Annons

Kristoffer Leandoer:Böcker lika konstfulla som sitt innehåll

Popup-böcker, böcker som öppnas som dragspel, remsor, textilier, pussel, böcker på burk – artist’s books, konst i bokform, ställer grundläggande frågor om vad en bok är och kan vara. Förra helgen var det dags för Sveriges första internationella artist’s book-mässa.

Under strecket
Publicerad

Francesco Colonnas ”Hypnerotomachia poliphili” från 1499 räknas ibland som det tidigaste exemplet på en artist’s book. Till höger Lotta Lotass ”Fjärrskrift” (2011).

Foto: DrucksacheBild 1 av 3

”In King John's land” av Anne Rook.

Foto: Anne RookBild 2 av 3

”Monument to the Third Internationale” av Antoine Lefebvre Editions, utvikt.

Foto: Antoine Lefebvre EditionsBild 3 av 3

Francesco Colonnas ”Hypnerotomachia poliphili” från 1499 räknas ibland som det tidigaste exemplet på en artist’s book. Till höger Lotta Lotass ”Fjärrskrift” (2011).

Foto: DrucksacheBild 1 av 1
Francesco Colonnas ”Hypnerotomachia poliphili” från 1499 räknas ibland som det tidigaste exemplet på en artist’s book. Till höger Lotta Lotass ”Fjärrskrift” (2011).
Francesco Colonnas ”Hypnerotomachia poliphili” från 1499 räknas ibland som det tidigaste exemplet på en artist’s book. Till höger Lotta Lotass ”Fjärrskrift” (2011). Foto: Drucksache

Vad är Under strecket? Ett i svensk dagspress unikt utrymme för kvalificerade längre kulturtexter och essäistik. Det vanligaste sättet att definiera ett litterärt forum som Under strecket utgår från texterna, trots att själva namnet utgör en rumslig definition: detta är texter som placerats under ett streck (som tidigare gick över ett uppslag, strax under mitten på tidningssidan). 

Någon som sysslar med artist’s books – begreppet översätts vanligtvis som konstnärsgjorda böcker eller konst i bokform – skulle gissningsvis närma sig Under strecket utifrån dess spatiala förutsättningar, försöka om­pröva dem, översätta dem till ett annat medium eller gestalta dem på ett annat sätt. ­Kanske leka med själva strecket, ställa det vertikalt i stället för horisontalt; kanske ­omvandla själva utrymmet, översätta det till andra kategorier – hur lång skulle en streckare bli om den sattes på en enda rad, hur lång tid upptar en streckare, hur mycket rymd fyller den? – och på så sätt i bästa fall lyckas åskådliggöra något annat, kanske hur mycket utrymme vi som samhälle och individer är beredda att i praktiken satsa på daglig kvalificerad fördjupning, på att ta del av vad någon annan lärt sig och vill förmedla. På ett lekfullt sätt gestalta vilka värderingar som döljer sig bakom den dagliga handlingen att slå upp just denna sida i tidningen.

Annons
Annons

”In King John's land” av Anne Rook.

Foto: Anne RookBild 1 av 1

Just lekfullheten är det första som slår en besökare på MABB 2018, som ägde rum förra helgen, den 20–21 april: Malmö Artist’s Book Biennal, den första internationella artist’s book-mässa som arrangerats i Sverige, med 33 utställare från nio länder och elevutställningar, konstnärer och förlag; med seminarier, framträdanden samt en presentation av uttrycksformens historia på Malmö konsthalls bokhandel med representativa verk hämtade ur Bengt Adlers och Thomas Millroths privata samlingar. (Att detta sker just i Malmö är logiskt, menar Millroth i utställningskatalogens förord och pekar på samarbetet över Öresund mellan C O Hultén och kretsen kring Asger Jorn, på Leif Erikssons arkiv för artist’s books i Ystads museum eller Erikssons legendariska utställning i Malmö 1983.) 

