofta goda lyssnare och de tänker igenom och analyserar en situation innan de yttrar sig eller agerar och många människor känner dessutom att det är lättare att öppna sig för en blyg person eftersom de ofta är ödmjuka och upplevs "ohotande".

Om du vill så kan du träna på att bli mindre blyg. Det gör du genom att vänja dig vid situationer som brukar göra dig blyg.

Om du vill så kan du träna på att bli mindre blyg. Det gör du genom att vänja dig vid situationer som brukar göra dig blyg. Prova till exempel att se dig omkring när du kommer in i ett rum. Känslan av att det är du som tittar kan göra att du känner dig mindre utstirrad av andra.

En annan sak du kan testa när du träffar andra är att säga något tidigt i konversationen. Det behöver inte vara något fantastiskt intressant utan kan bara vara en kommentar om att det har blivit kallt, eller en fråga om vad den andre arbetar med. Ibland kan det hjälpa att tänka ut några enkla samtalsämnen innan. Kom ihåg att många konversationer handlar om att lyssna och uppmuntra den andra att fortsätta prata genom att ställa följdfrågor eller bekräfta.

Försök att acceptera hur du reagerar om du blir nervös, minns att det är okej att du tänker och känner så!

Försök att acceptera hur du reagerar om du blir nervös, minns att det är okej att du tänker och känner så! Hitta sätt att lugna ner dig och din kropp genom att till exempel andas djupa, lugna andetag. Fokusera på vad den andre säger och inte hur du framstår.

Om du upplever att din blyghet är så svår att du återkommande undviker saker du egentligen vill göra, som att gå på en rolig fest eller tacka ja till ett jobb, så kan det vara bra att söka hjälp hos en psykolog. Då kan ni arbeta tillsammans med hur du, steg för steg, kan hitta ett sätt att våga göra det du vill, utan att blygheten hindrar dig.

Annons
X
Annons
X

Jenny Jägerfeld är leg psykolog och författare till flera böcker. I SvD svarar hon på frågor från er läsare. De frågor hon väljer att besvara publiceras. Har du en fråga, mejla till psykologen@svd.se.

Foto: Rdonar/IBL Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X