Lekfullheten yttrar sig i hur man tänjer på föreställningen om vad en bok är: utställningen rymmer böcker som är dragspel, böcker som inte går att öppna, böcker som är provkartor på linoleummattor, popup-böcker, böcker i lådor, böcker på transparent papper, böcker i kuvert, böcker på burk, remsor, textilier, pussel, kompendier … 

Det respektlöst uppfinningsrika finns ­inskrivet i uttryckets dna: artist’s books växer ur 60-talsrörelser som fluxus, konkretism, situationism, mail art. Eftersom det per definition rör sig om unika objekt, eller objekt i små upplagor, faller det sig naturligt att detta är böcker vilkas existens finns vid sidan om gängse cirkulation och aktörer som etablerade bokförlag, distributionskedjor och bokhandel. 

”In King John's land” av Anne Rook.
”In King John's land” av Anne Rook. Foto: Anne Rook
Annons
Annons

Den svenska traditionen är konceptuell och konstnärlig: det är bokens själva begrepp som undersöks, och det sker i regel från konstnärshållet. I Frankrike är livres d’artiste ofta resultatet av samarbeten mellan poeter och konstnärer och så arbetar många poeter; så småningom samlas texterna i en mer traditionell bok, utgiven på ett gängse förlag med gängse bokhandelsdistribution. En fransk författare som Michel Butor hann göra tusentalet samarbeten av detta slag. 

En artist’s book är vad den föreställer, form sammanfaller med innehåll. Eller kanske inte sammanfaller så mycket som krockar, stöter ihop: kombattanter samman­tvinnade i ett Möbiusband där ingen till sist kan avgöra vad som är form och vad som är innehåll.

Därför är en artist’s book alltid ett originalverk, ingen nyutgåva. I standardverket ”The century of artist’s books” från 1994 spårar ­Johanna Drucker traditionen tillbaka till den franska symbolismen vid förra sekelslutet och de illustrerade böcker som gjordes i samarbete mellan Mallarmé och Manet och utgavs i exklusiva upplagor av konsthandlaren Ambroise Vollard. Längre tillbaka i historien nämner hon namn som William Morris och William Blake, men som det allra tidigaste ­exemplet på en artist’s book anger hon Francesco Colonnas ”Hypnerotomachia poliphili”, tryckt av Aldus Manutius år 1499.

Men en artist’s book är framför allt ett sätt att närma sig litteraturen från ett annat håll, genom att konkretisera något som i grunden är abstrakt. Problematisera något vi tagit för givet – hur en bok ser ut, hur man läser – så länge att många av oss har svårt att se de möjligheter som öppnar sig med nya medier som möjligheter i stället för hot.

Annons
Annons

”Monument to the Third Internationale” av Antoine Lefebvre Editions, utvikt.

Foto: Antoine Lefebvre EditionsBild 1 av 1

Konstformen handlar som sagt om vad en bok är eller kan vara. Flera av utställarna på MABB 2018 tar fasta på bokens karaktär av unikt avtryck, på det intima, det handgjorda och den lilla upplagan som får det konstnärliga uttrycket att närma sig det privata. Irländska Redfoxpress gör små dagböcker med collage och tuschteckningar från deras tillvaro på nordatlantiska Achill Island. Andra utställare, som holländska Oneacre.online, koncentrerar sig mer på vad en bok gör än vad den är; på läsaren som medskapare, eller kanske ­snarare medförstörare: varje gång man loggar in på deras texter, som uteslutande publiceras på nätet, så försvinner ett antal ord, tills texten utplånats helt.

I en tid när i stort sett vem som helst kan göra en bok på sin dator, när hundratals typsnitt och enkla layoutprogram finns tillgängliga för alla och envar, tycks artist’s book handla om att gå den allra längsta omvägen, att krångla till det och slänga grus i ett alltför smidigt maskineri för att tvinga fram en smula eftertanke. Man omfattar digitaliseringens alla möjligheter och sträcker sig samtidigt bakåt mot halvgamla tekniker – risografen har kommit till heders igen – och hantverk som papperstillverkning, bokbindning eller blysättning, eller kanske går ända tillbaka till bokrullen. När man går runt på MABB 2018 slås man av att bokproduktionen på vissa sätt liknar den samtida musiken: det här är ju precis som dagens musiker arbetar! 

”Monument to the Third Internationale” av Antoine Lefebvre Editions, utvikt.
”Monument to the Third Internationale” av Antoine Lefebvre Editions, utvikt. Foto: Antoine Lefebvre Editions
Annons
Annons

Dansken Jesper Fabricius, en veteran i artist’s book-sammanhang som drivit Forlaget Space Poetry sedan 1980, har i ”Æterdigte” gjort en diktsamling som är helt och hållet cut up – han har inte bara klippt ut texten från andra trycksaker, utan även använt själva ­urklippen som tryckoriginal, fotograferat av, förminskat eller förstorat, passat ihop och måttat tills varje diktstrof är lika jämn som om den var satt från början och inte bara hopklippt: det går inte att se med blotta ögat att texten inte är originalsatt utan klippt och klistrad. Hela denna process är naturligtvis minst lika svår, tålamodsprövande och tidskrävande som att skriva texten själv, och tillvägagångssättet är i grunden samma som många musikproducenter använder sig av idag; de klipper och klistrar, letar genom annan inspelad musik ända tills de hittar någon som spelar precis det de vill, samplar, tvättar bort allt onödigt, pitchar till rätt tonart.

Linnéa Erikssons ”Smetar av sig. Att läsa med Susan Howe”, utgiven på Woodpecker Projects, närmar sig den konstnärsgjorda ­boken från ett helt annat håll, nämligen det litteraturvetenskapliga: det är en läsning av den amerikanska poetens ”The midnight”, utförd och gestaltad med alla tänkbara medel: citat, approprieringar, avfotograferade boksidor, dagboksanteckningar etcetera. Här är ett smakprov, ur bildförteckningen: 

”s. 23  Hamlet, by William Shakespeare: Penguin popular Classics (1994), lånad på Malmö Stadsbibliotek juni 2011. Med handskriven text av okänd författare (s.22–23), samt ett av mina bokmärken.” 

Annons
Annons

”Smetar av sig” är en gestaltad läsakt av sällan skådat slag.

Påfallande ofta handlar föremålen på MABB 2018 om tid. Att ladda boken med tid. Att försöka manipulera läsarens tidsuppfattning. Franska La Compagnie des Narguilés Turquoises och Mediaverkstaden Skåne har i samarbete gjort ”Film utan bio”, en bokrulle som samtidigt är en film – bokens historia och framtid på samma gång, ett liv som passerar i 24 bildrutor, en sekund av en film, och på sitt diskreta sätt ett av utställningens mest effektiva debattinlägg.

För den diskussion om litteraturens, och därigenom bokens, väsen som just nu förs utifrån ljudboken i allmänhet, och i synnerhet de ljudboksdirektiv från förlagshåll som läckte ut nyligen, har allt att vinna på att föra in perspektiv från artist’s books. Det ljudboksdirektiven betonade var behovet av förenkling i språk och intrig, eftersom lyssnaren saknar läsarens möjlighet till överblick och snabba bakåtblickar. Lyssnaren är instängd i berättelsens egen tidsaxel och ljudboken har alltså bara en enda dimension att röra sig i – framåt/bakåt – medan den klassiska pappersboken (för mig låter uttrycket ”pappersbok” som när mina barn refererade till spelfilmer som ”otecknade”) tillhandahåller litteratur i två dimensioner: en artist’s book sätter bokens rumsliga aspekter i spel på olika sätt och är därför tredimensionell till sin natur. 

Thomas Millroth menar i sin katalogtext att bokens pärmar inte öppnar sig mot texten, utan mot det omkringliggande rummet. Läsningen av en artist’s book är med andra ord inte den privata, avskärmande verksamhet som bokläsning varit sedan vi började läsa tyst: läsningen blir åter en angelägenhet för människan som samhällsvarelse, en social interaktion. 

Annons
Annons

På så sätt ligger artist’s books i linje med de texter som skrivs och läses på våra telefoner, de framstår som formmässigt aktuella och angelägna i en grad som vanliga pappersböcker inte kan mäta sig med. Detta är på samma gång attraktivt och oroande – behöver vi verkligen fler spelplatser för inter­aktion, är det inte snarare gömställen som behövs?

Jag tänker mig kanske ändå att den optimala skärningspunkten mellan en privat och en offentlig läsakt är den som finns på just den tidningssida där du fäster din blick i detta nu.

Laddar…
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons